Att mord numera är en vanlig företeelse i Malmö har nog ingen missat. Denna gång råkade det hända en person som till synes varit skötsam och sökt leva ett hederligt liv. Men faktum är att det inte är första och inte heller den sista gången. När unga i Malmö dör så gör de nämligen sällan det på grund av kriminalitet, oavsett vad ni får höra från Polisen eller ansvariga politiker. Dessa har motiv att förvränga bilden. För vad hade skett ifall de var tvungna att erkänna att Malmöiter dör på grund av personliga konflikter och inte marknadsandelar?
Panik.
Ansvarsutkrävande.
Rädsla.
Men sanningen kan inte förändras av någon, en sanning som de flesta med bakgrund i de utsatta områdena är införstådda i. Dessvärre tillhör dessa medborgare två grupper som i Sverige är lägst rankade, fattiga och invandrare. Konsekvensen är marginalisering och denna tillåter alltför många osanningar passera som sanningar.
Sanningen är enkel, Malmös politiker har misslyckats. Polisen har misslyckats. Detta misslyckande är inte ett nytt fenomen utan startade först för flera decennier sedan. Politiskt tack vare en ”trickle down”-ekonomi (vars existens i Malmö för mig är genuint förbluffande) och en ovilja att lyssna på dem som vet vad som faktiskt behövs. Polisiärt tack vare ett misslyckande att kommunicera och många fall av öppen rasism och övervåld (som gått obesvarade). Det finns alltså faktiskt rimliga skäl (inkompetens är definitivt en av dem) till att dessa grupper är ogillade i de utsatta områdena, speciellt den senare.
Men kommunalrådet Andreas Schönström (S) säger att kommunen har ansvar för det långsiktiga brottspreventiva arbetet och att vi bör ha tålamod i frågan (Sydsvenskan 15/11). Rimligtvis har de styrande politikerna haft samma makt i över två decennier och trots deras tidigare ”fina” insatser så ser det ut som det gör i nuläget. Ändå anser Schönström det vara rimligt att vi väntar i ytterligare två decennier för att se resultat! Trots att de med insikt i frågan vet att det görs helt för lite på den fronten för att förvänta sig positiva resultat i framtiden.
Tvärtom leder den ekonomiska politiken oss mot mer segregering och därmed en förvärrad situation, oavsett Herr Schönströms lugnande ord. Ett bra exempel på detta är Culture Casbah, ett projekt som experterna dömt ut redan innan första spadtaget. Andra exempel är Malmö Live, de långt utvecklade planerna på nybyggen runt Centralstationen och generellt de flesta nybyggnationer vi sett de senaste decennierna. I princip så har allt nytt byggts på en sida av staden, den västra, medan den östra i stort är orörd sedan decennier (då nämner vi inte ens gentrifieringen).
Nu har vi inte ens börjat att diskutera namnet, Culture Casbah. Ett namn jag finner vara ytterst kränkande. Måste en byggnad i ett utsatt område heta något som påminner om Mellanöstern? I ett område där en stor andel invånare är från just Mellanöstern? Varför får den inte heta något neutralt såsom Turning Torso? (Att inte förstå olämpligheten i val av namn är för mig ytterligare ett tecken på att Malmös framtid är mörk. Man förstår uppenbarligen inte ens problemen vilket per automatik omöjliggör deras lösningar.)
Märk väl, jag är för utveckling av östra sidan. Dock inte nödvändigtvis på det planerade viset och med den naiva inställningen att förtätning kommer bryta segregationen. Att tro på tanken om att några nya byggnader ska kunna vända trenden för en långtgående felaktig politik är som att tro på Jultomten.
Mitt inlägg är inte menat att varken skapa eller involvera mig i en debatt. Dess syfte är långt mer simpelt. Jag önskar enbart påminna Malmö Stads befolkning om att man inte kan äta kakan och ha den kvar. Man kan inte tillåta stora delar av staden falla i glömska för att enbart panikartat söka hantera konsekvenserna av denna glömska. Så antingen hjälper man de utsatta områdena med att ta itu med bekymren, något medborgarna i dessa områden på daglig basis kämpar för, eller så håller man sig undan. Specifikt så kan man behålla sina åsikter för sig själva, åsikter som i de allra flesta fall är felaktiga och skadliga, speciellt med tanke på att de numera blivit norm. (Normen påverkar åtgärderna, i vårt fall felaktiga sådana, vilket leder till att fler unga, fattiga invandrare kommer att dö.)
En norm som i bästa fall grundar sig på inkompetens, i värsta fall på lögner.