Skolans värdegrundsarbete = man skall vara snäll

Att jobba som lärare tycker jag ett fantastiskt yrke. Men efter att jobbat inom flera olika verksamheter, på flera olika skolor vore det lögn att inte säga att det även finns många eller i vart fall några men stora problem. Problem som gått igen oavsett verksamhet, skola eller skollag. Problem som delvis kommer från samhället in i skolan, som skolan utgör en del av, delvis så kommer problemen inifrån skolsystemet självt. Detta är en av mina reflektioner kring skolan – baserat iakttagelser från att arbeta i skolan, vara förälder och den forskning samt debatt om skolan som jag genom åren följt.

Jag har varit med på åtskilliga fortbildningar i värdegrund och varit med om värdegrundsdagar för eleverna, men jag kan verkligen ifrågasätta vad alla dessa nerlagda arbetstimmar haft för effekt. I slutändan så kan man sammanfatta det hela med att i två meningar. Det är bra att vara snäll samt det är viktigt med värdegrund.

Jaha… klart det är snällt att vara snäll. Men riktigt hur man skall få andra, de eleverna att komma dit brukar hållas i dunkel. Vad man menar med snäll brukar även vara upp till den som lyssnar att avgöra. Om man med värdegrund menar att skolan skall vara en trygg miljö som återspeglar samhällets demokratiska värden så är det viktigt – få skulle säga emot det. Titt som tätt rapporteras det i media om hur barn farit illa i skolan på grund av mobbning. Bakom varje artikel och siffra i statistik finns det barn vars livskvalité kraftigt försämras av mobbningen.

Man kan även plocka fram vilken skolfotokatalog som helst och titta hur eleverna ser ut. Hur extremt likformade hela klasser på gymnasiet är. Liknande frisyrer, liknade sminkning, likadana kläder, speciellt vanligt i de högskoleförberedande programmen. Om man tar tiden att fundera på vad man ser och orkar reflektera så är inte tanken så långt borta: Vad rädda de verkar vara för att inte passa in. Vad stort priset måste vara att sticka ut. Så frågor om värdegrund är viktiga, men var snubblar skolans temadagar?

För det första om man tror att det går att påverka värderingar med en dag – för att sedan återgå till en vardag som vanligt kan ingen tänkande människa tro på. Det är uppenbart att det inte för att öka respekten för olikheter eller ge en djupare förståelse för värdet av yttrandefrihet som en sådan dag hålls. Värdegrund skall checkas av så skolan har ryggen fri när Skolinspektionen eller lokalpressen är i farten. Bland det bisarraste är när man outsourcar denna temadag, d v s betalar någon föreläsare eller förening som Friends för att ta hand om det hela. På den skola där den kompetensen inte finns hos personalen kommer inga inhyrda frälsare att hjälpa. Jag men inte att det alltid är fel att ta in någon föreläsare utifrån – men tror man att det räcker, då är man i trubbel.

Det andra återkommande problemet är att det nästan aldrig skilja på reaktivt och förebyggande värdegrundsarbete. I det reaktiva arbetet, när något otillåtet händer, ska det gälla tydlighet – vad kring vad som är okej och inte okej. Ingen diskussion. Tvärtom emot det förebyggande arbetet. Där olika föreställningar och fördomar måste få komma fram och diskuteras på ett tillåtande sätt. På samma sätt som när man försöker reda ut konflikter.

När det reaktiva och förebyggande arbetet blandas ihop blir det varken hackat eller malet. Skolan sätter inte tydligt ner foten när någon beter sig som ett svin, samtidigt som fördomar aldrig får komma upp till diskussion utan att förmanande fördömas med budskapet ”så får man ju inte tycka”.

Kanske är det denna sammanblandning som ligger bakom att det ibland finnas en förbluffande oförståelse att det alltid finns en historik före en händelse. Om en elev slår en annan så kan skolan å ena sidan inte tycka det är okej. Å andra sidan så är det extremt ovanligt att barn oprovocerat ger sig på andra. Men det händer ofta att den sidan ”glöms bort”, kanske för att det genast blir mer komplicerat – som saker ofta är i verkligheten. Utan att förstå varför den som slog, slog så är det omöjligt att för skolan att hantera de konflikter som föranledde slaget. Och konflikten kommer komma upp till ytan igen.

En fråga som skriker med sin frånvaro inom skolans värdegrundsarbete och fortbildningar är hedersförtrycket. Hedersförtrycket som kraftigt begränsar upp till 240 000 ungdomars liv och ibland bokstavligen handlar om liv eller död. Hedersförstyck består av ett kollektivs förtryck mot en individ, där skolans elever kan vara den förtycka individen, en del av kollektivet men ofta båda sidorna samtidigt. Frågan om hedersförstyck, är även fråga som de flesta lärare har låg kunskap om och saknar egna erfarenhet. Trots att detta så har frågan aldrig varit upp som tema på dagar när värdegrundsarbete är på dagordningen.

Många av de bristerna jag tagit upp skulle kanske avhjälpas bara man minskade på abstraktionsnivån på värdegrundsarbetet. Om elevernas och skolpersonalens erfarenheter skulle bestämma vilka aspekter av värdegrundsarbete som det är viktigast att ta upp skulle utgångspunkten inte vara abstrakta fraser som alla människors lika värde, utan verkliga problem.

Det skulle förskjuta tyngdpunkten från inhyrda föreläsare, till skolpersonalens erfarenheter av att arbeta med värdegrundsfrågor – både reaktivt- och förebyggande arbete. Erfarenheter från lyckat och misslyckat arbete – där skolan misslyckats, skall man ta in hjälp inte för som ett försök att köpa sig undan sitt ansvar.