Linda Snecker, rättstalesperson för Vänsterpartiet, får mig att känna mig som ett gråtande barn som tappats bort i ett köpcentrum. En gosse som till följd av skam vägrar hjälp. När ett par snälla främlingar vill leta upp min ”trygga” hemmiljö, då ljuger jag om att jag inte alls är vilse. Att jag leker kurragömma med andra barn som därför inte syns till, tårarna kommer av allergi. Sedan vandrar jag tyst och ensam vidare tills jag hittar de alkisföräldrar jag skämdes för mycket för att namnge. Går vid deras sida och ber till gud att vi ska hem snart. Hukar mig när de skriker och dricker offentligt, hoppas att ingen ser att jag tillhör dom.
Liknelsen må vara osmaklig, men den är träffande. När Snecker tas upp offentligt, då skäms jag för mitt parti. Det som utmärker riktigt dåliga föräldrar är deras oförmåga att se när de skämt ut sig via moraliska övertramp, då skam och självförbättring ofta utgör två sidor av samma mynt. Denna oförmågan till att se sig själv utifrån är ett drag som även delas av fördärvliga förtroendevalda.
Carolin Dahlman påpekade nyligen att Snecker helt oblygt företräder en fullkomligt självmotsägande attityd till brott. Där hon vid ett tillfälle säger att: ”Jag har inte sett någon korrelation mellan hårdare tag och mindre kriminalitet över huvud taget. Sambandet finns inte”. Vid ett annat tillfälle ropade hon på Twitter att: ”Straff för sexköp måste höjas eftersom 1 av 10 svenska män köper sex. Högre straff = större benägenhet att inte begå brottet. I jämförelse med ex gängkriminell som inte berörs om straffet är ett, två eller fem år”.
Ett förhållningsätt som den antirasistiska aktivisten Henrik Johansson, känd för hemsidan Inte Rasist Men, kommenterade med orden: ”Det här är faktiskt redigt jävla dumt. Erkänn som det är istället. Du brinner för frågan och känner extra för att sätta sexköpare i fängelset men låtsas inte om att det kommer leda till att färre personer köper sex.”
När jag först läste det Snecker skrivit på Twitter övervägde jag möjligheten att hennes konto hackats. Det framstod som om någon försökt driva med henne. Men sedan mindes jag vad hon tidigare sagt, vilket fick mig att inse det pinsamma faktum att tweeten var äkta. ”Kriminella blir inte mindre brottsliga för att dom sitter i fängelse, precis som sjuka inte blir mindre sjuka bara för att dom är på sjukhus”, tweetade Snecker redan 2017.
När spegeln står tom
SD-företrädaren Katja Nyberg försökte nyligen uppmärksamma Snecker inför den ryckiga selektiviteten i hennes straffrättsliga retorik, genom att citera två av hennes tidigare uttalanden som inte rimmade med varandra. Snecker bemötte inte kritiken gällande inkonsekvent resonerande, utan mästrade istället över det faktum att SD delade hennes åsikt om att höja straffen för sexköp. Hon förstod till synes inte att Nyberg ville göra en poäng av att Snecker i själva verket stödde SD:s straffrättsliga politik men bara när det passade – där fängelser av oförklarlig anledning ansågs fungera mot torskar men inte mot yrkesmördare. I praktiken landade alltså rättstalespersonen i att håna sin meningsmotståndare för att vederbörande var konsekvent, och inte smart nog att hyckla som Snecker själv!
Det hela påminner mig om en anekdot som psykologen Paul Bloom tar upp i sin bok ”Just Babies”. I boken rånar en ungdom med psykopati en blind äldre kvinna. Offret valdes ut för att hon inte kunde identifiera förövaren eller försvara sig. Ungdomen får den retoriska frågan om han inte skulle må dåligt om han stod i kvinnans skor, på vilket han svarar: ”vad bryr jag mig, jag är inte hon”. Empati var ett så pass främmande koncept att han inte förstod frågans poäng, på samma sätt ligger bevisligen värdet av följdriktighet ljusår bort från Sneckers förståelsehorisont.
Jag har ärligt talat aldrig i hela mitt liv sett någon missa poängen så fatalt som när Snecker möter kritik. Precis som de berusade föräldrarna i min inledande liknelse, förblir hon immun mot den effekt som speglar har på oss övriga dödliga.
Fler oskyddade mål än jag har fötter, men jag vill spela basket istället
Det finns en hel del infallsvinklar man kan angripa Snecker från. Man skulle kunna kritisera dårskapen i att försöka bekämpa prostitution genom att enbart strama åt straffen för sexköpare, men samtidigt låta tunga kriminella mötas med en släpp-fångarna-loss-attityd.
Kvinnor som fastnat i trafficking teleporteras inte in till Sverige av trollkarlar. De smugglas in av samma råskinn som skjuter varandra på gatorna och rånar butiker. Varje krona som tjänas in på barnrån eller säljande av dödsknark, riskerar att finansiera kidnappandet och smugglande av utsatta kvinnor. När vi väljer att låta våldsbrottslingar ges lägre fängelsestraff, då släpper vi inte sällan ut någon omotiverat tidigt som i hemlighet också är involverad i människosmuggling eller riskerar att bli det senare i den kriminella karriären.
Annars kan man påpeka att hennes uttalande om att inte ha ”sett någon korrelation” mellan längre fängelsestraff och lägre antal brott, antigen tyder på oärlighet eller okunskap i ämnet. För att citera en relevant sammanställning i tidningen Kvartal: ”Tvärtemot vad tongivande kriminologer som professor Jerzy Sarnecki hävdar så tyder mycket forskning på att skärpta straff kan vara både bra och lönsamt för samhället och även sänka brottsligheten.”
