När mina barn för några veckor sedan mer eller mindre beordrade mig att gå i självpåtagen karantän så reagerade jag med att tänka att det kan ju inte gälla mig. Jag klarar att sköta mina inköp av mat själv, det ska inte dom behöva göra. Men efter att vi pratat om saken så fick jag lov att inse att jag hör till riskgruppen. Jag är 71 år och har flera underliggande sjukdommar så jag misstänker att jag har blivit gammal och lite skröplig.
De första veckorna har väl gått skapligt. Jag har läst, löst korsord och sudoku, och lagt patiens. Jag försöker också att ta en promenad varje dag för att få lite motion och hålla flåset uppe. Efter 71 år så har jag måst lära mig att tvätta händerna på nytt. En intressant upplevelse. Men nu börjar det att bli tråkigt att vara inlåst i hemmet, det är svårt att hitta på nya saker att göra.
Jag vill tillbaka till det vanliga livet där jag kan åka och handla själv, åka till mina barnbarn och ta med dem och göra något roligt. Jag saknar att åka och ta en fika med mina kompisar och prata lite skit. Att inte kunna göra det jag vill utan att tänka på att utsätta mig för smittorisker verkar ligga långt borta när man lyssnar på Folkhälsomyndigheten.
Men vi får rätta in oss i ledet för att ha en chans att klara av coronapandemin. Hoppas att det inte tar allt för lång tid. Kom just på en ny verksamhet jag skulle kunna pröva på. Jag kanske skulle prova på knyppling. Kan det vara något?