Enligt svensk lagstiftning och internationella konventioner har alla människor lika rättigheter att både välja religion och att avstå från religion. Det finns en bred konsensus bland politiker om att religiösa förställningar inte bör påtvingas andra människor varken genom lag eller socialt tvång. Detta är självklarheter för de flesta människor i Sverige. Samtidigt är det inte alls självklart i praktiken.
Religionsfrihet i förorten
I takt med att utanförskap och segregation har ökat runt om i svenska förorter har den våldsbejakande extremismen ökat explosionsartat. Liksom nazistiska organisationer tenderar att rekrytera människor som är ”på glid” – eftersom dessa kan vara enklare att rekrytera – har islamister på samma sätt egenhändigt valt att fokusera sin rekrytering på grupper och individer som har det sämst ställt i samhället. Dessa människor finner vi i svenska utanförskapsområden. Därmed är det ingen slump att våldsbejakande islamism ökar just i dessa områden. Detta är naturligtvis ett hot mot religionsfriheten. Inom våldsbejakande islamisms ideologi råder avsaknad av religionsfrihet.
Religionsfrihet för individen
Det är dock inte enbart våldsbejakande islamism som är ett problem. Det är islamism generellt som är ett problem. I flera av våra förorter har islamister kontroll över vanliga människor. De tror sig ha rätt att bestämma hur andra människor bör klä sig, vilka tider på dygnet de bör vara utomhus eller inomhus, vilka de får umgås med, vilka åsikter de skall ha, vilka sexpositioner de skall använda, vilka moskéer de ska besöka, och vilka övriga fri- och rättigheter som män respektive kvinnor har. De använder istället socialt tvång i syfte att tvinga andra människor in i deras livsåskådning. Detta är naturligtvis också ett ingrepp i religionsfriheten. Den är enkelt att resonera att den icke-våldsbejakande islamismen förvisso inte gör våld på människor. Fallet är dock att de gör våld på människors lika fri- och rättigheter – och det är indirekt att göra våld på människor därför att det skadar de som drabbas.
Gränsen för tolerans?
Svenska politiker värderar muslimers religionsfrihet högt. Muslimer tillhör en minoritetsgrupp i Sverige. Muslimer tenderar att diskrimineras i det svenska samhället. Därför finns det goda skäl att skydda muslimernas fri- och rättigheter och inkludera dem i styrande organ. Baksidan av detta är politikernas ovilja att kritiskt granska vissa muslimska företrädare. Detta har gett upphov till att islamister fått positioner inom både politiska partier och inom kommunstyrelser. Miljöpartiet är ett av flera exempel. Dessutom lyckas islamister ställa krav som svenska politiker godtroget uppfyller i tron om att det påvisar tolerans. Som exempelvis krav på könsapartheid.
Detta minskar inte fördomar mot muslimer. Det ökar fördomar därför att islamister inte representerar muslimer. Det är också en motsägelsefull uppfattning av vad tolerans innebär – en uppfattning som står i strid med religionsfriheten.