Alliansregeringen ansvarslöshet speglades även i andra sammanhang. Låt oss visa detta genom att berätta om de gigantiska summor som överfördes, från Sveriges biståndsbudget till asylmottagandet, något som för övrigt fortsatte under Stefan Löfvens regering.
Det var alltså inte bara utsatta flyktingar som kom till Sverige som behandlades illa. De som inte kunde ta sig till Sverige behandlades ännu värre. Och obeskrivligt cyniskt. ”I år går nästan var fjärde biståndskrona till att betala för asylsökande” skrev DN 30/4-2015. Och tidningen fortsatte: ”Sammanlagt innebär det att 9 miljarder kronor för 2015 försvinner ur biståndsbudgeten – nästan en fjärdedel – till att finansiera mottagandet av asylsökande”.
Nästan en fjärdedel av biståndsbudgeten överfördes alltså till flyktingmottagandet på hemmaplan. Detta innebär en väldig nedskärning av Sveriges insatser mot fattigdom och ohälsa, sa en representant för Diakonia, en av landets största biståndsorganisationer. Och detta skedde i tysthet. ”Det motsvarar Sveriges samlade årliga bistånd till allt som har att göra med hälsovård, allt till barns utbildning, allt till att få fram rent vatten och allt katastrofbistånd tillsammans. Detta är mer än dubbelt så mycket som går till Afrika per år”, sa deras representant. På så vis ställde Reinfeldts politik svaga grupper mot varandra. I tysthet. Detta rimmade mycket illa med hans budskap om ”öppna hjärtan”.
Etablissemanget i Sverige lekte ”humanistisk stormakt” runt om i världen. Men i verkligheten innebar agerandet från landets politiska frälse både att de flyktingar som kom till Sverige, och de nödlidande i Afrika som blev av med biståndet, mycket illa. I tysthet. Den fråga som ännu är obesvarad lyder så här: hur många fler människor tvingades ta chansen i en båt över Medelhavet på grund av att biståndsbudgeten plundrades?