Arbetarpartiet anser att alla medborgare i Sverige ska behandlas enligt samma lagar. Vi anser även att alla medborgare i exempelvis Storbritannien ska behandlas enligt samma lagar. Följden av detta är att Arbetarpartiet även tillhör den växande rörelse som bekämpar framväxten av två parallella rättssystem där de svagaste – ofta kvinnor med barn som flytt eller invandrat från länder med sharialagar och shariadomstolar – allt oftare tvingas anpassa sig till framväxten av värderingar baserade på sharialagar och mer eller mindre informella shariadomstolar.
För de allra flesta människor är det självklart att bekämpa framväxten av två olika rättssystem. Två rättssystem kommer att slå mot de svagaste – precis som apartheidsystemet i Sydafrika gjorde. Många frågar sig varför det just är ”vänstern” som sviker i denna fråga. Alternativt: varför står inte vänstern i spetsen i kampen mot framväxten av två olika rättssystem?
Låt oss ge tre olika svar på denna fråga:
A. Relativiseringen
Väst har, bland annat genom tidigare kolonialism och dagens imperialism, begått brutala övergrepp mot en rad länder. Inte minst mot muslimska länder i mellanöstern. Å ena sidan. Å andra sidan har stora delar av ”vänstern” (inklusive vänsterns kärna Vänsterpartiet) i praktiken gett upp kampen mot imperialismen. Det som då återstår är ”det dåliga samvetets politik” för Västs brott.
Arbetarpartiet anser sig inte ha någon skuld till Västs kolonialism. Däremot är det självklart för oss att, på samma sätt som tidigare, försöka pressa tillbaka imperialismen i bland annat mellanöstern. För Arbetarpartiet är det också självklart att – till listan över våra motståndare – även lägga det växande förtryck som kvinnor och barn samt homosexuella utsätts för i flera av de svenska storstädernas förorter. Detta förtryck härstammar från ett islamistiskt prästerskap vars värderingar baseras på sharialagar. Ett prästerskap som strävar efter världslig makt.
Men vänstern ”relativiserar”. I detta fall menas följande: genom att tolerera framväxten av ett islamistiskt prästerskap, i en rad Europeiska länder inklusive i Sverige, tror vänstern att den delvis kan ”kvitta” Västs historiska skuld mot de muslimska länderna. ”Kvittningen” innebär att ”vänstern” accepterar den rådande kulturen i mellanöstern även om detta innebär framväxten av ett islamistiskt prästerskap som förtrycker kvinnor och barn – i Sverige.
Det första målet för ett islamistiskt prästerskap har nämligen visat sig bestå i att använda sin världsliga makt för att skaffa sig kontroll över familjen (kvinnor och barn). Den ”logik” som kvittning – eller kulturrelativism – innebär utgör en total kollaps. Politiskt och intellektuellt. Detta är en viktig förklaring till varför vänstern sviker invandrarkvinnorna – om man letar ”logiska” argument. Ett minst lika viktigt skäl är politisk feghet. Därför samarbetar vänstern ofta med islamister. Så sker i exempelvis Storbritannien.
B. ”Vi ska inte gynna SD”
Ett andra skäl till att vänstern sviker bland annat kvinnor från mellanöstern, är argumentet att det bara skulle gynna SD om frågor av typen hedersförtryck skulle tas upp. Detta argument, som leder till att debatten om hedersförtryck lämnas i händerna på SD, är så urbota dumt att det borde innebära fängelse på vatten och bröd.
Låt oss titta på hur effektivt det varit, utifrån att hålla tillbaka SD, att överlämna diskussionen om hedersrelaterat våld till just SD (se tabell nedan).
Kommentar: Inte ens den mest korkade politiker eller journalist – och sådana råder det absolut ingen brist på – kan på allvar hävda att metoden att lämna diskussionen om hedersförtryck till SD har varit framgångsrik. Den har varit en katastrof! Trots detta använder ”vänstern” detta argument än idag, och med en allt större aggressivitet, frenesi och desperation.
C. Har inte längre något socialistiskt mål
Tidigare kämpade ”vänstern” för en omfördelning i samhället utifrån socialistiska värderingar. Socialism innebär att de arbetande strävar efter att ta kontrollen över ekonomin. I varje avtalsrörelse och budgetförhandling speglas denna strävan i att fackföreningar och politiska partier – genom löneförhandlingar och skatter – pressar företagen att avstå delar av sina vinster för att bidra till samhällets uppbyggnad.
Ett exempel: de 50 mest vinstrika företagen i Sverige gjorde en sammanlagd vinst under år 2014 på totalt 539 miljarder kronor (före skatt). För att skapa respekt för det sekulära samhällets fördelar, som demokratiska fri- och rättigheter, måste även arbetslöshet, boendesegregering och utanförskap övervinnas. Detta innebär att det krävs jobb:
a) Jobb innebär stolthet, självständighet och en känsla av att själv kunna påverka sitt öde,
b) Jobb innebär svenska arbetskamrater: vilket innebär positiva intryck av det sekulära samhället – som att exempelvis vara med i facket och ha rätt att strejka tillsammans med arbetskamrater,
c) Jobb innebär inkomster. Inkomster innebär en möjlighet att flytta till andra områden än de utanförskapsområden som idag, till stor del, kallas för utanförskapsområden därför att andelen arbetslösa invandrare är mycket stor där.
År 2012 beräknades det finnas 155 utanförskapsområden i Sverige. I dessa bodde 519 000 människor. Av dessa var 50,3 procent födda utomlands. Idag saknar ”vänstern” – till skillnad från på 1960-talet – en plan för att kunna bygga upp ett ”framgångsrikt” sekulärt samhälle: Där det finns en känsla av att kunna påverka sitt eget öde, kämpa för högre lön, vinna den djupare samhörighet med sina arbetskamrater som uppstår vid en strejk eller flytta till ett område där befolkningen är blandad i form av både svenskar och nyanlända. Ett sådant samhälle utgör ingen grogrund vare sig för islamism eller rasism. Däremot understryks det sekulära samhällets starka sidor. I ett sådant samhälle blir det mycket svårt att vinna gehör för sharia (lagar och domstolar) men desto lättare att bygga allianser mellan demokratiska socialister och vanliga muslimer.
Vänstern kan inte peka ut en väg där det sekulära samhället kombineras med både demokratiska fri- och rättigheter och materiell trygghet.Därför ger ”vänstern” efter för islamisternas världsliga makt. Men eftergifterna innebär dubbla rättssystem – på bekostnad av de rättigheter som även nyanlända kvinnor och barn har rätt att kräva i ett land som Sverige.
Vi sammanfattar. Det som står på spel i kampen för det sekulära samhället är fundamentala saker som:
– demokratiska fri- och rättigheter,
– jämställdhet mellan könen,
– barns rätt att få vara barn och slippa tvångsäktenskap,
– hbtq-personers rättigheter,
– starka fackföreningar genom det sekulära samhällets rätt att vara ateist, muslim, kristen eller jude.