”Man of Steel” heter den nya filmen om Stålmannen och den utgör en omstart av serien. Stålmannen kommer som bekant från planeten Krypton. Han skickades ut i en rymdkapsel av sina föräldrar i de sista stunderna av planetens liv. I ”Man of Steel” skickar Stålmannens föräldrar dessutom med honom DNA-koder av Kryptons ännu ofödda generation, något som skiljer filmen från tidigare Stålmannen-filmer.
General Zod, samma skurk som i ”Superman II” från 1980, vill åt dessa DNA-koder för att kunna starta ett nytt Krypton någon annanstans i universum. Det som gör Zod till skurk är att han är någon sorts socialdarwinist som vill göra sig av med ”de orena” Krypton-människorna. När han inte får göra som han vill så försöker han på sig en militärkupp men blir arresterad. General Zod lyckas dock ta sig fri och är nu ute efter koderna som skickats med Stålmannen.
Stålmannen hamnar med sin kapsel på Jorden och det är genom att leva och vistas i Jordens atmosfär som han får sina superkrafter (i scenerna på Krypton och i General Zods rymdskepp så har karaktärerna alltså inte superkrafter). När Stålmannen hittas och adopteras av makarna Kent på Jorden får han namnen Clark Kent. Makarna Kent tror dock att världen kommer att reagera illa på en utomjording som har superkrafter och därför döljer de hans existens helt och hållet under hela hans uppväxt. Detta är en ytterligare skillnad mot tidigare Stålmannen-filmer. Handlingen drivs framåt dels av Stålmannens sökande efter svar och spår till sitt förflutna, dels av Zods sökande efter Stålmannen – en utveckling som sätter de två i en kollisionskurs mot varandra.
”Man of Steel” har många problem, men vi kan börja med det positiva. Stålmannen är den bästa karaktären i filmen och jag tycker genuint om honom. Trots att han inte vill visa sina krafter för omvärlden så tvekar han inte att hjälpa någon, om han kan, även om han inte kan hjälpa dem i hemlighet. Men problemen börjar med handlingen och hur karaktärerna väljer att handla. För det första köper jag inte ”världen kommer att avvisa dig”-argumentet som makarna Kent använder för att hålla Stålmannen hemlig. Realistiskt skulle vissa, kanske majoriteten, avvisa honom men stora delar skulle nog också vara mer optimistiska. Även om Stålmannen lyckas avvärja hotet från Zod i denna film så kommer vissa ändå att hata honom.
Ett annat problem är när Zod bestämmer sig för att forma Jorden till ett nytt Krypton. Varför vill han göra det? För det första så har människorna från Krypton superkrafter när de lever i Jordens atmosfär. För det andra så finns det ingen anledning att ta död på allt liv på planeten. Då Krypton-människorna har superkrafter så utgör de ju inget hot mot dem över huvud taget!
Vidare lämnar actionscenerna mycket att önska. Kameran skakar för mycket och det är svårt att hänga med ibland. Dessutom är alla som slåss nästan odödliga. Även om de får ett lok kastat på sig så kliver de bara upp igen. Detta kan jämföras med slagsmålen i exempelvis Iron Man 3, där slag och strid fick konsekvenser. Tony Starks rustningar blev skadade och skurkarna i den filmen hade svagheter som kunde utnyttjas. Och de var inte osårbara… På det stora hela måste jag säga att jag var inte helt nöjd med Man of Steel. Paradoxalt nog måste jag dock medge att det var den bästa Stålmannen-film som jag sett. Är du ett fan av Stålmannen måste jag alltså, motvilligt, rekommendera dig att se filmen!
”Man of Steel” går på bio just nu. Den är regisserad av Zack Snyder (300, Watchmen) och manuset är skrivet av David S. Goyer och Christopher Nolan (Batman Begins, The Dark Knight). Filmen är 2 timmar och 23 minuter lång och tillåten från 11 år.