År 2020 har varit ett år som vänt upp och ner på tillvaron för många. I början av året nåddes vi alla av rapporter från Kina om att ett smittsamt virus upptäckts samt att åtskilliga människor insjuknat.
10-miljonerstaden Wuhan kom att stängas ned. Invånarna fick knappt lämna sina bostäder, in och utreseförbud infördes. Livet här i Sverige skred fram som vanligt. Allt var så långt borta och Kinas in- och utreseförbud kändes betryggande. Men så plötsligt kom allt närmare. Det dök upp rapporter om influensaliknande utbrott på skidorter i Italien och Österrike. Snart visade sig att viruset var aggressivt och alltfler insjuknade så allvarligt att de dog. Jag och min sambo insåg att den planerade resan till Skåne och Danmark inte kunde genomföras.
Plötsligt dök de nya ledorden upp: håll avstånd, tvätta händerna, sprita och stanna hemma om du är sjuk eller har minsta lilla förkylningssymptom. Nu började vi bli försiktiga t.o.m. vid inköp av dagligvarorna. För vissa blev hamstring av toalettpapper ett sätt att möta krisen. Ännu hade inte avståndsmarkörerna på golven dykt upp vilket innebar att många blev alltför påträngande i köerna. Det uppstod lätt en irritation i köandet. Allt eftersom började fler och fler anpassa sig till nya livsbetingelser men visst kändes det ovant och tråkigt att som 70-plussare behöva tillrättavisa ”odödliga” trettioåringar om 1,5 m-regeln.
I mitten av mars 2020 infördes besöksförbud på landets äldreboenden med det vällovliga syftet att förhindra smittspridningen. Detta för att skydda de äldre och sköra personerna sades det. Verkligheten visade något annat, dvs att smittan redan tagit sig in på åtskilliga äldreboenden. Tillståndet förvärrades och många ställde sig frågan hur detta var möjligt. Svaret låg i en kombination av brist på skyddsutrustning samt att personalen till stor del utgörs av timanställda, som rörde och fortfarande rör sig mellan många olika äldreboenden.
Den sociala isoleringen som blev en följd av besöksförbudet kom i sin tur att påverka de äldre negativt. Inte enbart personer på äldreboenden drabbades. Vi alla tvingades förändra vårt sociala umgängesliv. Man tänker till en extra gång innan man bjuder hem vänner och bekanta. Hur långt avstånd kan vi hålla vid middagsbordet? Går det kanske att sitta ute i stället? Vi får nog skjuta upp det hela…
Sommaren kom, värmen gjorde att virusspridningen minskade. Vi började vistas utomhus. Våra vänner vågade göra en middagsbjudning utomhus med tre meters avstånd mellan borden.
Under hösten väcktes förhoppningen om ett vaccin. Det såg lovande ut, besöksförbudet inom äldreboenden togs bort och vi 70-plussare skulle kunna börja ”leva som vanligt”.
Det dröjde inte många veckor förrän smittspridningen ökade igen och kurvan över antalet döda steg oroväckande. Parallellt pågick slutfasen av de kliniska testerna av coronavaccinet. Det första blev godkända i slutet av december 2020 och Storbritannien blev ett av de första länderna som påbörjade vaccinering av sin befolkning. I skrivande stund har Sverige påbörjat vaccinering av de prioriterade grupperna.
Vi som är äldre hoppas att vaccinet ger oss det utlovade skyddet samt att vi kan börja leva ett mindre begränsat socialt liv. Enligt vissa sakkunniga skall vi vara försiktigt optimistiska då ingen med bestämdhet vet hur länge skyddet mot Covid-19 varar. Det närmaste halvåret kommer att visa om vi tillsammans lyckas besegra coronaviruset. Svaret ligger i framtiden.