Borgerlighetens kärna, kapitalägarna, har lyckats piska fram en stämning som gör att det idag kan vara svårt att ens diskutera frågan om arbetskraftsinvandring.

Och att ifrågasätta dagens system vad gäller arbetskraftsinvandringen har blivit, om inte tabu, så i alla fall mycket nära. Medias springpojkar och springflickor har bidragit till att skapa detta ”nästan-tabu”. De har också bidragit till att dölja att det idag, för arbetsgivarna, i princip råder fri arbetskraftsinvandring. Media har också bidragit till att dölja att fri arbetskraftsinvandring på företagens villkor syftar till att slå sönder arbetstagarnas rättigheter i form av kollektivavtal och arbetsrättslig lagstiftning.

Den s k ”vänstern” har bidragit till dagens situation. I sin rädsla för att hamna i en s k ”högerposition” (och till och med bli kallade för rasister) har den s k vänstern – radikala sossar, vänsterpartister och vänstern utanför riksdagen – på ett sällsynt fegt sätt låtit borgerligheten angripa kollektivavtal och arbetsrätt. I sin rädsla för att hamna i en ”högerståndpunkt” har ”vänstern” övergivit arbetarna (löntagarna). Men det är dags att någon bryter detta tabu – och ställer sig på jobbarnas sida i denna så väldigt viktiga fråga.

Skatter får diskuteras – men inte kontrollen över produktionen
Det diskuteras väldigt mycket om den högervridning som skett i samhället genom Alliansregeringens väldiga skattesänkningar. Detta med all rätt. I sina ambitioner att öka klyftorna genom skattesänkningar har borgerligheten gått till hård offensiv mot trygghetssystem som a-kassa och sjukersättning och mot personaltätheten inom sjukvård, skola, barn- och äldreomsorg.

Men det angrepp som sker i arbetslivet, när det gäller arbetsgivarnas envälde på arbetsplatserna, är en ännu större och viktigare fråga. Och när det gäller att pressa tillbaka löntagarna finns det två instrument som är viktigare en andra. Det ena instrumentet handlar om bemanningsföretag. Det andra instrumentet har just med den fria arbetskraftsinvandringen att göra. Vi ska visa varför dessa två instrument slår så hårt mot de rättigheter som löntagarna tillkämpat sig under hundra år.

2. Facket ska bestämma arbetskraftsinvandringen – inte företagen

Innehållsförteckning i Temanumret:

Jan Hägglund