Som vi skrev på Malmösidan i början av sommaren står Malmö inför en dyster ekonomisk framtid. Antingen väntar kraftigt höjd skatt eller rejäla nedskärningar. De enda som inte verkar tycka att det är ett problem är de kommunala ”strategerna”, som helt enkelt blundar för verkligheten, och toppolitikerna – som istället för att oroa sig går och tittar när Malmö FF spelar. Gratis. I kommunens lyxloge.
Sydsvenskan har förtjänstfullt avslöjat hur kommunens toppolitiker flitigt utnyttjat lyxlogen på Swedbank Stadion, med plats för tolv personer, för privat bruk – oftast med en anhörig eller bekant som inbjuden. Detta trots att logen endast får användas för representation.
Malmö Stad fick lyxlogen som ett tack för att man lånade ut 145 miljoner kronor till arenabygget (amorterings- och räntefritt). Redan här borde varningslamporna för korruption börja blinka hejvilt. Under årens gång har toppolitikerna upptäckt att logen väldigt sällan används till sitt egentliga ändamål, nämligen representation. Då har man på egen hand beslutat sig för att börja använda den som sin egen.
Problemet är att detta rör sig om en skattepliktig förmån. Lyxlogerna kostar 35 000 kr att hyra per match. Per person borde varje plats kosta drygt 2 900 kr, men inga uppgifter har lämnats till Skatteverket. Trots att revisorerna var tydliga med detta när kommunen ”fick” logen så har alla politiker, av någon förunderlig anledning, helt missat att reglerna är väldigt tydliga på denna punkt. ”Det ingick inte i överenskommelsen” hävdar kommunalrådet Anders Rubin (S), som sett på minst tio gratismatcher tillsammans med släkt och vänner denna säsong. Hur det sett ut tidigare säsonger vet ingen – kommunen har slängt alla register!
Förutom att ifrågasätta behovet av en permanent lyxloge, som sällan används till representation, måste vi ifrågasätta hela hanteringen av dessa gratisplatser (och ytterligare ett gäng exklusiva gratisbiljetter utöver logen). Toppolitikerna har råd att gå på fotboll. De kan betala även de dyraste platserna ur egen ficka. Om det är någon som borde fått tillgång till dessa platser så är det personalen i kommunen, som verkligen skulle uppskatta en guldkant på tillvaron för att känna sig uppskattade av sin arbetsgivare. Men absolut inte självgoda politiker, för vilka det endast är en förmån bland alla andra.
Särskilt mot bakgrund av att dessa politiker satsat enorma summor på olika skrytbyggen som fördjupar den ekonomiska kris som Malmö står inför de kommande åren. Ofta rör sig dessa skrytbyggen nära gränsen för korruption. I fallet med Swedbank Stadion är det likadant. Kommunen går in med hiskeliga summor (summor och villkor som ingen kommunal basverksamhet är i närheten av) – och samma politiker som fattar besluten belönas med lukrativa förmåner som tillgången till en egen lyxloge och andra exklusiva gratisbiljetter. Allt detta samtidigt som segregeringen riskerar att slita sönder ett redan sargat Malmö.