FILM Trots titeln ”Iron Man 3” så är detta den fjärde filmen med Robert Downey Jr. i rollen som Tony Stark, ingenjör, vetenskapsman och superhjälte. Förutom de tidigare två ”Iron Man”-filmerna så räknas också förra årets ”Avengers” som del av bakgrunden till denna film.
I ”Iron Man 3” möter Downey Jr. en terroristorganisation som är ute efter att ge igen för oförrätter som USA gjort sig skyldig till genom historien. Organisationen leds av den mystiske och karismatiske ledaren ”The Mandarin” , som trots namnet inte är kines utan av arabisk härkomst.
Händelserna i ”Avengers”, filmseriens förra avsnitt, refereras till som ”den där grejen som hände i New York”. Nu får vi veta att ”grejen i New York” skakade Tony på djupet. Ibland får han panikattacker som påverkar både självförtroende och personliga relationer. En av dem är till flickvännen och verkställande direktören för Starks företag, ”Pepper” Potts.
Det som gör denna film till den bästa av de enskilda ”Iron Man”-filmerna är helt klart ”The Mandarin”, spelad av Ben Kingsley. ”The Mandarin” är den första intressanta skurken i filmserien och tillsammans med Tony Stark så har filmen två intressanta karaktärer. Ingen av de fyra filmerna har haft någon speciellt stark handling. Det håller inte ihop. I ”Iron Man 3” har skurkarna påfallande svaga motiv för sina handlingar medans huvudpersonerna på hjältesidan ibland är otroligt ointelligenta. Istället har filmerna byggt på Downeys gestaltning av karaktären Stark. Om man sett de tidigare filmerna och inte tyckt om Stark så kommer man inte att tycka om ”Iron Man 3”.
Jag gillar humorn i ”Iron Man 3”. Poängen är för det mesta att Stark driver med folk eller att han, med hjälp av humor, försöker ta sig ur knepiga situationer. Men filmen har även inslag av absurda situationer och slapstick, vilket lyfter de mindre ambitiösa actionscenerna. De mer ambitiösa actionscenerna behöver dock inte lyftas. De är upprymmande berg- och dalbanor av uppfinningsrika eldstrider, slagsmål och förstörelse.