Den statliga Coronakommissionen presenterade den 7 december sin första delrapport, kallad ”Äldreomsorgen under pandemin”. Delrapporten utgör en granskning av hur omhändertagandet av äldre fungerat under pandemin.
Av de 7 000 människor som hade avlidit i sviterna av covid-19 i början på december bodde hälften på särskilt boende och ytterligare 30 procent hade hemtjänst. Granskningen utmynnar i kritik mot både regering och Folkhälsomyndigheten – en kritik av en kraft och udd som sällan skådas i statliga utredningar.
Välkända brister
Kommissionen menar att den viktigaste anledningen till att så många blivit sjuka och avlidit inom äldreomsorgen är ”sedan länge välkända strukturella brister” samt den allmänna smittspridningen i det svenska samhället. Vilka är då dessa brister? Kommissionen anser att man måste ”se över vad som är en tillräcklig bemanning på särskilda boenden”. Detta är byråkrat-svenska för att det behövs fler anställda inom äldreomsorgen.
Kommissionen anser också att arbetsförhållandena för de som jobbar inom äldreomsorgen måste förbättras. Statusen på yrket måste höjas, anställningstryggheten måste förbättras, andelen med timanställning måste minskas och utbildningsnivån måste höjas. Kommissionen påpekar även att Sverige har en lägre utbildningsnivå inom äldreomsorgen än i övriga nordiska länder. De pekar också på att viss personal på boenden saknar tillfredsställande kunskaper i svenska språket.
Brist på medicinsk kompetens minskar möjlighet till vård
Kommissionen påpekar också att sjuksköterskekompetens bör finnas, dygnet runt, på alla särskilda boende. Om inte sjuksköterskor finns närvarande finns nämligen inte möjligheten att ge de boende grundläggande medicinsk vård, såsom dropp och syrgas. Att det inte finns apparatur för att ge syrgas och dropp på äldreboenden är ytterligare en brist. Att de svenska kommunerna, enligt lag, inte får anställa läkare sänker den medicinska kvaliteten ytterligare.
Kommissionen pekar på en granskning som gjorts av IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg) på 98 särskilda boenden i Sverige. Dessa var utvalda utifrån att man misstänkte brister i det medicinska omhändertagandet på dessa boenden. Resultatet av granskningen är enligt Coronakommissionen ”oacceptabel”. Av 847 covid-sjuka hade inte ens en av tio fått en medicinsk läkarbedömning på plats! Var femte patient hade inte fått en individuell läkarbedömning över huvud taget (!) Som en orsak till detta tar kommissionen upp att exempelvis Region Stockholm publicerade egna prioriteringsriktlinjer som beskrev vilka patienter som skulle vara aktuella för sjukhusvård. Enligt dessa riktlinjer var, enligt Coronakommissionen, ”knappast någon person i ett särskilt boende” aktuell för att vårdas på ett sjukhus.
Delat ansvar är ingens ansvar?
Kommissionen påpekar att det, under decennier, uppmärksammats att samarbetet mellan kommuner och regioner inte fungerat när det gäller äldre sjuka medborgare. Personer med behov av både sjukvård och omsorg har riskerat att hamna mellan stolarna hos två huvudmän, som ofta båda plågats av hårda besparingskrav. Att det inte finns en sammanhållen journalföring mellan särskilda boenden (som är kommunala) och sjukvården (som är regionens ansvar) är ett exempel på bristen på samarbete.
Kritik mot Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen
Kommissionen riktar även kritik mot Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen. Dessa två myndigheter la inte tillräcklig vikt vid förhållandena på de särskilda boendena – trots att det var välkänt att äldre drabbades extra hårt av coronaviruset. Den 4 februari uppmärksammade Socialstyrelsen att brist på skyddsutrustning för personalen skulle kunna uppstå. Det tog dock nästan tre månader (!) innan Socialstyrelsen hade lyckats skapa sig en samlad bild av bristerna i kommunerna. Folkhälsomyndigheten får också kritik för inte ha gett tydliga riktlinjer om hur skyddsutrustning skall användas inom äldreomsorgen. ”…frånvaron av tydliga riktlinjer och den uppenbara bristen på skyddsutrustning i äldreomsorgen [har] rimligen bidragit till smittspridningen där.”
Sen provtagning
Kommissionen pekar också på att Folkhälsomyndigheten varit sen i framtagandet av en strategi för provtagning. Den 30 mars fick myndigheten i uppdrag av regeringen att ta fram en strategi för att utöka provtagningen. Först den 17 april kom strategin.
”…vad som försigått i frågan före den 30 mars återstår för kommissionen att pröva”, konstaterar kommissionen som en försmak till den kritik som kan komma i dess nästa delrapport. Kommissionen riktar dock redan nu kritik mot att äldre, som flyttade in på särskilda boenden eller som skrevs hem från sjukhus till sitt särskilda boende, inte testades i tillräcklig utsträckning.
Denna, och tidigare regeringar, är ytterst ansvariga för bristerna
Rapporten riktar också kritik mot att regeringen beslutade om ett generellt besöksförbud på särskilda boenden först den 1 april. Man pekar på att flera kommuner och privata vårdgivare hann före regeringen i den frågan – något som kan ha minskat smittspridningen på dessa boenden.
Totalt sett är den första delrapporten från Coronakommissionen en kraftfull kritik mot både Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och regeringen. Kommissionen beskriver det hela bäst själva: ”Vi har bland annat funnit att äldreomsorgen stod oförberedd och illa rustad när pandemin slog till och att det bottnade i strukturella brister som varit kända långt före virusutbrottet. För dessa brister bär den sittande regeringen – liksom de tidigare regeringar som också haft denna kunskap – det yttersta ansvaret. Regeringen styr riket (1 kap. 6 § regeringsformen) och hade därför bort ta de initiativ som behövts för att äldreomsorgen skulle stå bättre rustad för en kris av detta slag.”