Det som skedde på Drottninggatan den 7 april var en fruktansvärd våldshandling riktad mot civila. Däribland barn. Våra tankar går till offrens anhöriga och de överlevande med den djupaste medkänsla.
Vi vill understryka att hat mot en viss religion inte ger offren livet åter, att hat inte läker de skadade och att hat inte hjälper anhöriga att återvinna ett fotfäste som kanske gått förlorat på grund av sorg och saknad över förlorade nära och kära.
Det redaktionen och Arbetarpartiet kan bidra med är att förklara varför denna våldshandling ägde rum. Vi börjar med att visa att våldshandlingen på Drottninggatan var en krigshandling. Vi tänker sedan visa att krigshandlingen var riktad både mot Sveriges demokratiska samhällstraditioner och mot landets sekulära stat.
Krigshandling
Ett angrepp på befolkningen i en stad kan kallas för terrordåd. Två angrepp kan fortfarande kallas för terrordåd. Men följande uppräkning av vissa drabbade städer i Europa – som inleds med angreppet på tidningen Charlie Hebdo i januari 2015 – visar att dessa angrepp utgör delar i ett pågående krig: Paris, Köpenhamn, Paris igen, Bryssel, Nice, Istanbul, Berlin, Istanbul igen, London, S:t Petersburg och senast Stockholm 7 april.
Alla dessa krigshandlingar, riktade mot civilbefolkningen i europeiska städer, låter sig endast förklaras som en del av de krig som utkämpas bland annat i Mellanöstern och Nordafrika. Vi tänker särskilt på de olika krig som samtidigt utkämpas i Irak och Syrien.
Det finns även andra omständigheter som understryker att angreppet på Drottninggatan måste ses som en krigshandling. Rakhmat Akilov – som erkänt sig skyldig till att ha dödat fyra och skadat 15 människor i Stockholm – använde en stulen lastbil som vapen. Akilov påstår sig tillhöra IS/Daesh. Det är svårt att uttala sig om Akilovs kontakter med den jihadistiska rörelsen. Men han har uppenbarligt lyssnat till dess företrädare som uppmanat sympatisörer att döda ”otrogna” i västvärlden genom att, i brist på andra vapen, köra över dem med bil. I förhör påstås Akilov ha sagt att han ”kört på otrogna”.
Akilov påstås också ha sagt att han ”bombar Sverige” för att Sverige bombar ”hans land”. Sannolikt blir det lättare att döda civila om de skyldiga övertygar sig om att de är soldater som utkämpar ett krig. Detta skulle förklara varför nätsympatisörer gärna uppger sig tillhöra IS/Daesh. Akilov påstås ha sagt just detta samt att han skulle ha fått ”ordern” att genomföra massakern i Stockholm direkt från IS/Daesh i Syrien (Aftonbladet 9/4).
Eftersom de som utför angreppen ser sig själva som soldater, och de civila som legitima militära mål – trots att dessa befinner sig långt utanför någon officiell krigszon – kommer massakrerna i Europa, Mellanöstern och Nordafrika att fortsätta. Liksom i andra delar av världen.
IS/Daesh har inte varit ensamma om att genomföra krigshandlingar, vare sig de genomförts i Mellanöstern, Nordafrika eller Europa. Till Mellanösterns och Nordafrikas historia hör franska och brittiska kolonialisters våld, Sovjets invasion av Afghanistan, Rysslands två krig mot Tjetjenien och, kanske främst av allt, den USA-ledda invasionen av Irak 2003. Vi ska återkomma till betydelsen av denna förhistoria. Men krigshandlingar som den på Drottninggatan, där måltavlorna var civila, måste fördömas oavsett vad andra makter gjort vid andra tillfällen i historien.
Sekulära Sverige angrips från två håll
Stefan Löfven sa, helt riktigt, att angreppet var riktat mot ”Sverige”. Men mot vilket Sverige? Det var inte det kapitalistiska Sverige som angreps. Angreppet riktades inte heller mot den socialdemokratiskt ledda regeringen. Krigshandlingen riktades mot Sveriges demokratiska samhällstraditioner – och mot landets sekulära stat.
Det finns två huvudkällor till konflikterna i Mellanöstern och Nordafrika. Den ena återfinns i framfarten från kolonialmakter och USA samt Sovjet och Ryssland. Här handlar det om olja och stormaktsspel (mer om detta på sid 7). Den andra källan till konflikt handlar om kampen mellan sekulära värden och islamism. Även jihadister får svårt att motivera krigshandlingar i Stockholm med Sveriges imperialistiska historia i området. Speciellt med tanke på Sveriges långvariga stöd till PLO. Oavsett vad Akilov påstår anser vi att det var konflikten mellan sekulära värden och islamism som låg bakom angreppet i Stockholm.
Det sekulära Sverige angrips från två håll. Dels av anhängare till IS / Daesh genom våld. Dels av islamister som inte använt våld i Sverige. Vi väljer medvetet det Muslimska Brödraskapet som exempel på det sistnämnda. Brödraskapet har en särskilt stark ställning i Sverige. Deras strategi när det gäller att angripa landets sekulära strukturer, något som är ett absolut måste i brödraskapets strävan att sprida sin minoritetsuppfattning om hur islam ska tolkas och praktiseras, innebär att gå fram steg-för-steg. Vi ska återvända till brödraskapet längre fram i detta nummer av NyA.