I år är det 100 år sedan ett av världshistoriens blodigaste krig – Första Världskriget – bröt ut. Krigsutbrottet präglades av en nationell yra och många unga män köade till värvningskontoren. När soldaterna åkte till fronten var de övertygade om att de skulle komma hem igen till jul. Men så blev det inte. Mellan 8-10 miljoner soldater stupade i det fyra år långa kriget. Kriget bidrog till den ryska Oktoberrevolutionen. Revolutionen utlöste en revolutionär våg över hela Europa som bidrog till att förkorta kriget.
Nya Arbetartidningen inleder här en serie artiklar i vilka vi kommer att behandla Första Världskriget (inklusive de båda ryska revolutionerna 1917). Vi beklagar att vi inte hunnit ta oss an dessa världshistoriska händelser tidigare. Skälet är att Arbetarpartiet haft sitt eget ”krig” under år 2014 med bland annat två avslutade valrörelser och en tredje påbörjad. Årets händelser har inneburit att vi helt enkelt inte haft plats i tidningen, eller tid, för att ta oss an Första Världskriget. Men temat är för viktigt för att hoppa över. Därför återkommer vi till detta nästa år.