Miljö och klimat

Elbrist och speldatorer

Speldatorerna utgör 2,5 procent av alla datorer men slukar en femtedel av all ström. Foto: Marco Verch (CC BY 2.0)
Staffan Marklund
Publicerad i
#156
Lästid 4 min

Elektrifiering var en gång i tiden ett högaktuellt ämne för socialister. I och med debatten om elbrist har det som kommer ur uttagen där hemma återigen blivit ett laddat ämne.

Det finns vissa stenar som debatten inte vänt på. Vi kan börja med att se över användningen av speldatorer. År 2015 gjordes studien ”Taming the energy use of gaming computers” med anledning av att speldatorer slukar enorma mängder ström. Trots att speldatorer enbart utgjorde 2,5 % av alla datorer stod de vid tidpunkten för 20 % av all elkonsumtion (från datorer). SVT, som rapporterade om studien, konstaterade att en vanlig speldator på ett år drog lika mycket kraft som sju kylskåp. Studien fann att datorer kunde göras betydligt mer energieffektiva med rätt komponenter. 

Det finns en poäng i att vädja till konsumenter att visa återhållsamhet angående energianvändning och att förmå dessa att handla smartare istället för törstigare speldatorer. Det finns även praktiska tips för att minska förbrukningen på datorerna man redan äger. En så pass enkel sak som att stänga av datorn då den inte används kan spara mycket el. Överlag bör det också påpekas att det förstås är bättre att köpa återanvända mobiler istället för de absolut senaste, och att bilda liknande vanor för att skapa sig en hållbarare konsumtion. Allt detta är klokt. Men vid sidan om det personliga ansvaret bör vi också höja blicken. 

Det nuvarande ekonomiska systemet skapar inte rätt incitament, på rätt ställen, för att dessa typer av åtgärder ska genomföras på ett effektivt sätt. Trots en enorm teknisk utveckling och otroliga möjligheter att återanvända och reparera befintliga produkter förblir marknadskrafterna trubbiga och långsamma när det kommer till att skapa hållbart välstånd. Många kan tro att marknadens ”osynliga hand” kommer få datortillverkare att av egenintresse göra sina produkter mer energisnåla, som ett sätt att locka till sig kunder. Men marknadskrafterna tar sig inte alltid uttrycksformer som blir fullt rationella. Dumsnålhet och kortsiktighet har ofta lett kapitalister till att driva linjer som på sikt varit destruktiva för både dem själva och samhället i sin helhet. Stora delar av bilindustrin kämpade länge emot säkerhetsbältet, trots att det var i deras intresse att sälja säkrare bilar (Cooke, Dave (2017/12) ”Time for a U-Turn: Automakers History of Intransigence and an Opportunity for Change”). 

Svenska debattörer belyser det absurda i de politiska besluten som lett en av världens mest utvecklade länder till elbrist. Men de flesta har missat en premiss som möjliggjort undergrävande av långsiktighet och förnuft. Basen för samhället, den ekonomiska modellen som låter människor tävla mot varandra i kortsiktiga former över vem som kan göra rika människor rikare snabbast.  

Hela den ekologiska kris som jorden genomlider, vilket Sveriges elbrist måste förstås i ljuset av, präglas av denna logik. Ett samhälle där produktiv verksamhet primärt styrs utefter vad som är bra för saker, specifikt vad som kan få berg av kapital att växa. Vi behöver röra oss mot ett samhälle som primärt är orienterat kring vad som gagnar mänskliga behov. 

I en nyligen utgiven essä medgav två borgerliga opinionsbildare att det blir självmotsägande att tala om demokrati och vårt nuvarande ekonomiska system i samma mening: ”Kapitalism och demokrati sitter oroligt bredvid varandra, men marknadsbaserade resursallokeringssystem bör aldrig misstas för, eller aspirera till att bli ‘demokratiska’. Att allokera resurser demokratiskt står i motsatsförhållande till marknadsekonomi, och i sin extrema form utgör det kommunism”.

Det var ovanligt ärligt. Ofta hör man det nuvarande ekonomiska systemet försvaras med pseudo-emancipatorisk retorik där det påstås att folk ”röstar med plånboken”, eller att ”en friare marknad ger ett friare folk”. När vi ser motsättningen mellan kollektivt självbestämmande och det ekonomiska systemet vi lever under, då bör vi fråga oss om det förstnämnda verkligen är värt att bevara? I en annan värld skulle du inte vara tvungen att i samma grad läsa på trix för att göra underhållningsmaskinen du köpt el-snålare, vi skulle gemensamt kunna ha satt upp riktlinjer som sett till att datorerna som tillverkades var så energisnåla som vi tillsammans ansåg lämpligt. Apple och Samsung skulle inte behöva dras till domstol för att få dem att sluta medvetet sabotera sina egna produkter.

Borgare har länge skrämt oss med att socialism ska leda till brödköer och misär. Samtidigt hotar elbrist i Sverige och matbrist i Storbritannien. Det kanske är dags att omvärdera kärleksrelationen till mammon?

Lämna en kommentar

×
Du kan läsa artiklar till denna månad. Prenumerera för att få obegränsad tillgång till artiklar, poddradio, bloggar och webb-tv. Redan prenumerant? Tryck på knappen för att logga in.