Men att göra mål mot Snecker är egentligen inte mitt huvudsakliga syfte med denna text. Hon fyller rollen som exempel för att kunna belysa partiets förluster i alternativkostnader. Om vi tittar i backspegeln ser vi två motbilder till Snecker. Amineh Kakabaveh drevs ur Vänsterpartiet efter en rad kontroverser, bland annat för att ha delat en film som utgav sig komma från SVT men i själva verket var en förfalskning producerad av nazister. Kakabaveh påstod att hon blivit lurad av nazisternas förfalskade SVT-logga. Hon hävdade att motiveringen till exkluderandet från partiet var ett svepskäl, att hon egentligen kastades ut till följd av hennes aktivism mot hedersförtryck.
Efter att ha lämnat V har hon fortsatt i sin roll som ordförande för organisationen ”Varken Hora eller Kuvad”, som arbetar med att bekämpa hedersvåld och är tonsättande i den svenska debatten kring våld mot kvinnor.
Malcom Kyeyune kan nog vara den debattör i Sverige som når störst publik med klassanalyser, något som annars ofta stannar i socialisttidningar. Han uteslöts ur Ung Vänster efter att ha uttalat sympati för våldbejakande vänsterextremister. Han och de övriga som tvingades ut vid tillfället anklagades även för kuppverksamhet mot partiledningen, vilket Kyeyune nekat till.
Efter att ha lämnat partiet såg Kyeyune till att bli känd i både Sverige och Danmark som debattör. Han har därefter anställts av en konservativ tankesmedja.
Det som bägge dessa individer har gemensamt, är att de varit obekväma och stängts ute. Därefter har de framgångsrikt drivit opinionsbildande verksamhet på egen hand. Bägge beskriver också att de mobbades inom V.
Tänk dig att jag startar en ny religion och börjar mobba och driva ut flera medlemmar. Avfällingar vilka därefter leder framgångsrika andliga verksamheter eller anställs till en dyr peng av konkurrerande religiösa stiftelser som idéproducenter, behöver du rådfråga en religionsforskare för att svara på om att jag lagt grunden till en ny världstro eller ej? Känns det som ett vinnande koncept för kyrkan att orsaka sin egen braindrain?
Skälet till att Snecker får chansen att göra bort sig, är att Vänsterpartiet inte har tillräckligt högt i tak för att benen ska kunna sträckas på. De längsta måste därför söka sig någon annanstans och de intellektuellt kortvuxna blir kvar samt ges roller de skämmer ut sig själva och partiet när de ska försöka fylla. I ett friskt parti måste man kunna göra misstag, säga provocerande saker, tycka olika i känsliga frågor. Vänsterpartiet har i praktiken ersatt meritokrati som värde med att belöna förmågan att bära upp plakatpolitik, där vinnaren blir den som är bäst på att inte märka när plakaten säger emot varandra.
George Orwell kallade det ”dubbeltänk” i boken 1984.
Få har lyckats personifiera ”dubbeltänk” så bra som Linda Snecker gjort i frågan om fängelsestraff.
Precis samma sak har jag tänkt i flera år nu.
Öht så är den här nyvänstern Linda tillhör inte tilltalande för arbetare.
Hon och några till verkar tro att Södermalm är representativt för Vänsterns väljarnas och med tillhörande retorik är jag övertygad om att stödet sjunker någon 0.?% varje gång hennes uttalanden når media.
Min teori är att Sjösted & Co tror sig ha en röd Hanif Bali och stirrar sig blinda på antalet följare istället för att inse att många ser det som underhållning och knappast gynnande sådan.
Första texten i en tidning jag precis hittat på.
Fortsätt i precis samma anda!! Precis såhär bra måste vänstern bli i sin omvärldsanalys för att överleva den kommande atomvintern. Har höga förväntningar på nästkommande texter jag ska läsa nu!
Det sades för några år sedan av en socialdemokrat att ”socialdemokraterna saknar intellektuellt kapital”
De tycks inte vara så ensamma om det..
Som konservativ sedan ett par år tillbaka kan jag bara instämma: Snecker är verkligen en gudagåva för oss i det blå laget. ”Längre straff hjälper inte, men vis ska ha längre straff för brott mot politiker”, ”Strängare straff är dåligt men vis ska ha strängare straff för brott mot journalister”, ”Fängelse är dåligt med sexköp måste leda till fängelse”.
Vi var många på högersidan som ville se Snecker (eller åtminstone Dinamarca) som Sjöstedts efterträdare.
Snecker hade f ö 0,3 på högskoleprovet vilket placerar henne bland de sämsta 13 procenten.
(NB: Det är mycket jag inte håller med högern om, t ex marknadshyror, betalda gräddfiler i vården etc etc, men vänsterns gullande med terrorister, slapphet mot hedersvåld, genustramset, von oben-attityd osv gör att jag föredrar högern framför den rika, elitistiska medelklass i innerstäderna som utgör dagens vänster. Hellre en blåställshöger än en latte-vänster!)
För att förstå Sneckers motsägelsefulla logik måste man förstå att hon är strukturalist, dvs ser samhället som uppdelat i fattiga och rika, de som det är synd om och de som det är inte. Hon anser att gängbrottslingar är oftast invandrare från utanförskapsområden, dvs synd om. Då ska de få låga straff. Torskar och såna som hotar politiker anser hon vara oftast vita heterosexuella män, dvs inte synd om. Då ska det vara hårda straff.
Mycket välskriven artikel. Fenomenet finns dock i alla riksdagspartier där representanter, mot bättre vetande, uttalar sig på Twitter och annan media vilket skadar partiet. Jag hade betydligt större respekt för politiker innan Twitter. Och det är ju korkade uttalanden alla fastnar vid och sprider.
Inget hört från Linda Snecker på en längre tid?
Försedd med munkavle av partiet?