Kultur

Byggnadskulturen – en viktig del av vårt kulturarv

Gamla länslasarettet i Umeå från 1907 är numera rivet. FOTO: Byggnadsvårdsföreningen
Göran Sandberg
Publicerad i
#128
Lästid 3 min

Enligt encyklopedin definieras kultur som andlig och materiell odling och i slutändan det vi kallar civilisation. Det mest påtagliga som människor skapat genom årtusendena, och fortfarande skapar, är de byggnadsverk som uppförts i olika stilar och former: alltifrån pyramiderna och vackra gamla kyrkbyggnader, till 1930-talets funkishus och dagens postmodernistiska byggnader, som likt Babels torn, sträcker sig mot oanade höjder.

Byggnader utgör en viktig del av vårt kulturarv. Stilen på byggnaderna sätter prägel på en stor del av karaktären på en stad. Genom alltför stora förändringar av byggnaderna i en stad kan hela stadens karaktär förändras. Under efterkrigstiden skedde en våg av rivningar runt om i Sverige. Enligt föreningen Arkitektupproret revs över 40 procent av de svenska städernas äldsta bostadsbestånd mellan åren 1960 och 1970. Under denna rivningsvåg gick stora kulturhistoriska värden förlorade.

I min hemstad Umeå, som är en förhållandevis liten stad, har en ny våg av rivningar ägt rum de senaste åren – till förmån för förverkligandet av allt större och högre byggnader. Denna utveckling blev möjlig då politikerna, några år innan kulturhuvudstadsåret 2014, ändrade översiktsplanen och tillät upp till 50 meter höga byggnader.

Under denna tid var jag själv aktiv i föreningen för byggnadskultur i Umeå. Trots föreningens och andras protester och överklaganden revs hela 23 byggnader mellan åren 2012 och 2017 – byggnader som kommunen själv utpekat som särskilt kulturellt värdefulla byggnader!

En liten tillbakablick. Även i Umeå skedde rivningar redan på 1960-talet. Då revs bl.a. två vackra stenbyggnader från förra sekelskiftet, i närheten av det centralt belägna Rådhustorget. För att finna några liknande byggnader får man ta sig till den s.k. stenstaden i Sundsvall. Under de 50 år som förflutit sedan rivningarna på 1960-talet har åtskilliga gamla tidstypiska byggnader i trä gått samma öde till mötes. Oftast har ekonomiska intressen stått mot kulturella och i tider av hög exploatering är kulturarvet inte bara hotat utan får många gånger ge vika för andra intressen.

Senaste exemplet från Umeå är den pågående rivningen av Västerbottens läns gamla lasarett, byggt år 1907. Under flera år gick debattens vågor höga om lasarettets vara eller inte vara. Trots att Västerbottens museum presenterade en grundlig utredning och visade på byggnadens höga kulturhistoriska värde, så ansökte landstinget om rivningslov och byggnadsnämnden gav sitt godkännande med en rösts övervikt.

I Kulturmiljölagen sägs bland annat: ”Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön.” Det är vackra ord, men tyvärr är det bara att konstatera att i samband med exploatering, expansion och där ekonomiska intressen är inblandade får alltför ofta kulturarvet ge vika.

EU deklarerade att år 2018 skulle vara kulturarvsår för att uppmärksamma kulturarvets betydelse såväl ekonomiskt, socialt och kulturellt. Så när du besöker en stad, stanna upp och begrunda dess byggnader och arkitektur. Dessa kan berätta mycket om en stads historia. Så länge de styrande politikerna i staden låter dem stå kvar, vill säga.

Klarakvarteren i Stockholm 1924 (t v) och 2009 (t h) revs under 1960-talets rivningsvåg. En lång rad kulturhistoriskt viktiga byggnader gick förlorade.