Den växande antisemitismen måste bekämpas – oavsett varifrån den kommer

Den 9 november i år var det 82 år sedan Kristallnatten, då regimen i Nazi-Tyskland trappade upp våldet mot judarna. Minnet av dessa händelser måste hållas levande. Samtidigt måste även dagens växande antisemitism bekämpas – oavsett varifrån den kommer.

År 2018 publicerade EU:s byrå för grundläggande rättigheter, FRA, en omfattande kartläggning av den upplevda antisemitismen inom EU. Kartläggningen hette Experiences and perceptions of antisemitism. Nästan 16 500 personer som identifierar sig som judar, från tolv europeiska länder, besvarade enkäten. Dessa tolv länders judiska befolkning uppskattas utgöra 96 procent av den totala judiska befolkningen inom EU. Detta är den mest omfattande undersökningen hittills där personer som identifierar sig som judar själva svarar på en sådan enkät, enligt byrån.

Svaren ger en dyster bild när det gäller hur judarna i Europa upplever antisemitismen idag. Nio av tio som deltagit i enkäten upplever att problemen har ökat i det land där de bor under de senaste fem åren. Ett av de länder där den judiska befolkningen upplever att antisemitismen har ökat mest är Sverige. Den upplevda otryggheten har gjort att över var tredje som besvarat enkäten har funderat på att emigrera någon gång under de senaste fem åren. I Sverige ligger siffran på hela 35 procent! Detta är skrämmande med tanke på att motsvarande siffra för Sverige låg på 18 procent då en motsvarande undersökning gjordes 2012. Det handlar alltså om en fördubbling på endast sex år.

De som svarat på enkäten vittnade om allt från muntligt hot och hat, fördomar och diskriminering på arbets- eller bostadsmarknaden till vandalism och fysiskt våld. Den öppna antisemitismen är, föga förvånande, störst på internet och i sociala medier.

Kartläggningen ger också en bild av vilka grupper som står för de antisemitiska uppfattningarna. I Sverige ser det ut så här:

• Det vanligaste är att förövaren uppfattas som en extremistisk muslim – ”someone with an extremist Muslim view” – vilka utgör hela 40 procent av alla förövare i Sverige. Snittet bland de tolv jämförda EU-länderna ligger på 30 procent.
• Näst vanligast i Sverige är ”folk från vänstern” – ”someone with a leftwing political view” – vilka utgör 27 procent av förövarna i Sverige. Snittet bland de tolv jämförda länderna ligger på 21 procent.
• Sedan kommer ”folk från högern” – ”someone with a rightwing political view” – vilka utgör 18 procent av förövarna i Sverige. Jämför vi med snittet för de tolv EU-länderna så ligger dessa på 13 procent.
• Kategorin som de utsatta personerna inte kan kategorisera – ”someone else I can not describe” – utgör 16 procent av förövarna i Sverige. Snittet för de tolv EU-länderna ligger på hela 31 procent för denna kategori.

Kommentarer
Det är fyra saker som sticker ut när det gäller antisemitismen i Sverige jämfört med snittet för de tolv EU-länderna.

1. Antisemiterna agerar väldigt öppet i Sverige. Det är endast 16 procent som de utsatta anser sig inte kunna kategorisera jämfört med 31 procent för alla tolv länderna.

2. Övergreppen på judar och judinnor kommer oftare från extrema muslimer (someone with an extremist Muslim view) i Sverige än vad gäller för snittet för alla tolv länder.
3. Näst flest övergrepp kommer från ”folk från vänstern”. Viktigt att uppmärksamma är att undersökningen inte använder begreppet ”vänsterextremister”. Det begrepp som används är ”someone with a leftwing political view”, dvs ”folk från vänstern”. I Sverige ligger siffran på 27 procent för ”folk från vänstern”.

4. Lägger vi samman de övergrepp som upplevs komma från extrema muslimer och från vänsterkanten får vi en siffra som ligger på hela 67 procent i Sverige. Två tredjedelar av alla uttryck för antisemitism kommer alltså från dessa två grupper. Övergreppen från ”folk från höger” (someone with a rightwing political view) uppfattas stå för 18 procent i Sverige – en knapp femtedel. Observera att även här används inte begreppet ”högerextremist” i undersökningen.

Dessa siffror, samt de korrekta begreppen i undersökningen, har nästan inte alls speglats i den politiska debatten i Sverige. Den föråldrade uppfattningen att antisemitismen främst sprids i högerextrema kretsar lever fortfarande kvar inom stora delar av media och bland de politiska partierna.

Hotet från högerextremister och nazister ska givetvis inte förringas. Så sent som i september 2020 genomförde Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) en antijudisk aktion i en rad svenska städer i samband med den judiska högtiden Jom Kippur. NMR delade bland annat ut antisemitisk propaganda utanför synagogan i Norrköping.

Men vi som menar allvar med att bekämpa antisemitismen måste också våga tala klarspråk om innehållet i rapporten ”Experiences and perceptions of antisemitism” från EU:s byrå för grundläggande rättigheter. Och denna rapport visade att de två största källorna till antisemitism i dagens Sverige och Europa utgörs av islamister och av folk från ”vänsterkanten” (inte vänsterextremister). Detta måste vi göra även om det blir smärtsamt för de som har trott att det räcker med att ta avstånd från Hitler-nazismens illgärningar under 1930- och 40-talen för att kunna bekämpa dagens växande antisemitism.

Vi måste tala sanning. Den främsta källan till den ökande antisemitismen är att islamisterna (someone with an extremist Muslim view) har flyttat fram sina positioner i samhället. Organisationer som exempelvis studieförbundet Ibn Rushd har i åratal kunnat kassera in miljonbelopp av offentliga medel. Detta trots att studieförbundet vid upprepade tillfällen bjudit in talare som sprider antisemitisk propaganda. Forskarna Magnus Ranstorp, Peder Hyllengren och Aje Carlbom har avslöjat att en av Ibn Rushds medlemsorganisationer bjöd in den saudiske imamen Sheikh Tawfeeq As Sayegh som huvudgäst på sina sommarläger nästan varje år mellan 2016-2019 (Expressen, 8/9-20). As Sayegh är ökänd för att vid ett flertal tillfällen ha uppmanat till att judar ska dödas, slaktas och utrotas. Detta är dock bara ett av många exempel.

Vi måste tala sanning om detta. Men att tala sanning innebär att vi heller inte får glömma att de flesta muslimer inte är islamister. Vi måste sträva efter att få med dessa muslimer i kampen mot antisemitism, högerextremism och islamism.