Året 2010 gav Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ut en rapport som rönte väldig uppmärksamhet och spred stor skräck bland landets politiker. Rapporten hette ”Framtidens utmaning” och den visade att det totala skatteuttaget inom kommuner och landsting hotade att stiga med 13 kronor per intjänad hundring under en period på 25 år framåt. Andra rapporter från samma tid pekade i samma riktning. Då rapporten kunde utvärderas för ett år sedan (2015) visade det sig följande: det totala skattetrycket var lägre än år 2010. Skatterna inom kommuner och landsting har höjts relativt lite, samtidigt som resurserna till välfärden har ökat påtagligt. I detta läge måste frågan ställas: överdrev SKL-rapporten svårigheterna med att finansiera välfärden?
I en rapport som kom 2015 ”Den svårförutsägbara framtiden” jämförde SKL hur kommunerna och landstingens intäkter och kostnader hade utvecklats men tog även med hur utvecklingen hade varit för svensk ekonomi över huvud taget.
Det finns ett antal kommentarer till skillnaderna mellan prognoserna från 2010 och den från ifjol. Vi ska nämna tre: 1) befolkningstillväxten blev större än väntat, 2) den kostnadsökning på cirka en procent per år, som inte beror på ökningen av antalet skolbarn eller på förändringar av åldersstrukturen utan på ökade förväntningar i form av bättre kvalitet, ligger framåt i tiden, 3) utvecklingen av sysselsättningen har blivit betydligt bättre och därmed har även skatteunderlaget ökat. Detta beror dels på att effekterna från recessionen 2008 blev mindre än förväntat, dels på en långsiktig förbättring av andelen sysselsatta.
SKL står fast vid den del av rapporten från 2010 som talade om en stor kostnadsökning. Däremot har utvecklingen visat sig vara mer gynnsam när det gäller intäktssidan. SKL menar att det fortfarande kommer att bli svårt att finansiera framtidens välfärd, men inte lika svårt – under förutsättning att tillväxten fortsätter när det gäller sysselsättning och skatteunderlag.