Att skydda de äldre var en av de uttalade målsättningarna med den svenska coronastrategin. Men detta misslyckades. Antalet avlidna i covid-19 har passerat 13 000. Nära hälften av dessa bodde på särskilda boenden för äldre och 30 procent hade hemtjänst. Detta tragiska misslyckande måste nu leda till ett trendbrott och början på en rejäl och långsiktig upprustning av äldreomsorgen.
I rapporten ”Budget ur balans” (Arena Idé/Balans) granskas äldreomsorgen i 155 svenska kommuner. Dessa 155 kommuner är representativa för hur befolkningen ser ut i alla Sveriges 290 kommuner. Rapporten konstaterar att hela 96 procent av de granskade kommunerna planerade att genomföra nedskärningar inom äldreomsorgen under 2020! Detta innebär att nästan alla kommuner i Sverige skulle skära ned på äldreomsorgen under förra året.
Trendbrott krävs
Nedskärningar inom äldreomsorgen är tyvärr inget nytt, utan det har pågått i decennier. Detta har lett till en minskad personaltäthet och sämre arbetsvillkor, vilket i sin tur drabbar de äldre i form av sämre omvårdnad. I exempelvis Umeå kommun gick det 0,9 årsarbetare per pensionär på de särskilda boendena på 1990-talet. Idag har personaltätheten sjunkit ner mot 0,5 årsarbetare per boende. Inom äldreomsorgen i Stockholm hade hela 40 procent av personalen en timanställning, vilket är en av de mest otrygga anställningsformerna. De timanställda utförde en fjärdedel av all arbetstid.
Det har dessutom blivit svårare att få en plats på särskilt boende. Enligt Socialstyrelsen har antalet personer som bor på särskilda boenden för äldre minskat med nästan en tredjedel mellan åren 2001 och 2019.
Antalet äldre blir fler
Enligt SCB beräknas antalet personer som är 80 år och äldre öka med ca 50 procent under tioårsperioden 2018 till 2028. Om alla äldre ska få den hjälp och omsorg de behöver krävs det alltså ett trendbrott – från nedskärningar till rejäla upprustningar. Detta kommer att kräva en omprioritering av samhällets resurser.
Enbart ökningen av antalet äldre innebär att kostnaden för äldreomsorgen bedöms öka med ca 7 miljarder kr årligen de kommande tio åren. Men detta är bara vad som krävs för att upprätthålla dagens bristfälliga nivå. Om ambitionsnivån ska höjas i form av exempelvis ökad bemanning, högre kompetens och fler heltidsanställda – åtgärder som föreslagits av den statliga Coronakommissionen – måste äldreomsorgens utgifter öka med c:a 10 miljarder kr årligen de kommande tio åren. Detta enligt bedömningar från Greger Bengtsson, samordnare för äldreomsorgen på SKR.
Statliga extrapengar nödvändiga – men otillräckliga
Det är mot denna bakgrund som regeringens statliga extrapengar till bland annat äldreomsorgen måste ses. Med orden ”en sjujäkla satsning på välfärden” meddelade Stefan Löfven att regeringen skulle skjuta till drygt 4 miljarder kr per år till äldreomsorgen under de tre åren 2021-2023. Utöver detta har regeringen även ökat de generella statsbidragen till kommuner och regioner. Men hur stor del av dessa pengar som går till äldreomsorgen är svårt att säga då kommunerna även har andra verksamheter som behöver mer resurser som exempelvis skola, förskola samt individ- och familjeomsorg.
Dessa ekonomiska tillskott är naturligtvis välkomna och absolut nödvändiga. Men jämfört med behoven är de uppenbart otillräckliga. De planerade extrapengarna från staten de närmsta åren räcker inte ens till att hålla jämna steg med den kostnadsökning på 7 miljarder årligen som ökningen av antalet äldre innebär – och än mindre till att höja kvaliteten eller stärka beredskapen inför nästa pandemi.
Basverksamheter måste gå före skrytprojekt
Ska detta klaras kommer det inte att räcka med statliga extrapengar. Det måste även till en omprioritering i en rad kommuner, där lagstadgade basverksamheter som exempelvis äldreomsorgen måste gå före kostsamma skrytprojekt i form av kulturhus, äventyrsbad, evenemangsarenor och liknande. Dessutom måste anställningstryggheten i äldreomsorgen stärkas. Enligt tidningen Arbetet (15/4-20) hade var femte anställd i den kommunala äldreomsorgen en timanställning i november 2019. De timanställda jobbar i större utsträckning på flera olika arbetsplatser och har svårare att stanna hemma vid sjukdom. Många timanställda har helt enkelt inte råd att tacka nej till ett arbetspass då chefen ringer. Detta tog även Coronakommissionen fasta på i sin rapport, och förklarade att detta var en faktor bakom den stora smittspridningen inom äldreomsorgen.
Hur arbetet i äldreomsorgen organiseras är också väsentligt. En toppstyrd organisation där personalen tvingas oroa sig för att ha ryggen fri ger mindre kvalitet för de pengar som används. Dess motsats, en organisation där personalen på golvet får ökat inflytande över hur arbetet organiseras kan ge bättre kvalitet för varje skattekrona och färre sjukskrivningar.
Rejäl och långsiktig upprustning krävs
Det tragiska misslyckandet att skydda de äldre under coronapandemin måste leda till ett brott med nedskärningspolitiken inom äldreomsorgen. Liksom med den skattesänkarpolitik som både Reinfeldts alliansregering och numera även Löfvens regering stått för. Men ett sådant trendbrott kommer inte att ske av sig självt. Det är därför vi arbetar för att samla alla initiativ till försvar av äldreomsorg, sjukvård och anställningstrygghet till en gemensam uppvaktning av statsminister Stefan Löfven i samband med riksdagens öppnande den 14 september.