I våras varnade statsepidemiolog Anders Tegnell att Coronapandemin kunde få en ”andra våg” under hösten. Nu är denna våg av allt att döma här. Smittspridningen har tagit ny fart såväl i Sverige som i en rad andra europeiska länder. Detta kräver att situationen tas på största allvar. Regeringens agerande under hösten har dock präglats av en strävan efter att återgå till det normala.
Smittspridningen började öka märkbart i början av oktober och tog verklig fart mot slutet av månaden. Under den sista veckan i oktober och första veckan i november rapporterades det in i snitt fler än 3 000 nya bekräftade smittfall – varje dag! Den 5 november rapporterades 4 766 nya smittfall på en enda dag. Detta är mer än dubbelt så många nya fall per dag som den tidigare ”toppen” som skedde i samband med att sjukvården började testa bredare för coronasmitta. Detta innebär med största sannolikhet att mörkertalet är mindre idag än det var i juni.
Ett annat sätt att mäta smittspridningen är genom att se på antalet positiva coronatest, dvs hur stor andelen av de som testat sig som varit smittade. I Region Stockholm har den andel av testerna som påvisat smitta ökat snabbt de senaste veckorna. Vecka 42 (12-18 okt) var andelen smittade 5,4 procent av de drygt 34 000 genomförda testerna. Under vecka 45 hade andelen smittade ökat till 20,3 procent av drygt 42 000 tester. Detta enligt Karolinska Sjukhusets universitetslaboratorium.
Siffrorna talar sitt tydliga språk: spridningen av corona har tagit ny fart under hösten – och det handlar om en kraftig ökning.
Detta innebär att Sverige följer samma väg som en rad andra europeiska länder. I exempelvis Frankrike och Spanien ökade smittspridningen kraftigt redan i september. I slutet av oktober hade hårda restriktioner införts i Spanien, Irland, Belgien, Storbritannien, Tjeckien, Nederländerna, Portugal och Danmark. Men trots att smittspridningen ökade runtom i Europa, och att det redan i början av oktober kunde skönjas en ökning av antalet smittfall i Sverige, så var budskapet från ansvariga politiker och myndigheter att det inte var tal om någon andra våg i Sverige.
Regeringen beslutade även om en rad lättnader av restriktionerna.
- Den 1 oktober hävdes det besöksförbud på äldreboenden som infördes den 1 april.
- Den 22 oktober höjdes gränsen för antalet personer som tillåts delta på sittande evenemang (t.ex. teater, konserter och idrottsevenemang) från 50 till 300.
- Samtidigt avskaffades också de särskilda rekommendationerna för 70-plussare på nationell nivå.
Dessa lättnader riskerade dels att ytterligare öka smittspridningen, inte minst till de mest sårbara. Men lättnaderna skickade dessutom ut signaler om att situationen var på väg att förbättras – trots att siffrorna när det gäller smittspridningen redan var på väg åt fel håll. Detta agerande var fullständigt omdömeslöst.
Samtidigt som regeringens lättnader signalerat att pandemin håller på att ta slut har allt fler regioner tvingats införa allt skarpare lokala restriktioner för att begränsa den ökande smittspridningen. I skrivande stund har 15 av Sveriges 21 regioner, i samråd med Folkhälsomyndigheten, utfärdat s.k. ”lokala allmänna råd”. I nästan alla av de 15 regionerna innebär detta bland annat följande:
- människor uppmanas att undvika fysisk kontakt med andra än de personer man bor med,
- folk uppmanas att avstå från att vistas i inomhusmiljöer med risk för trängsel som t.ex. butiker, köpcentrum, museer, bibliotek, badhus och gym – med undantag för nödvändiga besök på livsmedelsbutiker och apotek,
- onödiga resor både inom och utanför regionen ska undvikas,
- gränsen på max 50 personer vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar återinförs.
I de 15 regioner som infört hårdare restriktioner i form av lokala allmänna råd bor nästan 90 procent av Sveriges befolkning! 9 av 10 boende i Sverige omfattas alltså, lokalt, av hårda restriktioner för att begränsa smittspridningen. Detta samtidigt som regeringens rekommendationer på nationell nivå alltså drar åt att lätta på restriktionerna. Detta skapar en helt orimlig situation med dubbla budskap och oklart ledarskap.
Å ena sidan har vi alltså en snabbt ökande smittspridning. I en rad regioner har antalet coronasmittade som kräver sjukhusvård dessutom börjat öka, med allt vad detta innebär i form av mänskligt lidande och ökad belastning på en redan hårt ansatt sjukvård. Å andra sidan sänder ansvariga politiker på nationell och regional nivå ut dubbla budskap: regeringen meddelar lättnader medan regionerna meddelar skärpningar. Vilket budskap ska folk lyssna till? Detta är direkt farligt i ett läge då allt fler börjat tröttna på att följa restriktionerna.
Som lök på laxen har dessutom lokalpolitiker i vissa kommuner börjat agera på egen hand. I Umeå beslutade exempelvis gymnasie- och vuxenutbildningsnämndens ordförande, helt på eget bevåg, att avskaffa distansundervisningen på kommunens gymnasieskolor från och med den 2 november (se separat artikel).
Ansvariga politiker och myndigheter måste tala med en röst i syfte att öka krismedvetenheten i samhället. Vi minns tyvärr alla alltför väl de tragiska konsekvenserna av politikernas och myndigheternas senfärdighet i samband med utbrottet av coronapandemin i våras. Trots tidiga varningssignaler infördes åtgärder som social distansering, reserestriktioner och besöksförbud på äldreboenden alltför sent. Resultatet blev att antalet som avlidit till följd av coronasmittan i Sverige idag uppgår till över 6 000 människor.
Detta är mångdubbelt högre än i jämförbara länder som Danmark, Norge och Finland. Antalet avlidna i dessa tre länder uppgår tillsammans till lite mer än en femtedel av antalet avlidna i Sverige. Detta understryker allvaret i dagens situation med ökande smittspridning. De dubbla budskapen måste få ett slut.