Cirka 90 procent av de som dött av coronaviruset i Sverige är 70 år eller äldre. Detta enligt statistik från Socialstyrelsen (t o m den 28 april). Inspektionen för vård och omsorg kommer nu att göra en granskning av den vård som ges runt om i landet inom äldreomsorgens särskilda boenden. Bakgrunden är uppgifter i media om att äldre coronapatienter inte fått tillgång till syrgasbehandling, trots att syrebrist är vanligt hos coronasjuka.
Frågan är vilken vård svårt coronasjuka åldringar erhållit? Av de avlidna bodde hälften på särskilda boenden och ytterligare 25 procent hade hemtjänst. För de över 85 år var det vanligast att man avled på sitt boende – inte på sjukhus. Den som inte vårdats på sjukhus har heller inte fått tillgång till exempelvis syrgasbehandling.
I april kom Socialstyrelsen med riktlinjer för vården i hela landet. Dessa klargjorde att man, i ett läge där sjukvårdens resurser inte räckte till alla, skulle prioritera ned vissa patientkategorier. De begränsade vårdresurserna skulle användas till de patienter som hade störst chans att överleva. Men Socialstyrelsen var mycket tydliga med att denna sorts prioriteringar bara fick göras i ett läge där det var slut vårdplatser eller andra resurser. Ingen gång under våren har vårdplatserna på landets intensivvårdsavdelningar, eller i övriga sjukvården, varit fullbelagda. I teorin skulle alltså Socialstyrelsens prioriteringar inte ha använts.
De nationella riktlinjerna har emellertid kompletterats med regionala regelverk. Redan den 20 mars kom Region Stockholm med ”Styrande regelverk för patientflöden mellan vårdgivare i Region Stockholm…under pågående smittspridning av Covid-19”. I detta dokument slår regionen fast att patienter, där man funderar på en ”högre vårdnivå” – dvs sjukhusvård – först skall bedömas enligt något som kallas Clinical Frailty Scale (CFS). I denna bedömning tar man hänsyn till om patienten innan insjuknandet varit aktiv, klarat hushållssysslor själv, haft sina medicinska problem under kontroll, o s v. CSF är alltså ett mått på hur pigg en åldring är innan personen insjuknat i sin akuta sjukdom.
Riktlinjerna slog fast att endast de ”piggaste” patienterna, de som bedömdes tillhöra kategori 1-4 enligt Clinical Frailty Scale, skulle vara aktuella för sjukhusvård. Övriga patienter skulle endast få komma till sjukhuset om de var i behov av en akut kirurgisk åtgärd (till exempel efter en höftfraktur).
De patienter som inte skulle utestängas från sjukhusvård räknas till kategori 5 enligt CFS. Det handlar om personer som klarar av vardagliga hushållssysslor som att laga mat, gå ut och handla men där dessa saker tar lite längre tid och är svårare än tidigare. Det är också personer som behöver hjälp med mer komplexa aktiviteter såsom ekonomi eller att hålla reda på sina mediciner.
I regelverket från Region Stockholm finns en skrivning om att sjukvårdspersonalen ska utgå från Clinical Frailty Scale, men att personalen får frångå de allmänna rekommendationerna om de gör bedömningen att en viss patient ändå skulle ha nytta av sjukhusvård.
Det som fått Inspektionen för vård och omsorg att reagera är uppgifter från vårdpersonal som tyder på att patienter som skulle ha kunnat ha nytta av sjukhusvård istället prioriterats bort. I DN (19 maj) intervjuas en läkare vid Karolinska Universitetssjukhuset som säger att ”en palliativ cocktail” av lugnande mediciner används i allt för stor utsträckning. Han menar att en del patienter skulle ha kunnat överleva om de fått syrgas istället för denna medicinering. I samma artikel intervjuas Jenny Fjell, som är tillsynsläkare på IVO, och som reagerat mot att det verkar som att äldre patienter som hade kunnat tillfrisknat, istället ges palliativ vård.
Palliativ vård ges till patienter där man inte längre kan hoppas på att det finns någon bot på sjukdomen. Den palliativa vården går, i ett första skede, ut på att förlänga patientens liv. Dessutom handlar det om att lindra sjukdomens symptom – exempelvis smärta eller den ångest som uppstår vid andnöd. Ju längre sjukdomsförloppet lider desto större del av behandlingen handlar om att lindra symptom – och mindre om att förlänga livet.
I P1 Morgon (21 maj) intervjuades Stefan Amér, läkare och chef vid Familjeläkarna som står för läkarinsatserna på 180 äldreboenden i Stockholm. Enligt Amér har delar av sjukvården tolkat Region Stockholms riktlinjer mycket strikt och därför inte tagit emot patienter som skulle ha behövt syrgasbehandling.
Om coronapatienter sorterats bort, trots att de hade kunnat överleva om de fått dropp, intravenös antibiotika och syrgasbehandling, står sjukvården inför en av sina största skandaler på lång tid. Diskussionen om behovet av att flytta patienter från särskilda boenden till sjukhus, visar också på hur äldreomsorgen utarmats. För ett antal decennier sedan kunde man nämligen erbjuda både syrgasbehandling och dropp på äldreboendena. Detta för att man hade en högre personaltäthet, större andel utbildade undersköterskor samt fler sjuksköterskor.
Om sådana möjligheter hade funnits idag hade diskussionen om ”högre vårdnivå” för coronasjuka inte varit lika livsavgörande. I ett sådant läge hade man nämligen kunnat ge både adekvat vård åt sjuka äldre på boendena – och samtidigt undvika den påfrestning som en flytt till ett sjukhus innebär för den äldre.