FILM. Året är 1708 och Storbritannien ligger i krig med Frankrike (vem annars). På tronen sitter drottning Anna, men hon klarar inte av arbetet med att styra landet. Som tur är har hon sin barndomsvän Sarah, grevinnan av Marlborough, till hjälp. Sarah agerar buffert för drottningen. Hon förklarar för drottningen vad omvärlden ställer för krav och meddelar drottningens beslut till omvärlden.
Till alla dessa palatsintriger kommer den unga kvinnan Abigail Hill, kusin till Sarah och medlem av en numera utfattig adelsfamilj. Abigail kommer till slottet och kastar sig framför sin kusins fötter och be om hjälp att överleva. Hon får ett jobb som tjänare, men behandlas illa av de andra tjänarna. Så hon börjar hitta sätt att klättra på societetsstegen på slottet och inom kort har hon blivit nära vän med drottningen. Detta gör att Sarah börjar se på Abigail som ett hot, och de blir till bittra rivaler som tävlar om drottningens gunst.
Drottningen spelas av Olivia Colman – en skådespelerska med brett register som gjort alltifrån brittiska komedier och tv-serier till mer seriösa roller som då hon spelade Margaret Thatchers dotter i filmen Iron Lady – som tilldelades en Oscar som bästa kvinnliga skådespelerska för sin roll. Sarah och Abigail spelas av Rachel Weisz (The Mummy) respektive Emma Stone (Birdman).
Filmen byter ofta ton. Den går från komedi till dramatik och tragedi och tillbaka. Men växlingarna i ton känns aldrig som ett problem. De tre kvinnorna tillåts vara ganska komplicerade personer och alla tre har tvingats möta svårigheter i livet som lämnat ärr efter sig. Det är underhållande att se rivaliteten mellan Sarah och Abigail då de fäktas med vassa tungor och är fyllda av kvickheter.
Filmen visar samtidigt hur maktkampen kring drottningen och hela samhället förvrider folk och tar fram deras sämsta sidor. Abigail blir allt grymmare och hänsynslösare ju längre konflikten fortskrider. Drottningen – som har krav på sig att föda fram en ättling – har försökt få barn 16 gånger som alla slutat i missfall eller dödfödda barn.
Ingen av karaktärerna kommer undan utan fläckar på själen. Den person jag kände starkast sympati för var drottningen. Hon är egentligen är en snäll person som föddes in i en position hon inte klarar av – omringad av en massa människor som hela tiden försöker manipulera henne.