Stormakternas rivalitet hotar slita Ukraina i stycken

Katastrofen som drabbat Ukraina inleddes i samband med Sovjetunionens fall och kapitalismens återinförande år 1991. Detta kastade ut den stora majoriteten av befolkningen i fattigdom. En handfull oligarker, som berikat sig genom att stjäla offentligt ägda produktionsanläggningar, lyckades ta kontroll både över politik och ekonomi.

Rörelsen på Majdantorget i Kiev, som störtade oligark-presidenten Janukovytj i februari, var en brokig skara. I protesterna deltog genuina demokrater som förfärats över Janukovytjs auktoritära styre. Men även fascistiska Svoboda och Högra Sektorn utgjorde prominenta delar av rörelsen. Vissa människor trodde också på den orealistiska föreställningen att landet skulle befrias från sin fattigdom genom att orientera sig mot väst och bli medlem i EU.

Människor i de östra delarna av landet, där många har ryska som modersmål, oroades av denna utveckling och av förekomsten av fascistiska partier i den nya regeringen. Separatistiska rörelser växte fram i Ukrainas södra och östra delar. Idag är landet på randen till att bryta samman.

Oligarken Rinat Achmetov stödde ursprungligen bildandet av ”Folkrepubliken Donetsk” i öst. Sedan dess har han hamnat i onåd hos de drivande politiska ledarna. Den som tycker att Folkrepubliken Donetsk har en ”vänsterklang” måste komma ihåg att regeringen sagt att den ”vägleds av den ortodoxa tron”.

I själva verket är striderna mellan östra och västra Ukraina en del i ett maktspel mellan västimperialismen (till vilken vi räknar EU och USA) och den ryska kapitalismen. Som socialister stödjer vi varken de oligarker som strider om makten inom landet eller de utländska makter som strider om kontrollen över landet. Vi står för en självständig politik som tillvaratar intressena hos hela arbetarklassen i Ukraina – en socialistisk politik mot den katastrof som kapitalismen har inneburit för landet.

Situationen i Ukraina har övergått i ett inbördeskrig. Valen i provinserna i öst var en fars, där valsedlarna dominerades av män med vapen. Samtidigt bojkottade många i östra Ukraina valet av oligarken Porosjenko (”chokladkungen”) till president i Kiev.

Porosjenko har förklarat krig mot separatisterna i de östliga provinserna. Först använde han sig av fascistiska slagskämpar som hjälptrupper i öst. Nu använder han sig av den ukrainska militären – som har tillgång till tanks, raketer och militärflygplan – mot miliser huvudsakligen beväpnade med handeldvapen.

Den ukrainska armén får logistiskt stöd från västimperialismen. Enligt Financial Times (7/7-14) bistår USA den ukrainska armén med ”matpaket, skottsäkra västar och glasögon med mörkerseende till ett värde av miljontals dollar. Ukrainska talespersoner säger också att USA har bistått med avgörande underrättelser gällande rådgivning och strategi”. I slutet av juli var David Baldwin, befälhavare för det Nationella Gardet i Kalifornien, i Ukraina för att ge råd till lokala militära ledare. Ukraina ligger inte i närheten av Kalifornien! Den ukrainska armén är en uppenbar marionett för västimperialismen.

USA:s egna handlingar gör att deras anklagelser mot Putin till ett uppenbart hyckleri. Samtidigt är anklagelsen mot Ryssland för att beväpna separatisterna helt sann. Det går inte att köpa AK47:or eller raketgevär i affärerna i östra Ukraina. Vapnen kommer från Ryssland. Putin har dessutom infiltrerat regionen med ett antal lakejer för att försvara ryska intressen. Igor Strelkov är Folkrepubliken Donetsks militäre ledare. Han är en rysk monarkist! Påståendet att han motiveras av att bekämpa fascismen är långsökt. Sedan har vi ryssen Igor Bezler som styr staden Horlivka med järnhand. Bland de som strider i regionen finns även Nikolaj Kozitsyn, som leder en grupp kosacker. Dessa krigsherrar och gangsters går Putins ärenden.

Separatisterna är ofrånkomligen i underläge när det gäller beväpning och håller på att förlora kriget. I början av juli föll staden Slavjansk. Luhansk och Donetsk är försatta i blockad och lider brist på mat, vatten och elektricitet. Flyktingar strömmar ut ur området. En humanitär katastrof står för dörren. Den kan bli värre. Donetsk är en miljonstad. Varje försök från den ukrainska armén att inta staden riskerar att skapa scener som vid slaget om Stalingrad.

Båda sidor ljuger hela tiden.Västimperialismen låtsas som om de inte är inblandade trots att de i själva verket styr president Porosjenkos agerande.

Vi kan inte vara 100 % säkra på vem som sköt ned flygplanet MH17 som innebar att 297 människor miste livet. Denna fruktansvärda tragedi används av båda sidor för att svartmåla åt varandra. Kriget fortsatte i närheten av kraschen, vilket gjorde det nästan omöjligt att genomföra en objektiv undersökning av nedslagsplatsen eller ens ta reda på alla kroppar.

Det är möjligt att raketen som sköt ned flygplanet avfyrades av separatisterna. De känner sig försvarslösa mot luftangrepp och ser varje flygplan i luften som ett potentiellt dödshot. De kan ha kommit över en luftvärnsrobot av typen BUK under konflikten. Låg Ryssland bakom attentatet? Det vet vi inte. Den ukrainska regeringen har också tillgång till BUK-missiler. Vi vet emellertid att västimperialismen överväger att trappa upp våldet mot befolkningen i östra Ukraina till fruktansvärda nivåer – i syfte att dra landet in i Västs intressesfär.

