För att rätt förstå valresultatet måste vi titta på egenheterna i det brittiska valsystemet.
Det finns ingen proportionell representation som exempelvis i Sverige. I var och en av de 650 valkretsarna väljs endast en parlamentsledamot. Det partis kandidat som får flest röster blir invald i parlamentet. Övriga partier får ingenting. Systemet kan framstå som mycket orättvist. Så fick exempelvis UKIP hela fyra miljoner röster – men bara en enda plats i det brittiska parlamentet! Green Party, som fick drygt en miljon röster på sitt anti-åtstramningsprogram, lyckades också bara få en enda parlamentsledamot. Detta ska jämföras med SNP som fick hela 56 av de totalt 59 mandaten i Skottland. Och detta med färre än 1,5 miljoner röster!
Några ord om UKIP. Detta är inget fascistiskt parti, som det ibland påstås, utan ett högerpopulistiskt parti som profilerar sig som dels EU-motståndare och dels invandringskritiker – med en illa dold rasistisk agenda. Detta är typiskt för de partier i Europa som, sedan krisen 2007-2008, har lyckats profilera sig som ”anti-etablissemanget”. De har lyckats med detta på grund av de traditionella reformistiska arbetarpartiernas (t ex Labour) oförmåga att ta strid mot åtstramningspolitiken.
Valets största förlorare var Liberaldemokraterna. Partiet krossades nästan och fick bara behålla åtta av de 57 mandat som de fick i valet 2010. Det borgerliga mittenpartiet Liberaldemokraterna stod länge ute i kylan. Men efter valet 2010, då Tories inte lyckades vinna egen majoritet, plockades ”LibDems” in i en koalition med Tories. Partiet tvingades därmed ta ansvar för regeringens hårda åtstramningar. För detta blev de bestraffade av väljarna i valet.