Den 23 juni fick Storbritanniens medborgare rösta för att lämna eller stanna kvar i den Europeiska Unionen. Utgången blev en liten men mycket klar seger för ”Brexit” – de som vill lämna EU.
Utgången av folkomröstningen har chockat stora delar av det ekonomiska och politiska etablissemanget, deras akademiska experter samt media. Detta både i Storbritannien, inom EU samt i övriga världen. Dessa hade nästan uteslutande räknat med att britterna skulle rösta för att stanna i EU.
Folkomröstningen verkar ha präglats av klassröstande (se tabell 1, nedan). Arbetare, pensionärer, lägre medelklass samt arbetslösa röstade till övervägande del för att lämna EU. Å andra sidan röstade bl a den övre medelklassen, de flesta med högre utbildning samt universitetsstuderande för att Storbritannien skulle stanna kvar i EU.
Vad de långsiktiga effekterna av folkomröstningens resultat blir är svårt att sia om idag. Så mycket står dock klart att omröstningen har blottlagt en rad motsättningar i det brittiska samhället. Valdeltagandet var hela 72,2 procent! Detta är det högsta valdeltagandet i ett nationellt brittiskt val sedan parlamentsvalet 1992 (se tabell 2, nedan). Mot bakgrund av det stora valdeltagandet blir resultatet legitimt och kommer inte att gå att förneka. ”Lämna-sidan” vann med nästan fyra procentenheter (51,9 procent mot 48,1).
De övre klassernas ”bildning” har alltid visat sig vara en ytlig fernissa när något gått dem emot. Etablissemangets chock över att ha förlorat folkomröstningen omvandlades snabbt till ett raseri riktat mot de som röstade ”fel”. Utbrott av klassförakt har förekommit från delar av dessa ”bildade klasser” – riktat mot arbetarklassen. Det som avgjorde folkomröstningen, till förmån för en liten men tydlig majoritet för ”lämna-sidan”, var nämligen att en majoritet av arbetarklassen och med den förbundna skikt röstade för ”Brexit”.
De ”bildade” överklassarna försöker, med hjälp av sina tjänstehjon inom media, framställa de arbetare och pensionärer som röstade för ett utträde som dumma och outbildade. Och som rasister. Överheten har också blivit för internationell solidaritet – bara det stavas ”EU”. Och EU:s motståndare har därför blivit inskränkta nationalister (förutom att de var dumma och outbildade rasister).
En grupp bland ”den bildade” överklassen har börjat sprida en namninsamling i syfte att få till stånd en ny folkomröstning. Valresultatet blev ju ”fel”! Fyra miljoner britter har skrivit på denna namninsamling. ”De bildade” vill att det ska krävas ett valdeltagande på minst 75 procent för att omröstningen ska vara giltig. Sedan måste ”lämna-sidan” erhålla minst 60 procent av de avgivna rösterna för att viljan hos arbetarna, den lägre medelklassen, de arbetslösa samt pensionärerna ska vara giltig. Men hur många britter som egentligen stödjer kravet på en ny folkomröstning är oklart. Det har nämligen avslöjats att ”de bildade” har påverkat utländska medborgare att skriva under namninsamlingen, bl a via Twitter.
Hela etablissemanget är inte idioter
Föga förvånande håller delar av etablissemanget huvudet kallt. Den 27 juni träffades Tysklands förbundskansler Angela Merkel, den franske presidenten Francois Hollande och en del andra kyliga ledare för att tala om hur EU ska kunna göras mer attraktivt. Efter Brexit. En av de reformer som Merkel och Hollande diskuterade var att mer makt ska kunna föras tillbaka till medlemsländerna!
Som vi skrev inledningsvis är det svårt att sia om vad Brexit kommer att få för långsiktiga effekter. Vi återkommer med en djupare analys i kommande nummer av NyA – då saker och ting står mer klart. Men vi tillstår gärna att vi känner glädje tillsammans med de brittiska arbetarna, den lägre medelklassen, de arbetslösa och pensionärerna.