Pressen på Kiev-regeringen utarmar landet. Ukrainas ekonomi har stora problem. Vi har tidigare varnat för att om västimperialismen fick grepp om landet så skulle detta innebära kraftiga försämringar för befolkningen. Internationella Valutafonen IMF har nu satt klorna i Ukraina. I utbyte mot välbehövliga lån tvingar IMF, i vanlig ordning, på ukrainarna brutala åtstramningsprogram. De har vägrat att låna ut mer pengar innan den ukrainska Radan (parlamentet) i Kiev röstat igenom de budgetlagar som IMF kräver. Så mycket för den västliga demokratin…

Samtidigt som IMF kräver brutala nedskärningar i de sociala trygghetssystemen så kräver de ökade militärutgifter. Detta för att besegra separatisterna i öst. IMF kräver också att Ukraina ska bygga förvaringsanläggningar för naturgas så att landet blir mindre beroende av ryska leveranser. IMF gör ingen hemlighet av att den är en representant för imperialismen.

Ställda inför IMF:s ultimatum, samtidigt som det var en politisk omöjlighet att helt kapitulera inför IMF, håller Kiev-regeringen på att falla samman. Premiärministern Arsenij Jatsenjuk avgick den 24 juli i förtvivlan över kaoset. ”Historien kommer inte att förlåta oss”, sa han i Radan. ”Vår regering har inga svar på frågorna – hur ska vi betala lönerna, hur ska vi transportera bränsle till pansarfordonen i morgon bitti, hur ska vi ersätta familjerna som har förlorat soldater…?”.

Det finns dock strimmor av hopp i denna dystra situation. Gruvarbetarna i Kryvyj Rih ligger i konflikt med sin oligark-chef Alexander Frolov (som sägs vara ”värd” 1,6 miljarder dollar). Gruvarbetarna tvingas gneta sig fram med löner på endast 450 dollar i månaden. De vet att de inte kan vänta sig någon hjälp från någon av oligarkerna.

I ett uttalande säger gruvarbetarna i Kryvyj Rih att ”organiserade arbetare och arbetarnas självförsvar är precis den stabiliserande faktor som effektivt kan förhindra det eskalerande våldet i Ukraina. På de platser där organiserade arbetare kontrollerar situationen så utvecklas massaktioner aldrig till massdödanden”.

Detta är ett exempel på de organiserade arbetarnas självständiga kamp. I rutan ovan pekar vi på ytterligare exempel. Arbetarkampen för ett socialistiskt Ukraina utgör det enda hoppet för landets framtid.

Tre strimmor av hopp i Ukraina

I östra Ukraina ligger områdena Donbas och Kryvbas, där mycket av landets tunga industri i form av gruvor och stålverk finns. Arbetarna har en stolt historia av att ta strid för sina rättigheter. År 1989 deltog gruvarbetarna i Donbas i den strejk som skakade hela den sovjetiska ledningen och tvingade självaste Michail Gorbatjov att besöka de strejkande. Även under den nuvarande krisen så utgör gruvarbetare och stålarbetare i Donbas och Kryvbas en positiv kraft.

Gruvarbetarna i Kryvyj Rih
Arbetare vid gruvföretaget EVRAZ i staden Kryvyj Rih ligger i konflikt med oligarken som äger företaget. Flera strejker och demonstrationer har genomförts. Striden handlar om krav på höjda löner för att kompensera för prisökningar och det minskade värdet på den ukrainska valutan hryvnja.

Arbetarna i Kryvyj Rih är också mycket medvetna om sin roll i att ena den ukrainska befolkningen och förhindra att våldet eskalerar. I ett uttalande skriver de: ”Organiserade arbetare och arbetarnas självförsvar är precis den stabiliserande faktor som effektivt kan förhindra det eskalerande våldet i Ukraina. På de platser där organiserade arbetare kontrollerar situationen så utvecklas massaktioner aldrig till massdödanden. Arbetarna försvarade Majdan i Kryvyj Rih. Arbetarna tillät inga våldsamheter när de tog kontroll över situationen i staden Krasnodon under den generalstrejk som genomfördes där nyligen”.

Generalstrejken i Krasnodon
I slutet av april ägde en generalstrejk rum i gruvstaden Krasnodon (i Luhansk i östra Ukraina). Det hela började med att arbetarna vid fem olika gruvor gick ut i strejk för höjda löner den 22 april. Flera demonstrationer anordnades och gruvarbetarna försatte företagets högkvarter i blockad. I praktiken kontrollerades staden av gruvarbetarna. Arbetarstyret i Krasnodon stödde varken separatisterna eller regeringen i Kiev och var, medan det varade, helt fredligt.

Stålarbetarna tog kontroll över Mariupol
Den 15 maj tog stålarbetarna i staden Mariupol i östra Ukraina kontroll över staden, efter en uppmaning från sin arbetsgivare. I Mariupol utspelade sig några av de blodigaste striderna mellan separatister och regeringstrupper. Arbetarnas agerande syftade till att återställa ordningen och få ett slut på våldsamheterna. Tusentals stålarbetare gick ut på gatorna och rev bland annat de barrikader som separatisterna rest i staden. Arbetarna patrullerade sedan stadens gator tillsammans med poliser. ”Människor organiserar sig själva. Det är så det fungerar i oroliga tider” kommenterade en stålarbetare agerandet till New York Times.