Element Six (E6), Robertsfors största arbetsgivare med 184 anställda (10% av alla arbetande i kommunen), har meddelat att man kommer att lägga ned fabriken inom två år.
Den 9 april anordnade ABF och Kommunistiska Partiet ett offentligt krismöte om läget i Robertsfors. Tjugofem personer deltog. Med på mötet var kommunalrådet Patrik Nilsson (S) och oppositionsrådet Lars Bäckström (C), som svarade på frågor. Från kommunledningens sida verkar man inriktade på att försöka ändra företagets beslut. Företagsledningen har redan backat från så gott som alla ursprungliga skäl man angav för nedläggningen, nu återstår endast det uttalade behovet av ”strategiska omstruktureringar”.
De flesta ansåg att den bakomliggande orsaken troligen är att den nye VD:n vill sätta sin egen stämpel på koncernen och har valt ut E6 som möjligt att lägga ned. Detta trots att man under de senaste åren har flyttat maskiner och produktion till E6 och fabriken går med vinst. En faktor som kan ha spelat in är att det är billigare att avveckla företag i Sverige än i andra delar av EU.
På frågor om vad som kunde göras togs exempel från när den irländska fabriken hotades av nedläggning år 2007 upp. De irländska arbetarna svarade med att mass-sjukskriva sig och genom strejker. Lokalsamhället och regeringen engagerade sig också mot nedläggningen. En av de anställda som deltog på mötet sa:
– Personalen känner samhörighet och beslutsamhet. Kunde man rädda Irland kan man rädda oss också, vi är beredda att göra allt vi kan för att behålla fabriken!
– Det är liknande saker vi absolut bör överväga att göra ifall det behövs, men det måste komma på initiativ från de anställda, ansåg S-kommunalrådet Patrik Nilsson.
Ännu har inte förhandlingarna med facken inletts. Både Unionen och IF Metall har dock medlemsmöten inplanerade och man har löpande kontakt med den nytillsatte personalchefen. Både facket och kommunledningen är dock ense om att det är fel person att förhandla med; hans enda uppdrag är att avveckla verksamheten. I nuläget försöker man dels hitta påtryckningsmedel, såsom kunder som kan argumentera för att fabriken ska vara kvar, och dels försöker man vaska fram vem man ska föra dialogen med. Möjligheten att ändra beslutet finns fortfarande, ännu är det bara en viljeinriktning.
Ska man lyckas ändra beslutet kommer det dock krävas kamp; från de anställda och från resten av bygden. Vidare skulle man behöva knyta kontakter med andra fabriker och kommuner i länet som också drabbats av nedläggningsbeslut, såsom Nordmaling och Umeå. Tillsammans kan man stötta varandras kamp och lyfta gemensamma frågor.