FILM Jag har varit och sett filmen Jakten, som Thomas Vinterberg regisserat. Jakten är en dansk film som handlar om en man i fyrtioårsåldern, Lucas, som kämpar för att rentvå sig från anklagelser om pedofili efter en liten flickas oskyldiga uttalande. I huvudrollerna ser vi Mads Mikkelsen som den 40-årige Lucas och Alexandra Rapaport som städerska på en förskola.
Allt utspelar sig kring juletid. Lucas har börjat finna sig själv efter en svår skilsmässa och är på väg att bygga upp relationen med sin tonåriga son Marcus. Han får jobb på ett dagis och är en duktig medarbetare. Men efter ett oskyldigt avslöjande från ett av barnen och en papperslapp börjar helvetet.
Hela staden går emot honom. Han har varit med i jaktlaget, som är en stor del både i staden och i hans liv. Förföljelsen börjar samtidigt som man får se den osmakliga stämningen på dagiset. I stället för proffessionell så blir stämningen konstigt familjär. Det oskyldiga uttalandet från barnet växer till något större. Vuxna ställer ledande frågor och får de svar de vill ha. Filmen visar hur fort man kan skapa en lögn. Det är fascinerande och otäckt. Lucas fråntas sin mänsklighet och möjligheten att försvara sig. Han blir till ett villebråd. De som låter sig styras av rykten och grupptryck är snabbt övertygade om hans skuld.
Thomas Vinterberg fick Guldpalmen 1998 på filmfestivalen i Cannes med en annan film – ”Festen”. Festen handlar om anklagelser om sexuella övergrepp och att sanningen slutligen måste komma ut. Jakten handlar om det motsatta och det behöver lika väl också tas upp till ytan. I den här filmen tog Vinterberg inte hem någon guldpalm men Mads Mikkelsen fick priset för bästa skådespelare på 2012 års festival.
Jag tycker att filmen var bra. Den får en femma av fem möjliga av mig. Filmen ger upphov till mycket starka känslor; ilska, sorg, uppgivenhet, desperation, förlåtelse. Man blir tagen där man sitter i biofåtöljen. Man slås av hur stor roll ett jaktlag kan spela i en liten stad och att jakten kan styra så mycket. Mads Mikkelsen spelar skickligt sin rollfigur. Att han orkar fortsätta att bo kvar i byn och att han orkar förlåta är fantastiskt att se. Slutet på filmen tar tag i mig och det känns som en blodåder brister i min kropp. Och där i det absolut sista ögonblicket av filmen får biopubliken själv skapa framtiden för Lucas. Utmattad stapplar man ut från biografen.