Inrikes

Umeås ekonomiska krokodilgap – ett talande exempel

Jan Hägglund
Publicerad i
#95
Lästid 2 min

Problemen inför framtiden är fortsatt stora för landets kommuner och landsting. Vi kommer att använda oss av Umeå kommuns ekonomiska situation som ett exempel för att beskriva problemen för en lång rad av landets kommuner.  

Ökade kostnader. År 2027 beräknas Umeå kommun ha 5 000 fler barn och unga samt 5 400 fler som fyllt 65 år eller mer i jämförelse med hur situationen såg ut 2014. Denna kraftfulla ökning av antalet barn och unga i för-, grund- och gymnasieskolan kräver en kraftfull satsning på att kommunens basverksamheter byggs ut. Detsamma gäller för antalet äldre (varav cirka 3 000 av de 5 400 kommer att vara 80 år eller mer). Dessa satsningar krävs om verksamheternas kvalitet ska kunna bibehållas.

Låt oss ge några exempel. Ökningen av antalet barn och unga med 5 000 fram till 2027, i jämförelse med situationen för två år sedan, beräknas kräva 34 nya avdelningar inom förskolan, 15 nya grundskolor av Östtegs (ca 200 elever) storlek samt 1½ ny gymnasieskola av Midgårdsskolans (ca 700 elever) storlek. När det gäller ökningen av de äldre – med 5 400 om vi inräknar de som fyllt 65 år och med 3 000 om vi räknar de som fyllt 80 eller mer – fram till år 2027 beräknas detta kräva följande: 540 nya boendeplatser eller 11½ boenden av normalstorlek.

Ser vi till behovet av personal beräknas det totala behovet av årsarbetare inom för-, grund- och gymnasieskolan, samt äldreomsorgen, komma att öka med 900 fram till år 2027 (detta i jämförelse med situationen för två år sedan). Till dessa siffror ska läggas en ökning av antalet nyanlända. Bara blinda strutsar kan missa att kommunens kostnader kommer att öka kraftigt mot denna bakgrund.

Intäkterna hänger inte med. Kommunalskatten och statsbidragen beräknas inte alls öka lika snabbt. Detta innebär en trendmässig ökning av gapet mellan kostnader och intäkter fram till planeringsperiodens slut år 2027. Om elva år kommer alltså gapet mellan kostnader och intäkter att vara långt större än idag. Bilden av kommunens ekonomi påminner starkt om käftarna på en krokodil. Gapet är störst längst fram! Överkäken utgör kommunens kostnader och underkäken dess intäkter (se bild). Utgångspunkten för varje seriös budget måste utgöras av en strävan att trycka ihop käftarna på det ”krokodilgap” som prognoserna visar på för framtiden.