Stor-Stockholm har numera två gigantiska multiarenor. Dels Friends Arena för herrlandslaget i fotboll. Dels Tele2 Arena intill Globen. Totalkostnaden för dessa båda arenorna uppgick till närmare sex miljarder kronor. Driftskostnaderna ligger på flera hundra miljoner kronor årligen.
* Friends Arena. Detta bygge skulle ursprungligen kosta 1,9 miljarder. Kostnaden steg dock till 2,8 miljarder innan arenan var klar. Bygget kantades av en korruptionsskandal i vilken den tidigare stadsdirektören i Solna fälldes för mutbrott. I anslutning till arenan finns Quality Hotel Friends – ägt av samme Petter Stordalen som också äger konferensanläggningen och hotellet i anslutning till Malmö Live.
* Tele2 Arena. Denna beräknas ha kostat 2,7 miljarder. Räknat på kostnad per sittplats är denna arena den fjärde dyraste i världen (enligt en brasiliansk undersökning). Arenan är för övrigt ritad av våra vänner i White Arkitekter. Denna arkitektbyrås namn dyker upp så fort det vankas skrytbyggen.
Enligt arenaexperten Dan Persson (Idrottens Affärer) finns det under inga omständigheter någon möjlighet för båda dessa arenor att bli lönsamma. Enligt Persson skulle detta kräva ytterligare sex-sju miljoner stockholmare.
Detta beror dels på det kraftigt ökade antalet åskådarplatser. I och med byggena av Friends Arena och Tele2 Arena ökade antalet till drygt 100 000. Den gamla nationalarenan Råsunda och Söderstadion, båda nedlagda, rymde tillsammans omkring 50 000 åskådare.
Dels är de båda nya arenorna s.k ”multiarenor” som kan anpassas till allt, från fotbollsmatcher till rockkonserter (Söderstadion var exempelvis en renodlad fotbollsarena). Just detta gör det ännu svårare att få ekonomin att går ihop. Då det finns två tänkbara arenor för stora artister som Bruce Springsteen eller Avicii kan bokningsföretagen kan spela ut dem mot varandra – vilket krymper de ekonomiska marginalerna. Men några marginaler finns inte. Både Friends och Tele2 Arena har redan gått med hundratals miljoner i förlust varje år. Även detta på skattebetalarnas bekostnad.
Historien går igen – men miljonerna har blivit miljarder
På 80-talet var receptet för nästan varje kommun i glesbygden att bygga turistanläggningar för att vända en nedåtgående trend vad gällde jobb och invånare. Problemet var att alla kommuner inte kunde rädda sig på samma sätt. Turisterna var för få. Alla nya anläggningar påminde om en kapprustning kommunerna emellan.
Nu verkar historien gå igen. Men idag är det storstäderna som verkar tävla med varandra om att bli den stora konferens- och turiststaden. Det byggs många och väldiga skrytbyggen i form av arenor och konserthus. Politikerna hoppas att dessa ska utgöra de nya ”tillväxtmotorer” som ska lösa de problem som avindustrialiseringen skapar. Nu handlar det emellertid inte längre om några tiotals miljoner. Nu handlar det om många tiotals miljarder. Och konkurserna kommer att bli förödande. Det blir skattebetalarna som kommer att få betala. Detta genom en utarmning av för- och grundskola, äldreomsorg och eftersatta bostadsområden. Och en brutalt ökad segregering.