Året är 2021, det amerikanska imperiets Kapitolium stormas. Förenklat kan man säga att det finns två typer av människor, de som flyr för att rädda sig själva när fara kommer och de som ställer sig i vägen för att rädda andra. Polisen Brian Sicknick tillhörde den andra gruppen, ordningsmän är via sin yrkesroll förväntade att göra den uppoffringen, något vi andra ofta tar för givet.
När kongressbyggnaden intogs av våldsverkare, då valde Brian Sicknick inte att skjuta direkt. Istället mötte han våld med mindre dödlig respons. Han slogs i huvudet med en brandsläckare och avled några dagar senare från skadorna.
Året är 1787, USA:s tredje president, Thomas Jefferson, skriver i ett brev att ,”frihetens träd måste förfriskas med blodet från patrioter och tyranner”. År 2021 ansåg de som stormade Kapitolium – som 35-åriga Ashli Babbitt – med stor sannolikhet att de var heroiska patrioter och att Brian Sicknick tillsammans med hans kollegor var delaktiga i att upprätthålla tyranni.
Alla som försökt förklara något för den som tror på absurda komplotter, förstår hur det skulle ha varit att diskutera frågan med Babbitt. Att förklara att hon inte agerade heroisk rebell hade helt enkelt inte gått. Internetbubblor har skapat en avgrund mellan människor. Babbitt föll ner i det bråddjupet och kom aldrig upp igen.
Enbart dagar innan händelsen hade Babbitt offentligt hänvisat till “stormen” – en konspirationsteori som går ut på att Donald Trump planerade att avsätta landets övriga makthavare. Eventuellt skulle han även avrätta de som i QAnon-sagan var delaktiga i landets påstådda sataniska djupstat. I den parallella verklighet som Babbitt trodde på styrs USA i hemlighet av ett pedofilnätverk.
Babbitt ansåg sig utgöra en del av denna storm, och hade bland annat skrivit att “vi är ostoppbara”. Hon sköts till döds under tiden som hon var delaktig i att bryta sig in i Kapitoliums inre kärna. Där inne gömde sig flera senatorer på golvet. Baserat på innehållet i tanken om “stormen”, är det inte osannolikt att flera av dessa kunde ha tagits som gisslan. Eller till och med mördats. Vissa av kuppmakarna bar buntband, vilket pekar på att de tänkte ta fångar – vad som skulle göras med dessa kan vi bara spekulera kring. Men det blir lätt mörka gissningar. En man som pekat mot Kapitolium innan stormningen sa att deras målsättning var att sätta ”huvuden på pålar”. En annan sa att “alla dessa politiker” skulle få “betala det ultimata priset för sina brott”.
En säkerhetsvakt tvingades fatta ett svårt beslut medan demonstranterna angrep dörren in i den inre kammaren likt en port angrips med en murbräcka. “Bryt upp den” skrek någon ur folksamlingen. När en öppning skapats i barriären var Babbitt först med att klättra upp för att ta sig igenom. Ett skott ekade i korridoren. Babbitt föll till marken.
En äldre släkting till Babbitt intervjuades av TV. Han hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Han berättade att hon alltid var passionerad – ”även angående Trump, av någon anledning”. För alla som inte slukats av gruppsykosen blir beteendet oförståeligt – till och med eget kött och blod har svårt att relatera.
I centrum av universum sover demonernas drott och egentligen finns varken du eller jag. Allt och alla är en del av avgudens feberdröm. Världsbilden presenterades först som fiktion av skräckförfattaren H.P Lovecraft, genuina ockultister har sedan inkorporerat tanken på demonens dröm i sin verklighetsbeskrivning. Tanken är lockande. I tider där anhängare till något så extremt otroligt som QAnon lyckas skaka världens mäktigaste land är det frestande att tro att universum kanske bara är en plågsam inbillning. Trump har själv jämförts med Azathoth, då djävulsdiktatorn beskrivs som en blind idiot – oändligt mäktig men också oändligt enfaldig. Jag har till och med stött på en ockultist som menar att Trumps kombination av dårskap och framgång, visar på att han är Azathoths avatar på jorden.
Folkmassan utanför regeringsbyggnaden är ett stormande hav. En våg av vrede slår sig in genom portarna. En skylt med texten “Jesus räddar” syns, samt en man tatuerad med Tors hammare och utklädd till shaman. Likt nästan allt kring Trump, är det en paradoxernas parad. Den gamla skolans städade moralistiska konservativism i koalition med moderna konspirationsteorier och internets värsta vulgarism.
Året är 1865, Karl Marx sätter sig och skriver ett brev till Abraham Lincoln. Han gratulerar presidenten på hans omval, Marx poängterar att om slavägarna segrat i inbördeskriget så hade det kunnat blivit startskottet för ett kapitalets globala korståg emot löntagarna.
Marx förstod det många förnekar, att världen inte är en dröm. Att det inte finns några alternativa fakta. Samt att livet är en dragkamp mellan olika intressen, en strid som ibland river ned den gamla ordningen och skapar något nytt. Det är detta som kallas materiell dialektik, konflikten mellan skilda ödesgemenskaper – att alla samhällsformer måste dö och föda något nytt.
Akademikern Francis Fukuyama hävdade länge att Marx misstagit sig, att USA nått ett oomkullrunkeligt slutmål, ett stadium som alla andra länder rörde sig emot. Efter att motbevisen blivit alltför många, kunde Fukuyama till slut inte längre själv försvara hållningen att Fader Tid lagt sig stilla för att dö. Det blev alltför beklämmande tydligt att världen förblir i rörelse.
Bortom alla konspirationsteorier, tragiska människoöden och övrigt, finns där en smärtsam sanning gömd under stormningen av Kapitolium. Det är dialektiken. Samhället måste nämligen inte alltid röra sig framåt eller mot något bättre. Precis som en seger för slavoligarkerna under amerikanska inbördeskriget kunde ha kastat både landet och världen in i ett större barbari, där industrikapitalismen skulle ersättas med slavekonomi – fanns det även i Trumps svans ett momentum som pekade bakåt i historien.
En Ceasaristisk dragning bort från dialogstyre och konsesusrealitet, in i starkemännen och verklighetsförnekandets mörker. Lovecraft varnade för att när världen blev allt för begriplig, då skulle människor fly tillbaka in i okunskapens trygga dimma. QAnon utgjorde ett försök att somna in, skydda sig från den hårda objektivitetens grymhet, in i shamanernas och hjältarnas land. Vi får vara tacksamma för att det är svårt att somna i en värld av skott och kaos.
Det som skedde 6 januari var omskakande för många. Men tvärtemot vad Ashli Babbitt, QAnon-shamanen och de tusentals andra som samlats till stöd för ”sin” president ansåg så utgjorde inte stormningen av Kapitolium en början på en ny tid. Den blev istället början på slutet för Donald Trump. Och ett kvitto på den polarisering som råder i det amerikanska samhället.
Men det kunde ha gått mycket värre. Vi står alla i skuld till Brian Sicknick och hans kollegor.