Lördagen den 17 juni var det inte bara underhållningen på Arbetarpartiets sommarläger som levererade, även Håkan Hellström, som spelade inför 10 000 personer i Umeå levererade – stort.
Håkan Hellström är en artist som folk antingen älskar eller älskar att hata. Hatarna anser att han inte kan sjunga och stjäl andras sånger. De som älskar honom bryr sig inte om sådana små detaljer, han har sedan år 2000 levererat sånger som handlar om besvikelse, obesvarad kärlek, att misslyckas och resa sig igen och hur det är att komma från knappa förhållanden. Alltså mycket som de flesta kan relatera till. Bäst gör sig sångerna live, och när Håkan och hans band är i toppform är de oslagbara.
Som tur är var man verkligen i toppform i Umeå. Turnén heter Rullande åska och hämtar inspiration från Bob Dylans 70-talsturné Rolling thunder, där flera gästartister medverkade och spelade tillsammans på scen. I Håkans fall är de stående artisterna på denna turné rapparen Erik Lundin, LaGayla Frazier och Silvana Imam. Utöver dessa deltar lokala artister, i Stockholm First Aid Kit – i Umeås fall Dennis Lyxzén (mer om detta nedan).
För att leva upp till namnet regnade och åskade det ordentligt i Umeå fram till konserten drog igång en timme efter utsatt tid. Konserten inleddes med Erik Lundin, stråkkvartetten och en DJ. Allt eftersom fylldes scenen på med allt fler ur bandet – och tills slut kom Håkan Hellström ut under låten Dom där jag kommer från. Efter denna öppning var det många höjdpunkter under en storslagen kväll. Alla låtarna från hans första skiva kändes, mot alla odds, aktuella – från En vän med en bil, Uppsnärjd i det blå och Ramlar till Känn ingen sorg för mig Göteborg och den avslutande Nu kan du få mig så lätt. Det är en stor prestation att få dessa ungdomsalster att leva och leverera.
Gästartisterna höjde de flesta låtarna de var med på, som Silvana Imam som gjorde Klubbland till sin egen och LaGayla Frazier som bidrog med soulgung och röst till orkestern. Dennis Lyxzén kom in under Shelley och gjorde det riktigt bra, levererandes ett flertal karaktäristiska hopp och sparkar. Det kändes dock lite konstigt att bjuda in förgrundsfiguren i ett internationellt stort band som Refused och sedan bara köra en halv låt med honom – där fanns potential för förbättring.
Mina personliga höjdpunkter var Din tid kommer och Det kommer aldrig va över för mig, en av få låtar jag tycker gör sig mycket bättre live än på skiva – denna kväll var den magisk. Även kontakten med publiken under hela konserten var magisk – inte minst för det jätte-fan som fick sjunga Känn ingen sorg för mig Göteborg med Håkan när han gick runt till publiken framför scenen, och dessutom fick en puss på kinden! För den personen var det antagligen en helt oförglömlig kväll – för alla oss andra var det snudd på lika oförglömligt.
Detta var, enligt egen utsago, Håkan Hellströms sista turné på ett bra tag – troligtvis några år. Om du inte hatar Hellström rekommenderar jag varmt att försöka få tag i en inspelning av någon av konserterna. Känslan är givetvis ingenting mot att vara på plats, men förhoppningsvis kan du få en glimt av den!