De som protesterade mot Janukovitj var en brokig skara. Det fanns otvivelaktigt många genuina demokrater bland demonstranterna, ilskna över regimens repression. Det högerextrema partiet Svoboda och fascistiska Högersektorn hade också en framträdande roll i protesterna. De ser sina rötter i en pro-nazistisk grupp ukrianska partisaner under Andra Världskriget och för fram antisemitiska och fascistiska paroller.
Det var dessa som rev Leninstatyn och attackerade de oberoende fackföreningsaktivisterna på Maidantorget (Självständighetstorget) i Kiev. Den amerikanske senatorn John McCain har också gripit in på demonstranternas sida och förbjupat motsättningarna – i den amerikanska imperialismens intressen.
Den råa ilskan och beslutsamheten bland demonstranterna är genuint imponerande och påminner om för-revolutionära situationer från historien. I Ukraina skulle vi socialister ta strid för att avskaffa den nuvarande statsapparaten och ersätta den med en demokratisk organisering av samhällsfunktionerna under ledning av organiserade arbetare och tjänstemän.
Målsättningen för de som försöker utnyttja demonstranternas genuina frustration är att byta ut en klick miljardärer med deras rivaler. Vi kan inte stödja någon av sidorna i denna konflikt, eftersom det i slutänden innebär att stödja en klick med oligarker mot en annan. Västmedia berättar redan sagor om den ”orange revolutionen” 2004-2005. Jusjenko ersatte Janukovitj som president efter massprotester mot valfusk år 2004 (Janukovitj valdes sedan, till synes rättvist, till dennes efterträdare år 2010). Den ”orange revolutionen” var dock ingen revolution utan innebar endast att en grupp rika skurkar ersattes av en annan.
Janukovitj överreagerade kraftigt mot demonstranterna på Maidantorget. Kravallpolisen och krypskyttar dödade uppåt hundra människor. Några ur säkerhetsstyrkorna blev också skjutna och dödades. Vissa av demonstranterna var beväpnade och när händelserna kulminerade så bröt sig ”rebellerna” in i ammunitionsförråd och beväpnade sig ytterligare.
Oppositionsledarna var ingen enad grupp. De grälade sinsemellan även medan de gick samman för att störta Janukovitj. Klitschko, den tidigare boxaren, har lyfts fram i västmedia som en potentiell ledare för landet. Han anses representera Merkels och den tyska kapitalismens intressen i Ukraina. Julia Timosjenko har släppts från fängelset, där regimen placerat henne på delvis påhittade anklagelser. Hon är också en ”kleptokrat” som byggt upp sin förmögenhet genom stöld från det ukrainska folket. Svoboda och Högersektorn har också en framträdande roll i regeringen.
Janukovitj hade infört ett presidentsystem som gav honom enorm makt och utgjorde ett hån mot demokratin i Ukraina. Även de som kampanjat emot korruptionen chockades när presidentpalatset invaderades och omfattningen av Janukovitjs stöld från det fattiga ukrainska folket blev tydlig.
Janukovitjs repression mot det ukrainska folket ledde till att även kravallpolisen gjorde myteri. Det ukrainska parlamentet såg varthän det barkade och vände sig emot honom. Oppositionen lyckades avsätta Janukovitj och även utfärda en arresteringsorder mot honom. Det ukrainska kommunistpartiet missade helt tåget. De gav Janukovitjs regim sitt okritiska stöd ända till slutet och argumenterade för att Ukraina skulle gå med i Putins tullunion.
Interrimspresidenten har sagt sig sträva efter att Ukraina ska närma sig ”väst” och EU. Regeringen i Kiev är egentligen inte legitim. Dess medlemmar godkändes av massorna på Majdan. Men resten av landet fick inget att säga till om. Det måste understrykas: demonstranterna i Kiev representerar inte hela landet. På Krim och i östra Ukraina, där många har ryska som modersmål och identifierar sig som ryssar, förfäras massorna över de förändringar som införs över huvudet på dem. En av den nya regeringens första handlingar var att försöka avskaffa ryskan som officiellt språk i Ukraina. Detta var rasistiskt. Det skickade signalen till de rysktalande att de nu utgör andra klassens invånare. Interrimspresidenten har dock lagt in sitt veto och stoppat lagen. Regeringen i Kiev drog också tillbaka lag 4176, som olagliggjorde förnekande av Hitlers brott mot mänskligheten. Detta ger grönt ljus åt Ukrainas fascister.
Massrörelsen mot Janukovitj var inte fascistisk, även om fascister var aktivt inblandade i rörelsen. Den pro-ryska sidan har också skrämmande inslag, i form av bl a motorcykelgänget Night Wolves, som påminner om Hell’s Angels. Den ryske ultranationalisten Zhirinovskij har också fått entusiastiskt bifall från rysktalande i öst och på Krim. Även Putin försöker piska upp rysk nationalism. Han kan göra detta delvis beroende på regeringens agerande i Kiev.
Kommentarer är stängda.