Jokern är en av de kändaste och vanligast återkommande skurkarna i filmerna och serierna om superhjälten Batman. Filmen Joker med Joaquin Phoenix i huvudrollen försöker förklara hur Jokern blev Jokern.
Hur detta gick till har förklarats flera gånger tidigare. En av de kändaste versionerna är från filmen Batman från 1989, då han helt enkel föll ned i en tank med ospecificerade giftiga kemikalier och överlevde. Okända och spektakulära kemiska reaktioner är ett inte ovanligt sätt som många superhjältar och superskurkar har kommit till. Nothing wrong with that.
Det filmen Joker försöker göra är att ge karaktären ett trovärdigt ursprung. Men det klarar den inte riktigt av. Bra filmer som handlar om dåliga människor brukar försöka övertyga tittaren om att även han eller hon skulle kunna ha agerat som huvudpersonerna. Om vi jämför med filmen Gudfadern, så kan alla förstå hur Michael Corleone, steg för steg, går in i rollen som Maffia-ledare. Varje steg känns som helt nödvändigt. De flesta maffia-filmer brukar lyckas med detta.
I filmen Joker är det tvärtom. Nästan inget av de steg som Jokern tar känns nödvändigt. Filmen försöker skapa en sympati genom att visa att Jokerns livsöde är väldigt tragiskt på många olika sätt. Men ingen av hans plågoandar gör egentligen något tillräckligt avskyvärt för att man ska känna att det motiverar varför Jokern börjar mörda människor.
Filmens starkaste kort är skådespelarinsatserna. Joaquin Phoenix spelar rollen som Jokern väldigt bra. Men det räcker inte för att rädda denna film. Vill du se en film om någon som blir galen kan du nog se Taxi Driver istället.