Ett reportage i tidningen Arbetet avslöjar hur människor utnyttjas som svart arbetskraft inom textilindustrin i Malmö. Ali (en källa till Arbetet) berättar att han jobbar i en textilindustri 12 timmar per dag för en timlön på 30 till 50 kronor. Betalningen sker svart. Alltid kontant, en gång i veckan i vita omärkta kuvert. Det finns inga skrivna kontrakt, inga kvitton, inga avtal.
Ali är en av många daglönare som tillverkar gardiner och andra textilier. De dyker upp tidigt på morgonen i hopp om att det ska finnas jobb. Men huruvida det finns arbete får de veta först på plats. De dagar när det är lite jobb får de gå hem tomhänta. Finns det mycket jobb blir arbetsdagen upp till 12 timmar. Ali berättar för Arbetet att majoriteten är papperslösa. ”Det är bara vi som accepterar den här typen av betalning”, säger han. Det finns en enorm rädsla bland de papperslösa. De måste ständigt hålla sig under radarn och går därför med på att jobba för mycket låg lön. Det är bekvämt för skrupellösa arbetsgivare.
I Malmö har kommunen, Polisen, Skatteverket, Arbetsmiljöverket samt ett antal andra myndigheter arbetat tillsammans för att ”motverka den illegala ekonomin i staden”. Man har också bl a sökt efter illegala bostäder och livsmedelsfusk.
När myndigheterna gjorde en razzia i textilfabriken hade arbetarna redan flytt genom bakdörren och man hittade buntar av färdigsydda gardiner klara för leverans till kommuner, regioner och andra myndigheter. På gardinpacken finns ordrar fästa, och på de ordrar Arbetet tagit del av är köparens namn tydligt utmärkt. På vissa finns mer information t ex vilket tyg som ska användas och till vilket rum gardinerna ska. Dagen för razzian är det tre fall där textiljätten Kinnarps är säljare och leverantör. Men även företag var inblandade. Enligt Arbetes källor har det också tillverkats textilier för flera statliga myndigheter i fabriken.
Kinnarps är ett av Sveriges största och anrikaste kontorsinredningsföretag. Kinnarps har riktat in sig på att handla med den offentliga sektorn. Företaget är, via ett statligt ramavtal, den största leverantören av inredning till statliga myndigheter. Bland företagens tio största myndighetskunder finns Skatteverket, Polisen, Kriminalvården och Migrationsverket.
Även kommuner och regioner handlar med Kinnarps. Företagets avtal med Sveriges kommuner och Regioner (SKR) innebär att de har ramavtal med 979 kommunala och regionala aktörer. Enligt tidningen Arbetet finns det inget som tyder på att Kinnarps haft direktkontakt med fabriken som utnyttjar svart arbetskraft.
Sten-Erik Johansson vid Fackligt center för papperslösa uppger till Arbetet att det är vanligt med flera led av underleverantörer.
– De stora drakarna tar uppdragen trots att de inte har tillräckligt med personal, sedan tar de in underleverantörer, säger Sten-Erik Johansson till Arbetet. Det är mycket svårt för myndigheterna att kontrollera detta upplägg.
Både Kinnarps eller Kammarkollegiet, den myndighet som ansvarar för regelverket för offentlig upphandling, slår ifrån sig ansvaret för situationen. Kammarkollegiet säger sig efterleva de rutiner som finns för att kontrollera att regelverket följs, men att det yttersta ansvaret ligger hos leverantören.
När tidningen Arbetet kontaktar Kinnarps blir reaktionen kraftig. Företaget påstår att de har rutiner för att en sådan situation som den i Malmö inte ska uppstå. Ann Cederwall, marknads- och kommunikationsansvarig på Kinnarps, säger att företaget inte använder svart arbetskraft och att alla 1400 anställda i företaget har svenskt kollektivavtal och schysta villkor. ”Det är oerhört viktigt för oss att följa lagar och regler”, säger hon till Arbetet.
Situationen för de papperslösa inom textilindustrin i Malmö understryker behovet av att fackföreningsrörelsen måste bli mer offensiv och våga ta konflikt med denna typ av arbetsgivare.