FILM. Grand Budapest Hotel är en komedi av Wes Anderson. I rollerna förekommer en rad kända skådespelare som Harvey Keitel, Jeff Goldblum och Willem Dafoe. Dafoe spelar för övrigt min favoritkaraktär i filmen.
Grand Budapest Hotel utspelar sig huvudsakligen i ett antal fiktiva centraleuropeiska länder under perioden 1938-42. I ett av dessa länder finner man Grand Budapest Hotel. Där jobbar M. Gustave som concierges och hans nye lärling vid namn Zero. Som huvudbetjänt på hotellet har Gustave haft romantiska kontakter med ett antal äldre rika damer. I ett av dessa fall så har en djupare relation utvecklats och när hon dör så reser han för att ta farväl av henne innan hon begravs. Men väl där får han veta att han fått en ovärderlig tavla testamenterad till sig, vilket sätter igång en rad äventyr där damens familj gör allt i sin makt för att få tillbaka tavlan.
Trots sin stämpel som komedi har filmen ett visst allvar. I bakgrunden utspelar sig andra världskriget. De konflikter som fått den marockanske pojken Zero att fly sitt hemland skämtas inte bort. Filmen lyckas ganska bra med att vara rolig utan att släppa på allvaret i olika situationer.
En av de mest slående sakerna med Grand Budapest Hotel är bildspråket. Det är färgglatt, mycket konst, fantasifullt målade bakgrunder och en annorlunda belysning. Anderson skapar en känsla av saga eller fantasi och därför är det extra intressant när den riktiga världen bryter igenom.
Intrycket av rollkaraktärerna är lite blandat. Dialogen är rolig och man blir intresserad av att se var handlingen för huvudpersonerna. Men jag hade samtidigt svårt att relatera till karaktärerna – en del av dem var helt enkelt för bisarra. Till sist: se filmen!