Arbetarpartiet bekämpar högerpolitiken på två sätt. Först uppmanar vi alla att rösta nej till högerpolitik i valet. Tillsammans måste vi fälla Reinfeldts regering. Alliansen får inte bilda regering en tredje gång. Men en S-ledd regering löser inte problemen.
Däremot innebär ett nederlag för Alliansen att knegarnas självförtroende ökar. Ökat självförtroende ökar förutsättningarna att ta itu med orättvisorna som vi alla vet kommer att finns kvar dagen efter valet. Orättvisorna på arbetsplatserna. De för långa köerna till bostäder och barnomsorg. Arbetarpartiet kommer inte med en massa tomma löften strax före valet. Vi tar istället strid för knegarna under alla de 1 460 dagarna mellan valen! Det är vår andra metod att bekämpa högerpolitiken. Vårt syfte är att stärka den kamp mot orättvisorna som måste föras dag-för-dag. På jobbet. Mot de för långa bostadsköerna.
Och vi vill att du – just du – ska delta i denna vardagliga kamp. Vi vet alla att det är de dagliga striderna, dagarna mellan valen, som kommer att besegra högerpolitik och orättvisor. I slutänden.
Låt oss ta en titt på problemen. Det kommer att krävas mycket handfast plan för att snabbt minska den långvariga och höga arbetslösheten; för att öka resurserna för skola och äldreomsorg; för att återställa trygghetssystemen för sjuka och arbetslösa; för att öka pensionerna för de äldre som halkat efter. Har (S) en sådan plan?
Låt oss se på skattepolitiken. Stefan Löfven har sagt att (S) endast vill höja skatten ytterst marginellt. Detta trots att Alliansens skattesänkningar uppgår till 130-140 miljarder per år. Detta innebär att väldiga summor har berövats skola, barn- och äldreomsorg. Detsamma gäller för de slitna bostadsområdena i miljonprogrammet. Dessa skattesänkningar som utgjorde en del av Alliansens arbetslinje har inte inneburit någon sänkt arbetslöshet. Men Löfven tänker ändå ta över borgarnas skattepolitik! Här har (S) uppenbarligen ingen egen plan alls.
Hur ska den ekonomiska situationen tacklas? Frågan är brännande eftersom problemen från den ytterst djupa nedgången i den kapitalistiska världsekonomin 2007/2008 ännu inte har övervunnits. Och ekonomin återhämtar sig ytterst långsamt inom EU:s 28 medlemsländer och ännu långsammare för de 18 av dessa som ingår i Eurozonen. Arbetslösheten minskar ännu långsammare. Ifjol nådde arbetslösheten en historisk höjdpunkt. Inom hela EU låg den på nästan elva (10,8) procent. Eurozonen hade hela tolv procents arbetslöshet. Två år senare beräknas arbetslösheten ha sjunkit. Men väldigt lite. Inom hela EU beräknas den ha minskat till 10,1 procent. Inom Eurozonen till 11,4 procent.
Viktiga svenska företag exporterar till länderna inom EU och eurozonen. Dessa länders svaga utveckling slår tillbaka på industrin och sysselsättningen i Sverige. Här sjunker arbetslösheten också långsamt, så långsamt att den t o m beräknas öka något i år (till strax över åtta procent)!
Men Stefan Löfven tror på kapitalismen och så gör också hans tilltänkta regeringspartner Miljöpartiet. Vilket bidrag kan Löfvens tilltänkta regeringspartner MP ge? Ingen alls. MP saknar totalt insikt om industrins betydelse. MP förstår inte att om industrin försvinner, försvinner även industrijobb, och inkomster från export och skatter. Utan industri ingen välfärd. Men problemen stannar inte vid MP. Inte heller Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt tar upp frågan om att Sverige hotas av industridöd vilket hotar välfärdssamhällets sammanbrott. Detta diskuteras inte av någon, varken i Almedalen eller någon annanstans.