Helgen den 14-15 februari skakades Köpenhamn av två terrordåd. Liksom i Paris några veckor tidigare verkar dåden i Köpenhamn ha genomförts av ett par isolerade individer med kriminellt förflutet. Arbetarpartiet uttrycker vår avsky för morden och sympatiserar med offrens anhöriga samt de poliser som skottskadades i samband med dåden.
Det första dådet skedde på eftermiddagen lördag den 14 februari. En ensam gärningsman avlossade 30 skott mot kulturhuset Krudttønden, där en debatt med bland andra Lars Vilks pågick. En 55-årig dansk filmregissör dödades och tre poliser skadades i skottlossningen. Gärningsmannen lyckades fly från platsen.
Natten mot den 15:e februari slog han till igen. Strax före klockan ett på natten öppnade han eld mot en synagoga där det pågick en judisk konfirmationsfest. En obeväpnad säkerhetsvakt dödades och två ytterligare poliser skadades. Några timmar senare sköts den 22-årige gärningsmannen ihjäl av polisen utanför sin bostad.
Isolerade individer
Det mesta tyder på att dåden i Köpenhamn, likt terrordådet i Paris för en månad sedan och massakern på Utöya i Norge 2011, utfördes av en eller ett par isolerade individer. Det finns inga tecken på att gärningsmännen varit medlemmar i något terrornätverk. Den av polisen ihjälskjutne 22-årigen var dömd för en rad våldsbrott och var känd av polisen från kriminella gängsammanhang. De tre personer som sitter häktade för att ha hjälpt 22-åringen att planera och utföra dåden, bland annat genom att skaffa fram vapen, uppges alla ha kopplingar till den undre världen.
Gärningsmannen själv hade avtjänat ett fängelsestraff för dråpförsök endast två veckor innan terrordåden. De tre gärningsmännen i Paris kom från en liknande kriminell bakgrund. Den gemensamma nämnaren verkar vara att det rör sig om personer med utländsk bakgrund som vuxit upp i utanförskapsområden. Dessa har sedan på olika sätt påverkats av fundamentalistiska vantolkningar av islam. I den 22-årige danske gärningsmannens fall kom han, enligt media, i kontakt med fundamentalistiska idéer under sin fängelsevistelse. Just fängelser har blivit en allt vanligare rekryteringskälla för extrema organisationer, bland annat för extrema fundamentalister.
Det gäller därför att vara försiktig med att dra alltför långtgående politiska slutsatser av dåd som det i Paris och Köpenhamn. DN:s ledarskribent skriver till exempel att denna typ av attacker riktar sig ”mot grundvalarna för öppna och demokratiska samhällen, inklusive vårt eget” (16/2-2015). DN:s utrikespolitiske kommentator varnade, efter terrordåden i Paris, för att det ”just nu” satt någon och planerade ett liknande terrordåd – kanske mot Sverige. Sådana formuleringar syftar till att framställa terrordåden som resultatet av ett väldigt nätverk av extremister. Men det finns idag inget som tyder på detta. Vi måste ta kraftfullt avstånd från mord och terror. Men ingen tjänar på att hetsa upp stämningen och frammana spöken som det inte finns några bevis för att de existerar.
I samband med morden i Paris skrev vi att terrordåd, utförda av ensamma kriminella ”galningar”, inte hotar de demokratiska fri- och rättigheterna. Dessa är för starka. Men om jakten på terrornätverk, som inte existerar, blir för långvarig och omfattande kan detta ge upphov till nya lagar. Och dessa lagar kan, i sin tur, komma att inskränka de demokratiska fri- och rättigheterna. Det var detta som skedde i Tyskland på 1970-talet, när Baader-Meinhofligan genomförde sin långa rad terrordåd, och i USA efter attacken mot World Trade Center 2001.
För att sammanfatta: Terrorism är alltid en reaktionär handling – oavsett om den slår till i Frankrike, i Danmark eller i Mellanöstern. Vi ställer oss bakom försvaret av de judiska grupper som idag känner sig hotade. Vi försvarar de demokratiska fri- och rättigheterna. Men samtidigt måste vi betona att de dåd som skett i Köpenhamn eller Paris har utförts av isolerade individer – inte av välorganiserade internationella terroristnätverk.