I debatten om nästa års budget i Umeå kommunfullmäktige 20 juni presenterade Arbetarpartiet sex olika åtgärder för att klara kommunens allt större ekonomiska problem som vi ovan liknat vid ett krokodilgap. Arbetarpartiets mål är att bibehålla kvaliteten i de basverksamheter som alltså kommer att behöva byggas ut kraftigt fram till år 2027.
Av utrymmesskäl lyfter vi här endast fram tre åtgärder.
1. Personalen måste ges större makt – på bekostnad av de politiker och chefer som idag styr verksamheterna. Ett ökat inflytande för personalen är uppenbarligen nödvändig. Bara sedan 2011 har det ägt rum två direkta uppror mot oönskade anställningsavtal i Umeå samt en rad andra protester mot saker som ”lustkontrakt” och förnedrande psyktester. Det krävs även ett direkt personalveto där de anställda ges rätt att rakt av säga Nej till ett sällsynt korkat förslag som den timbank som föreslagits och som skulle göra de anställda inom vård och omsorg till i det närmaste livegna. Om ett ökat inflytande dessutom kompletteras ökad personaltäthet skulle en dramatiskt förbättrad arbetsmiljö skapas. På tjugo år har nämligen antalet årsarbetare minskat med en tredjedel på de särskilda boendena. Detta samtidigt som antalet brukare som är 80 år och äldre har ökat. Färre anställda ska alltså ta hand om tyngre ”patienter”. Ökat inflytande och personaltäthet skulle kunna minska sjukfrånvaron dramatiskt och dessa göra det lättare att anställa väl utbildad arbetskraft inför de stora framtida personalbehoven.
Möjlig vinst: sjukfrånvaron beräknas kosta ca 200 miljoner/år. En halvering skulle innebära 100 miljoner i vinst! Denna vill alltså Arbetarpartiet åstadkomma genom en maktförskjutning.
2. De folkvalda måste ta kontroll över de kommunala bolagen – som idag delvis lever ett eget liv. Bolaget Umeå Energi hastade exempelvis fram en 175 meter lång och 55 meter bred ”Sportpark” utan demokratisk debatt. Den var inte önskad av någon och schabraket motiverades med att det skulle stärka bolagets varumärke. Det finns alltså pengar i bolagen medan byaskolorna får kämpa för att överleva och stora gymnasier tvingas evakuera både personal och elever p g a stora fuktskador.
Tidigare fanns skattemässiga fördelar med att lägga viss verksamhet i bolagsform. Men dessa fördelar är idag nästan helt borta. Däremot finns den bristande insynen kvar. Turerna runt satsningen på en särskilt exklusiv färja, som kräver ombyggda hamnar både i Umeå och Vasa, är ett skrämmande exempel. Kostnaden sägs idag ligga på närmare två miljarder och kan dra kommunens ekonomi ned i djupet. Ett annat projekt var en skidbacke som ursprungligen sades kosta 75 miljoner men efter bara ett litet tag började det viskas om en dubblering av summan. Den bristande kontrollen av bolagen har även inneburit dubblerade planerings- och fastighetsavdelningar samt ett dubbelkommando där olika viljor drar åt olika håll.
Arbetarpartiet vill därför omvandla vissa bolag till förvaltningar (och därmed lägga kontrollen av verksamheten under en politisk nämnd). Andra hel- och delägda bolag vill vi slå ihop. Eller helt lägga ned. Det växer fram en helt okontrollerbar undervegetation av företagskuvöser – ofta i samarbete med Umeås egna ”Wallenbergare” (familjen Olsson och deras bolag Balticgruppen).
Möjlig vinst: stora rationaliseringar då dubbla funktioner avvecklas och alla börjar dra åt samma håll. Ökad insyn vilket kan stoppa ekonomiskt onödiga och rent farliga skrytprojekt. Vi talar om siffror på upp till en halv miljard kr – eller mer.
3. Grön industriell produktion – för fler jobb och ökade skatteintäkter
Det skulle vara fullt tänkbart för Umeå att ta initiativ och kraftsamla för att ta fram ett mindre miljöfarligt bränsle till den miljard (!) motorfordon vars utsläpp kraftfullt bidrar till klimatuppvärmningen. Det som saknas är en ledning med intresse för industri och en bättre miljö. Tyvärr saknar Umeå bådadera. Men det finns resurser bara man vill se:
■ väldiga råvaruresurser i form av skog,
■ ett unikt industriellt kunnande i form av ett skogstekniskt kluster,
■ likaså väldiga forskningsresurser på Umeå universitet och på Skogshögskolan,
■ goda kommunikationer som hamn, flyg och järnväg,
■ väl utbildad arbetskraft,
■ samarbetsmöjligheter med exempelvis Luleå tekniska universitet,
■ ett nätverk som krävs om finansiering ska kunna ordnas.
Men några måste sammanföra dessa resurser. Om så skedde skulle ett mindre miljöfarligt bränsle baserat på biomassa kunna skapas och efterfrågan är alltså enorm. Detta skulle inte bara öka antalet jobb och skatteinkomster – vilket vore väldigt bra för Umeå – utan grunden skulle kanske kunna läggas till en helt ny industribransch för grön industriell produktion vilket skulle kunna bidra till att bromsa klimatuppvärmningen internationellt.
Möjlig vinst: på sikt omätbar.
Tillväxt krävs av jobb, skatter och 700 000 bostäder
De trångsynta gnäller om att industriproduktion inte är en kommunal angelägenhet. Med denna attityd skulle varken regionsjukhuset (NUS) eller universitetet ha hamnat i Umeå. Men projektet kräver planering, samordning och långsiktighet. Detta gör det garanterat ointressant för den kapitalstarka Balticgruppen. Här krävs ett långsiktigt och folkligt förankrat engagemang från samhällets sida exempelvis i form av finansiering via pensionsfonder. Detta under kontroll och insyn både från personal och folkvalda. Vi Arbetarpartiet är villiga att samarbeta med andra som också inser behovet av grön industriell produktion och besitter den nödvändiga djärvheten.
På förstasidan och i början av detta uppslag talade vi om en nödvändig tillväxt av jobb och skatteintäkter för att välfärden skulle kunna klaras. Grön industriell produktion utgör en väg framåt som kan få avgörande betydelse. När det gäller en annan kommun, Malmö, kommer kampen mot segregering och en hotande urban kollaps att vara avgörande för att hitta en väg framåt. Detta kräver en återindustrialisering för fler jobb och ökad skattebas för att i sin tur klara ett dramatiskt ökat investeringsbehov i bostäder och övriga samhällsfunktioner. Du kan läsa mer om detta på Malmösidan (länk).