Privata arbetsgivare
Ett av många exempel finner vi i näringslivets forskningsinstitut Ratio som föreslog inskränkningar i strejkrätten – med flyktingströmmarna som argument – även om förslaget var inlindat (DN 20/2).
Allianspartierna
På Centerns kommundagar uppmanade Annie Lööf ”arbetsmarknadens parter” att skriva ett avtal som möjliggör mycket lägre ingångslöner. Centerledaren hotade även facket med lagstiftning om ”parterna” inte kom överens (DN 20 febr). Därefter har även Liberalerna och KD öppnat för att lagstifta om sänkta ingångslöner. Ingångslönerna har angrips tidigare. Det vet alla läsare av NyA. Men aldrig med sådan frenesi som i samband med denna avtalsrörelse.
Media
Expressen ställde slutligen frågan rakt på sak, och besvarade den själv. Låt oss citera: ”Det vore mer klädsamt om vänstern erkände som det är: försvaret för blågula löner går före solidariteten med de nyanlända”. För Expressen utgör de nyanlända uppenbarligen ett vapen mot kollektivavtalen. Tyvärr kommer ingen vänster att, i längden, försvara ”blågula” löner.
Vad innebär sänkta ingångslöner?
Sänkta ingångslöner innebär, speciellt inom LO-förbund, att lönerna sänks även för dem som jobbat länge i ett yrke. De som ligger nära ingångslönerna kommer omedelbart att märka effekten om dessa sänks. De kan bli utbytta om de kräver något extra. I branscher med hög omsättning, både vad gäller anställda och företag, kommer sänkta ingångslöner att sänka hela lönetrappan. Då ingångslönerna sänkts, då börjar man på ett lägre trappsteg, och så vidare hela vägen upp. Inom hotell- och restaurang, där nästan hälften av alla anställda byts ut under ett år, kommer sänkta ingångslöner att innebära en press nedåt på alla löner redan inom något år. Lägger vi dessutom till att ”lägstalönerna” ska tas bort, och kombinerar detta med individuell lönesättning, så kan klyftan mellan högst och lägst betald bli stor. Även inom låglöneyrken. Med brutala följder för de som blir förlorarna.