Del två. En av hörnpelarna hos de ny-reaktionära partierna är dess negativa nationalism. Denna negativa nationalism bidrar till invandrarfientlighet och rasism. Franska Front National är ett exempel på detta. I Nederländerna har samma negativa nationalism bidragit till att smälta samman rasism med angrepp på islam i en våldsam kombination. ”Frihetspartiets” ledare Geert Wilders vill stoppa all invandring. Han vill även stänga alla moskéer samt få igenom ett totalförbud mot Koranen som han jämfört med ”Mein Kampf”. Wilders har även använt uttryck som ”marockanskt avskum”. Hans sammanfattande paroll lyder ”gör Nederländerna vårt igen”.
Men denna främlingsfientlighet och rasism uttömmer inte på långa vägar analysen av partier som franska Front National och dess motsvarigheter i andra länder. Front Nationals ledare, Marine Le Pen, tar även upp frågor som har verklig betydelse för arbetarna – även om det ofta är i en förvriden form! Låt oss visa detta genom några viktiga exempel:
■ Nyliberalismen. År 2013 ägde en stor järnvägsolycka rum i Frankrike med många dödade och skadade. I en rapport från den franska statens haverikommission visades hur EU-medlemskapet bidragit till en avreglering av de franska järnvägarna med resultat att ansvaret styckats upp och underhållet försämrats. Bland annat hade 10 000 arbetare som jobbat med underhåll avskedats. Le Pen påpekade att både ”vänster- och högerregeringar” lydigt följt EU:s krav på att skära ned just på underhållet. Hon krävde att staten skulle återta ansvaret för järnvägen, garantera alla en lika god service, höja kvalitet och säkerhet samt sänka biljettpriserna. Som pricken över i:et krävde Le Pen dessutom att presidenten för den franska statens järnvägar skulle avskedas. Eftersom denne följt EU-direktivens nyliberala anda måste han anses som ansvarig för järnvägarnas förfall.
■ Offentliga sektorn. Le Pen har även angripit en av sina motståndare i presidentvalet, högerkandidaten Fillon, för hans planer på att genomföra hårda nedskärningar inom offentliga sektorn. Detta betecknar hon som ett angrepp på de franska arbetare som hon lovat att försvara.
■ EU-medlemskapet. Le Pen har lovat en folkomröstning! Hon vill omförhandla Frankrikes avtal med EU. Med stödet från en folkomröstning i ryggen vill hon återinföra francen samtidigt som euron ska finnas kvar, fast i en modifierad form (vilket påminner om en tidigare period i Frankrike). Le Pen vill även återinföra EU:s inre gränser.
■ Nato. Le Pen har ifrågasatt Natos existensberättigande i detta århundrade. Hon har sagt att försvarsunionen idag existerar för att tillgodose ”Washingtons” intressen i Europa. Istället vill Le Pen förbättra relationerna till Ryssland.
■ TTIP. Le Pen anser att detta frihandelsavtal mellan EU och USA är en total katastrof. Bland annat eftersom det öppnar för att storföretag ges möjlighet att inskränka rätten för Frankrike att stifta egna lagar.
■ Avindustrialiseringen. Tre miljoner industrijobb, av totalt sex miljoner, har försvunnit från Frankrike sedan den nyliberala epoken inleddes vid mitten av 80-talet. Detta utgör en del av bakgrunden till Marine Le Pens utfall mot den globala kapitalismen som hon kallat både för ”den nya totalitarismen” och för ett ”monstruöst system som endast några stora företag och banker tjänar på” (Dagens Samhälle nr 9/17).
I Front Nationals program finns tveklöst en rad ståndpunkter som genomförda skulle gynna de franska arbetarna. Om sedan Le Pen skulle mobilisera sina anhängare till ett verkligt motstånd mot dagens EU skulle detta få två effekter: dels skulle möjligheterna öka dramatiskt att slå vakt om en arbetsrätt som gynnar löntagarnas intresse. Dels skulle en verklig mobilisering ytterligare öka stödet för Front National. Detsamma gäller för ett aktivt motstånd mot frihandelsavtalet TTIP. Den som bekämpar storföretagens möjligheter att påverka den nationella lagstiftningen skulle samtidigt öka möjligheterna att stifta viktiga miljölagar (även om just dessa inte står först på Le Pens lista).
Det är också naturligt att stora grupper av offentliganställda, liksom de som behöver kollektiva transportmedel, stöder Front Nationals angrepp på en nyliberalism som tvingar fram nedskärningar inom den offentliga sektorn och eftersätter underhållet på de franska järnvägarna i en utsträckning som leder till mycket allvarliga olyckor. Då budskapet dessutom inramas av angrepp på den globala kapitalismen och ”Washingtons” intressen kommer Le Pen att vinna stora delar av arbetarklassen. Återigen: skulle Front National (FN) lyckas driva igenom en folkomröstning rörande EU skulle en sådan mobilisering ytterligare öka stödet för detta parti.
Många franska arbetare frågar sig vad de har att förlora på att rösta på FN? Den traditionella borgerlighetens kandidater står för en framtid präglad av fortsatt nyliberalism och ökad överstatlighet via EU och frihandelsavtal som TTIP. Och politiskt utgör den franska socialdemokratin ett bihang till den traditionella borgerligheten. Resultatet av denna ”allians” garanterar en fortsatt utflyttning av industrijobb liksom fortsatta avregleringar och nedskärningar inom offentlig sektor.