Region Norrbotten (tidigare landstinget) planerar just nu stora nedskärningar i skuggan av coronapandemin. Fram till år 2022 ska kostnaderna minskas med 700 miljoner kronor, enligt tidningen Dagens Medicin. Regiondirektören, Anna-Stina Nordmark Nilsson, har gett två konsultfirmor i uppdrag att ge förslag på hur dessa besparingar skulle kunna ske – till en kostnad av 3,2 miljoner.
Konsultfirman KPMG fokuserade på besparingar inom ledning och stab. Deras huvudsakliga förslag är att minska antalet chefer. KPMG anser att det finns en möjlighet att minska antalet helårstjänster med upp till 390 chefer. KPMG listade även en rad andra ”omorganisationer, ändrat strategiskt fokus samt tydligare ansvar”. Vad dessa diffusa ord betyder rent konkret är oklart.
Den andra konsultfirman, Ernst & Young, gav förslag som berörde den direkta hälso- och sjukvårdsorganisationen. Det viktigaste förslaget var en ny organisationsmodell – som ”ska skapa en enhetlig struktur med länskliniker inom den specialiserade vården”. Detta betyder sannolikt att de tre sjukhusen i Piteå, Sunderbyn samt Kiruna ska få färre specialiteter. Detta i sin tur betyder att patienterna därmed i högre grad ska åka till det sjukhus som kan behandla sjukdomen – istället för som idag, till det närmaste sjukhuset. Då avståndet mellan Piteå och Kiruna är 40 mil, enkel väg, kommer detta drabba patienterna.
Att minska på byråkratin – vilket innebär att effektivisera de administrativa processerna – är nödvändigt. Många sjuksköterskor och undersköterskor ser dagligen hur saker och ting skulle kunna skötas bättre. Skulle någon chef bli överflödig finns det plats för dessa chefer på golvet. Det behövs fler händer inom sjukvården.
Utgångspunkterna för de ledande politikerna inom Region Norrbotten är att det behövs nedskärningar. Det är helt fel. Coronapandemins härjningar visar bland annat på den alltför låga personaltäthet (bemanning) som skapats efter åratal av nedskärningar. Den diskussion som behövs idag handlar om hur sjukvården ska rustas upp. Det fanns redan vårdköer runt om i Sverige före pandemin och idag har dessa vuxit till vad som brukar kallas för en vårdskuld. Bara i Stockholm räknar man med att mellan 3-4 000 människor går omkring med cancer som inte har kunnat diagnosticeras på grund av pandemin! Vårdskulden måste betas av samtidigt som personalen är trött. Till detta kommer att samhället måste förbereda sig på nästa pandemi. Allt pekar på att vad som behövs är mer pengar och händer inom sjukvården. Inte mindre.
Vårdförbundets roll i Norrbotten är rent skandalös. I en intervju i P1 sa en representant för sjuksköterskorna inte ens nej till nya nedskärningar! Än mindre krävde hon mer resurser. Istället var kravet att facket skulle få vara med ”hela vägen” när det gäller verkställandet av nedskärningarna. Det krävs initiativ underifrån. Det krävs en nationell kampanj för mer resurser till sjukvården. Och det som gäller för sjukvården gäller även för äldreomsorg och övriga omsorger.