Kultur

”Koka björn”

Foto: Pressbild
Andreas Bengtsson
Publicerad i
#123
Lästid 2 min

Mikael Niemi är författaren bakom Populärmusik från Vittula, som med sitt träffsäkra språk, mustiga karaktärsgalleri och rytm blev en omedelbar framgång. Jag läste den när den kom ut, och har sedan dess inte korsat vägar med hans författarskap igen. Förrän nu. Mycket är sig likt, och mycket är det absolut inte.

Koka björn utspelar sig i Kengis år 1852. Huvudpersonerna är dels prästen Lars Levi Laestadius, dels den föräldralöse samepojken Jussi. Samt den krypande ondskan som finns i den norrbottniska orten. En massmördare och våldtäktsman. Föga förvånande är detta inte en biografi över Laestadius, utan rakt igenom fiktion. Laestadius är i romanen en mästerdetektiv i Sherlock Holmes anda, han hittar ledtrådar och drar logiska slutsatser. Jussi är något av hans skugga och skyddsling, och i stora delar berättaren i boken. Man får följa hans utveckling från okunnig, smutsig, nedtryckt och hånad till en individ som hittar sin röst, sin personlighet och sitt mod.

Boken skildrar träffsäkert motsättningarna i det norrbottniska inlandet; mellan den folklige väckelsepredikanten som förkastar dryckenskap och de vanliga prästerna som vilar på handelsmännen, kronans folk och krögarna. Det är skillnaden mellan att undervisa barn så att de kan läsa själva och sprida ordet vidare, eller att tvinga bönder att memorera stycken ur bibeln. Det är ingen vacker bild som målas upp av de besuttnas liv; länsmannen och fjärdingsmannen motsvarar de dumsinta konstaplarna från Sherlock Holmes värld – karaktärer som drar felaktiga slutsatser, struntar i fakta och bevis bara för att kunna triumfera själva. Samtliga karaktärer i boken; från huvudpersonerna till bikaraktärerna är omsorgsfullt utmejslade, och det är en hel del karaktärer, alla med distinkta personligheter och röster.

Språket i boken är lika träffsäkert som i ”Populärmusik från Vittula”, det finns en poesi och en rytm i språket som är svår att hitta hos någon annan författare. Att läsa Koka björn var en riktig upplevelse, en resa till platser och tider som sedan länge flytt. Även för en inbiten ateist är det väl värt att låta sig väckas av Mikael Niemis Lars Levi Laestadius. Boken kan rekommenderas till alla och en var. Den är spännande, inspirerande, förskräcklig och alldeles, alldeles underbar.

×