Umebornas intressen står mot fastighetsspekulanternas, folkvalda står mot politiska springpojkar/flickor, i en allt brutalare omvandlingsprocess. Den 25 nov debatterade och beslutade Umeås ledamöter i kommunfullmäktige om den fördjupade översiktsplanen för Universitetsstaden. Planen ska bestämma den fysiska utformningen av Umeå mest tättbefolkade del, åtminstone på dagtid. Ingen annan del av kommunen har tillnärmelsevis så många arbetsplatser.
Utformningen av detta område kommer att ha en väldig framtida betydelse. Både ekonomiskt och rekreationsmässigt. Det som står på spel är bland annat fyra unika områden. Det handlar om en viktig myrmark i direkt anslutning till Umeås verkliga pärla, Nydalasjön, och därmed indirekt om Nydalasjön själv. Det handlar om sjukhusparken, inklusive lasarettsdammen, samt om det anrika Hamrinsberget. Dessutom stod framtiden på spel för den kulturmiljö som de äldsta delarna av sjukhuset utgör: rivas eller inte?
I fullmäktiges debatt om områdets framtid ställdes åter umebornas intressen mot de kapitalstarka fastighets- och byggföretagens intressen. Vi, som ser oss som folkvalda representanter för umeborna, ställdes mot fastighets- och byggföretagens politiska springpojkar/flickor. Men låt oss återkomma till debatten och först ta en djupare titt på föremålet för denna.
En geografisk triangel
Den fördjupade översiktsplanen utgör en väldig triangel. Den första udden i triangeln återfinns vid Nydalasjöns sydvästra hörn intill Tomtebo. Den andra udden återfinns norrut vid Mariehemsbacken, en bit nedanför Sveriges radio. Den tredje och trubbigaste udden i triangeln utgörs av Holmsundsvägen – sträckan från Strombergs väg till Tunnelbacken. Den som åker bil kan sedan följa Tunnelbacken-Tomtebovägen uppåt och nå nästan ända fram till utgångspunkten vid Nydalasjön.
Inom detta stora område ligger vad som under fem årtionden utgjort kommunens två stora tillväxtmotorer: sjukhus och universitet. Här finns ett väldigt komplex bestående av Umeå Regionsjukhus (Nus), Umeå universitet samt Skogshögskolan. Området genomkorsas eller begränsas av stora trafikleder. Nämnas kan Kolbäcksleden, Mariehemsvägen/Strombergs väg, Holmsundsvägen samt Tunnelbacken. Här finns trafikknutpunkterna Östra station och busstationen vid Nus. Kommunikationer är ett måste för Umeås mest tättbefolkade och arbetsplatstätaste område.
En maktens triangel
Det finns även en annan triangel i Umeå. Det är ”maktens triangel”. Denna består av Umeå kommuns ledande politiker, av Balticgruppen samt av Västerbottens Kurirens media-imperium. De kontakt- och kapitalvägar som gör dessa aktörer till en triangel löper huvudsakligen så här: Kommunen gör stora och långsiktiga affärer, i miljardklassen, med Balticgruppen. Balticgruppen och VK har gått ett steg längre. De har skaffat barn tillsammans, i form av fastighetsbolaget Gazette, till vilket parterna tillsköt en miljard var i hemgift. Bandet mellan VK och Baltic stärks med varje nytt barn, eller fastighet, som Gazette köper in. Bandet mellan VK och kommunen är inte ekonomiskt utan mer indirekt. Men det existerar. Dess historiska bärare utgörs av enskilda folkpartister som dels dominerar den stiftelse som äger VK, dels återfinns i lokalpolitiken sedan drygt hundra (!) år.
Balticgruppen är den ledande kraften i den våldsamma omvandlingen av Umeå – revolutionär både vad gäller omfattning och hastighet. Kommunalråden bidrar till revolutionen genom sitt orealistiska befolkningsmål på 200 000 invånare år 2050. Detta mål används till att köra över ”bromsklossar”, människor såväl som organisationer, vilka varnar för att omvandlingen innebär hälsovådliga och olagliga trafikutsläpp, att Nydalasjöns vatten hotas liksom grönområden och kulturbyggnader.
VK:s mediaimperium, som dominerar bevakningen av Umeå, sitter genom sitt finansiella samarbete med Baltic, på två stolar. Dels ska VK granska den brutala omvandlingen, dels finansiera och tjäna pengar på densamma. Risken är uppenbar att mediaimperiet (VK, Folkbladet, Total Umeå, Nöjesmagasinet) inte klarar den kritiska granskning som revolutionen förtjänar.
Grönytorna offrades
Vi har tidigare skrivit om hur ”maktens triangel” brutalt har omvandlat Umeås centrala delar. Vad hände då med de unika grönytorna inom lasaretts- och universitetsområdet? Ett kort svar: alla offrades! Den för Nydalasjön så viktiga myrmarken beslöts att fyllas igen, för att omvandlas till ett bostadsområde, vilket i sin tur hotar vattnet i Nydalasjön. När det gäller lasarettsparken ska en väg dras rakt igenom! I samband med att sjukhusets äldsta delar rivs, och nya byggnader uppförs, kommer ytterligare en väg att ”angripa” parken. Och Hamrinsberget, det fantastiska grönområde varifrån alla borde kunna blicka ut över hela Umeå, lade Balticgruppen beslag på. Ständigt detta Baltic. Där ska det byggas bostäder och annat. För då diskussionen om en multiarena kommer upp nämns Hamrinsberget som ett av alternativen!
Nedslående? Både ja och nej. Det ekonomiska misslyckandet med ”kulturväven” på kajen, och den hotande trafik- och miljömässiga katastrofen med Äventyrsbadet intill ÖK, har fått många umebor att engagera sig. Det yttersta beviset för trycket från dessa nya aktivister är att Balticgruppens centralgestalt, Krister Olsson, känt sig tvingad att stiga ned från olympen och tala. I en VK-intervju ondgör sig Mr Baltic över motståndet från ”kulturvänstern”. Och över oförmågan hos hans politiska vapendragare att rätt ”kommunicera” (läs passivisera) umeborna. Som alla makthavare tror Olsson att andra uppfattningar än hans endast beror på brister i kommunikationen.
Nya kampmetoder från förr
Men den brutala omvandlingen av Umeå talar sitt eget tydliga språk. Detsamma gäller för grönytorna vid universitet och sjukhus. Jag utesluter inte att kampen mot en fortsatt brutal omvandling av Umeå i allt högre utsträckning kommer att föras utanför fullmäktige. Och med andra medel. Om en ”multiarena” skulle uppförs på ”fel” plats, finansierad med skattemedel så att folk känner sig överkörda än en gång, så tror jag att motståndet kommer att bli av en helt annat karaktär. Detta är inte ett hot. Det är en förutsägelse. Kom ihåg slaget om ”dungen” på Ålidhem 1977.