Sedan krisen 2008 har Grekland drabbats ohyggligt. I år beräknas ekonomin krympa för sjätte året i rad. Arbetslösheten ligger nära 27 procent och för ungdomar på det dubbla. Grekernas disponibla inkomster har minskat med nästan 40 procent. På en rad orter, bl a i Atens förstäder, har handeln med euron brutit samman och invånarna återgått till en form av byteshandel med egen valuta. De redan fattiga drabbas hårdast. Och nedskärningarna bara fortsätter.
Samhällskontraktet bryter samman
I nästan alla samhällen finns ett informellt ”samhällskontrakt”. Den stora majoriteten, bestående av arbetare och övriga medborgare, bidrar med sitt arbete och skatteinbetalningar. En liten minoritet – bestående av ägarna till banker och nyckelindustrier samt regeringsledamöter och myndighetspersoner – förväntas ge något i utbyte. Exempelvis god utbildning och trygga jobb; en anständig a-kassa, vård och pension vid arbetslöshet, sjukdom och ålderdom. Men löntagare och övrig befolkning förväntar sig även demokrati. Demokrati betyder att kunna påverka hur landets resurser fördelas, bestraffa korrumperade politiker och myndighetspersoner samt stoppa övervåld från polis och militär om dessa bryter mot demokratins regler. Så länge detta ”utbyte” mellan majoritet och minoritet fungerar så håller det informella kontraktet ihop samhället – trots ibland starka påfrestningar.
Men då topparna inom ekonomi, politik och statsapparat slutar att leverera sin andel – och plötsligt bara erbjuder massarbetslöshet, nedskärningar som förvandlar sjukvård och pensioner till ett hån och dessutom angriper de demokratiska rättigheterna genom att hota, fängsla och misshandla de som protesterar – då bryter samhällskontraktet samman. Detta handlar om något mycket djupare än ett vanligt regeringsskifte. Då minoriteten bryter sin del av samhällskontraktet så skapas ett djupt sår i samhällskroppen. Detta innebär att majoriteten – löntagare och övrig befolkning – i rask takt förlorar förtroendet för kapitalägare, politiker samt myndigheter som polis, militär och skatteindrivare, d v s för borgerligheten. Detta är vad som sker i Grekland just nu.
Borgerligheten har övergett lagligheten..
Krisen är alldeles för djup för att borgerligheten ska kunna göra annat än tillfälliga eftergifter mot fackföreningar och stridbara befolkningsgrupper. Även om det inte råder samma öppna revoltstämning idag som för ett år sedan så innebär inte detta att arbetarnas försvarskamp mot åtstramningarna upphört. Den ekonomiska krisen innebär att borgerligheten kommer att tvingas till nya åtstramningspaket – om och om igen. Detta kan framtvinga nya revoltstämningar och våldsamma reaktioner.
I nr 48 redogjorde vi för borgerlighetens brutala och odemokratiska kampmetoder. Arbetare i Pireus hamn och Atens tunnelbana, samt lastbilschaufförer, har alla drabbats av krigslagar då de gått ut i strejk! De kallades in till militärtjänst, beordrades att återgå till jobbet och riskerade ända upp till fem års fängelse om de inte lydde!
…och förbereder insatser av ökat våld
Den grekiska borgerligheten genomdriver försämringarna genom både lagliga och olagliga metoder. De har en hel vapenarsenal att angripa befolkningen med. De kontrollerar ekonomin vilket minimerar befolkningens möjligheter att styra investeringarna så att nya jobb skapas i Grekland. Borgerligheten kontrollerar även regering och parlament – som lydigt genomdriver besparing efter besparing (uppbackade och kontrollerade av EU-IMF). Men till detta kommer att regeringen använder krigslagar i fredstid; att den sätter in strejkbrytare som försvaras med kravallpolis. Och nu håller staten på att förstärka sitt våldsmaskineri genom att skapa en reservarmé i form av Gyllene Gryning. Borgerligheten använder både lagliga och olagliga metoder. Genom uppbygget av GG:s uniformerade avdelningar förbereder den ökade insatser av våld. För att slå ned protesterna är den beredd att offra de demokratiska rättigheterna. Arbetarrörelsen måste förbereda sig inför en kraftmätning.