Spänningarna på arbetsmarknaden växer. Arbetsgivarna försöker dumpa lönerna, försämra anställningsvillkoren och försvaga fackföreningarna. Bland annat använder de sig av bemanningsföretag och arbetskraft från utlandet. Fackföreningarna har dock börjat slå tillbaka. Och nyligen vann LO och TCO en viktig seger när det gäller rätten att vidta stridsåtgärder.
Regeringen har i lag försökt begränsa fackföreningarnas möjligheter att vidta stridsåtgärder. Ett av de mest uppmärksammade fallen gällde den s.k Lavaldomen, där Byggnads och Elektrikerna dömdes att betala skadestånd efter att ha försatt ett skolbygge i Vaxholm i blockad. Blockaden riktade sig mot att det lettiska företag, som byggde skolan, betalade ut lägre löner än de gällande miniminivåerna i det lokala kollektivavtalet.
Efter Laval-domen antog regeringen en lag, Lex Laval, som begränsar svenska fackföreningars möjligheter att vidta stridsåtgärder för att teckna kollektivavtal med gästande utländska företag. LO och TCO anmälde lagen till FN:organet ILO.
I februari i år underkände ILO Lex Laval med hänvisning till att den strider mot förenings- och förhandlingsrätten. Formuleringarna som användes i ILO:s yttrande är sådana som i vanliga fall endast används ”om diktaturer i Centralafrika och Burma”, enligt LO-juristen Claes-Mikael Jonsson. ILO uppmanar den svenska regeringen att ändra lagstiftningen och kompensera Byggnads och Elektrikerna för skadestånden. En viktig seger!
Denna seger skulle kunna utgöra startpunkten till en offensiv mot lönedumpning, försämrade villkor och dålig arbetsmiljö. Om dessutom S gick ut och gav ett helhjärtat stöd till det strejkvarsel som Byggnads lagt skulle det väcka stor sympati, inte bara bland byggnadsarbetarna. Ett stöd från S till Byggnads strejk skulle kunna inspirera fackliga aktivister som börjat hänga med huvudet efter att i åratal ha kämpat ensamma och i hård motvind. Dessa fackliga aktivister skulle få råg i ryggen av att få stöd för sitt arbete även från politiskt håll. Men en bättre start på valrörelsen 2014 är svårt att tänka sig för S och V. Det vore dessutom ett viktigt steg för att slå undan benen för SD.
Redan i förra årets avtalsrörelse tog frågor som berör arbetsvillkor, arbetsmiljö och anställningstrygghet stor plats. En rad fackföreningar tog upp om problemen med företag som utnyttjar bemanningsföretag för att kringgå Lagen om anställningsskydd, LAS. I årets avtalsrörelse ser dessa frågor ut att få än större utrymme. Arbetsgivarnas aggressiva hållning i dessa frågor måste slås tillbaka.
Den aggressiva attityden hos arbetsgivarna har också provocerat facken till strid. Byggnadsarbetarförbundet har varslat om strejk från den 19 mars (se artikel intill). Strejkvarslet riktar sig främst emot att arbetsgivare kan smita från ansvaret för arbetsmiljön genom att ha långa kedjor av underentreprenörer. Problemen har nått absurda dimensioner, där vissa byggföretag lagt ut jobb på underentreprenörskedjor som kan gå upp till tio led! Det som blivit lidande är framförallt säkerheten på arbetsplatsen.
Den passivitet som S och V hittills uppvisat i dessa frågor har inneburit att SD kunnat vinna över många av de som är oroade över lönedumpning och försämrade villkor. I en analys av Sifos opinionsmätningar under dec-jan visade det sig att SD var näst största parti bland LO-medlemmar! Men en röst på SD innebär en röst för en tredje period med Reinfeldt! SD lurar jobbarna.
Det som nu står på spel är dock mycket mer än så. Det handlar om resultatet av hundra år av facklig kamp. Ska svenska arbetare backa till dess att vi har samma villkor som i länder där fackföreningsrörelsen är svag eller obefintlig, som i Vitryssland eller Albanien. Eller ska vi ta strid tillsammans – för att både svenskar och vitryssar ska jobba efter svenska villkor. Det som nu gäller är att bygga vidare på den seger som fackföreningarna vunnit i och med ILO:s underkännande av Lex Laval. Byggnads strejkvarsel pekar i rätt riktning.