I de två senaste numren av NyA har vi granskat den dominerande islamistiska organisationen i Sverige och Europa – Muslimska brödraskapet. Men det finns även andra islamister som försöker tvinga på sin minoritetsuppfattning av islam på muslimerna i Sverige.
En sådan minoritetsuppfattning kallas för salafism. Salafismen är en strängt konservativ och fundamentalistisk tolkning av islam. De anser sig praktisera den ”sanna” islam, så som de tre första generationerna muslimer under 600- och 700-talen praktiserade religionen. Salafisternas mål är en muslimsk stat där sharialagar råder (precis som för andra islamister). De motsätter sig all religiös förnyelse och står för en strikt bokstavstrogen tolkning av Koranen och Profetens sunna.
En av de mest kända salafistiska riktningarna kallas för wahhabism. Det är denna form av salafism som utgör statsreligion i Saudiarabien och Qatar. Båda länderna styrs av sharialagar. I familjedomstolar i Qatar är kvinnans vittnesmål i vissa fall värt hälften så mycket som mannens. Straffet för otrohet är 100 piskrapp. Om en muslimsk kvinna är otrogen med en icke-muslimsk man är straffet döden. Även den som är ateist och den som lämnar islam kan få dödsstraff i Qatar. Dessutom är homosexualitet olagligt och kan straffas med piskrapp eller fängelse.
Både Saudiarabien och Qatar spenderar stora summor pengar för att sprida sin salafistiska islam till andra länder – bland annat genom att finansiera moskéer i Europa. Den 28 april invigdes vad som kallas för ”Skandinaviens största moské” i Malmö. Regimen i Qatar har bidragit med 30 miljoner kronor till moskébygget. På invigningen deltog Qatars ”viceminister för religiösa affärer” som, å Qatars vägnar, hälsade alla välkomna till deras nya moské. Qatars statliga nyhetsbyrå QNA skriver att staten Qatar ”byggt och möblerat” moskén i Malmö. Utan stödet från Qatar hade moskén inte blivit av.
Jättemoskén är 1792 kvadratmeter och ska ta emot uppåt två tusen bedjande. Enligt Ammar Daoud, som är aktiv i den nya jättemoskén, ska moskén utgöra en del i ett muslimskt familjecenter. Det ska bli restaurang, simhall och gymnastiklokal. På kvällar och helger ska det organiseras stödundervisning för barn – och religionsundervisning för den som önskar. Initiativtagarna bygger i praktiken ett eget parallellt samhälle kring moskén.
På invigningen av moskén deltog, skandalöst nog, Malmös kulturkommunalråd Frida Trollmyr (S)! Hon höll ett kort och inställsamt tal där hon, inför en publik enbart bestående av män, talade om hur moskén skulle ”bidra till den mångfald som gör Malmö unikt”. När hon intervjuas i Sydsvenskan verkar hon inte förstå vilka krafter hon legitimerat genom att besöka moskén.
– Jag har egentligen inte så bra koll på vad det är för förening. Jag gick dit för att jag var nyfiken på deras storslagna planer, säger Trollmyr till Sydsvenskan.
Usama bin Laden – ”en affärsman och frihetskämpe”
Föreningen Wakf, som driver moskén, är knappast en organisation som är lämplig att legitimera. Wakf i Malmö utgör en avläggare av danska Wakf, som grundades av salafisten Ahmad Abu Laban. Abu Laban gjorde en rad kontroversiella uttalanden under sin livstid (han dog 2007). Han har kallat Usama bin Laden för en ”affärsman och frihetskämpe” och rättfärdigat palestinska självmordsbombare. År 2005, i samband med att tidningen Jyllands-Posten publicerade ett antal karikatyrer av profeten Muhammed, uppviglade Abu Laban till en hetskampanj mot Danmark i arabvärlden som bland annat ledde till bojkott av danska varor.
Abu Laban har varit en viktig inspirationskälla för salafisterna i Malmö. Han predikade ofta i den salafistiska källarmoské på Rosengård som leddes av Ammar Daoud, som nu är en av de aktiva i den nya jättemoskén. Abu Laban var, innan sin död, drivande i att få till stånd projektet med en salafistisk jättemoské i Malmö. Drygt ett decennium senare har hans vision förverkligats – med stöd av regimen i Qatar.
Att Socialdemokraterna, och Malmö stad, väljer att legitimera detta projekt är ett förräderi mot 100 år av kamp för demokrati och jämställdhet. Det är ett svek mot alla vanliga muslimer, och icke-troende, som kommit till Sverige för att slippa islamistiska fundamentalister.