Under medeltiden fanns det en rad uppfinningsrika metoder att bota olika sjukdomar. En frisör kunde betydligt mer än att bara klippa hår och skägg. De gav sig även i kast med att bota dåtidens sjukdomar. Och deras metoder var, som sagt, ”kreativa”. De använde bland annat iglar, brännjärn och knivar för att bota tandvärk, löss, njursten och hemorrojder. Åderlåtning var en annan favorit. Den bestod av att tappa den stackas patienten på blod. I en medeltida handbok för barberare hävdades följande: ”Åderlåtning stärker minnet, rensar tarmarna och ger ett långt liv”.
Det är i den käcka och optimistiska andan som vi ska se Donald Trumps lika så ”kreativa” rekommendationer när det gäller att stoppa coronapandemin. Rykten från Washington säger att Trump kommer att få problem med det amerikanska skatteverket IRS. Om han Trump skulle göra konkurs kan han alltid börja jobba. Och valet av yrke är självklart: barberare!
I sin samtid stod Donald Trump ensam med sin rekommendation om att låta solljus i lungorna och injicering av handsprit tjäna som eventuella botemedel mot coronaviruset. Lika ensam stod hans andlige rådgivare, Paula White, när hon föreslog Trumps följare att donera en summa pengar till henne i syfte att hedra en passage i Bibeln som lovar skydd mot sjukdomar. Låt oss sätta dessa tankegångar i perspektiv genom att gå tillbaka till medeltiden.
Under 1300-talet drabbades Europa och Asien av den så kallade digerdöden. Böldpest, lungpest och blodpest förekom. Pesten orsakades av en pestloppa som överfördes framförallt från djur till människor. Via bland annat handelsresande spred sig pesten runtom i världen. År 1350 nådde pesten Sverige. Uppskattningsvis 75 miljoner människor avled i sjukdomen.
Den dåvarande vetenskapen hade inget svar på vad som orsakade pesten. Det gav utrymme för en hel del vidskepelse: vissa förklarade pesten med att planeter hade onda avsikter och att deras position på himlavalvet påverkade människors hälsa. Andra utgick från att trolldom i form av upprepande av ramsor som kunde användas för att skydda sig mot pesten. En vanlig fras bland magiker var att upprepa var ’’Abrakadabra’’.
Det fanns också naturliga förklaringar till hur pesten skulle botas. Men en del av den terapi som användes mot pesten var mer plågsamma och dödligare än pesten själv. En typ av behandling var åderlåtning som innebär att patienten tappas på blod, samt att bölder brändes bort med glödgat järn och tänder drogs ut av barberare som under medeltiden kunde extraknäcka som kirurg.
Tillika fanns det förslag för hur spridningen kunde minskas. Bland dessa var råd om att undvika att vara nära de sjuka, hålla god hygien, samt att läkare skulle öppna fönster och dörrar vid besök hos patienter. Dåtidens läkare utvecklade också en form av skyddsutrustning i form av heltäckande kläder och ett munskydd som såg ut som en fågelnäbb.
Johannes Jacobi föreslog att människor skulle dricka sura vätskor som vinäger – eller om du var rik – guldpulver och kvicksilver blandat med vatten. När syfilis spred sig under 100-talet sattes patienter in i ugnar där de fick andas in kvicksilverångor under flera dagar i rad. I andra fall injicerades kvicksilver direkt i huden vilket i regel ledde till att patienten avled.
Vetenskapen har – milt sagt – utvecklats sedan medeltiden. Framförallt har vi nått insikten att det sällan finns enkla lösningar på svåra problem och att trolldom inte kan göra sjuka människor friska. Ändå kvarstår samma tankegods idag. Det tar sig uttryck i pseudovetenskap och en ständig ström av konspirationsteorier. Kanske är det ett desperat försök att uppleva av kontroll i en kaotisk och komplex värld. Då blir ett dåligt svar bättre än inget svar alls.