Efter krisen 2008 finns det en ökande insikt om att kapitalismen inte kan erbjuda alla ett anständigt liv i form av ett fast jobb med hyfsad lön.
Borgerlighetens mest långtgående projekt (eurovalutan och integreringen av de länder som anslutit sig) håller på att kapsejsa. Även sammanhållningen inom EU hotas av en möjlig folkomröstning om utträde i Storbritannien (se artikel på sid 3). Den framtid kapitalismen erbjuder idag präglas av arbetslöshet, högerextremism och upplösning. Och vi har inte sett slutet än.
Situationen skriker efter ett politiskt alternativ. Detta måste stå för demokratisk insyn i hur banker och övriga kreditföretag förvaltar de väldiga kapitaltillgångar de anförtrotts. Däribland löntagarnas gigantiska pensionssparande. Alternativet måste kräva löntagarmakt över företagens vinster och investeringar. Insyn i bankverksamheten och arbetarkontroll över investeringarna skulle innebära en dramatiskt ökad möjlighet att styra resurserna mot nödvändiga järnvägsbyggen, gröna industrijobb och upprustning av miljonprogrammets bostadsområden. Resultatet skulle bli färre arbetslösa, fler fasta jobb och fler heltidsarbetande kvinnor.
Men krav på insyn i banker och styrning av investeringar innebär en utmaning av makthavare som familjen Wallenberg. Och att utmana storkapitalet finns inte på dagordningen varken för Stefan Löfvén (S) eller Jonas Sjöstedt (V). Därför kommer inga krav på insyn eller styrning av investeringar att föras fram. Och detta fördröjer radikaliseringen.
Detsamma gäller för avtalsrörelserna. Fackets vägran låta sina medlemmarna lära känna sin egen styrka, genom att strejka för en ökad andel av samhällsinkomsten, fördröjer också radikaliseringen. Därmed bromsas de anti-kapitalistiska stämningarnas omslag till socialistiska stämningar. Varken Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller något fackförbund tar fasta på de nya vindarna. Ingen stärker den trevande anti-borgerliga opinionen genom att ge den kampens form. Och en röd politisk färg.
I denna situation har Arbetarpartiet två huvuduppgifter. Den ena består i att, som en del av arbetarrörelsen, kämpa för att stoppa en ny seger för Moderaterna och SD i valet 2014. Vi varnar också för Miljöpartiets förrädiska roll. MP säljer sig idag till det politiska block som erbjuder flest ministerposter – vilket öppnar för ännu en period med Reinfeldt.
Vår andra huvuduppgift består av arbetet för ett brett socialistiskt arbetarparti med bas inom facken och bred förankring hos ungdomarna.Bara en arbetarrörelse med stridbara fackföreningar och socialistisk politik kan erbjuda ett samhälle där problem som massarbetslöshet, kvinnoförtryck och klimathotet kan övervinnas. Arbetarpartiet strävar efter samarbete för att skapa detta socialistiska alternativ inom arbetarrörelsen. Det krävs en annan politik än den som Löfvén och Sjöstedt står för.