Ingen natt är den andra lik – det är mitt första svar på den frågan. Det har hänt att då jag kom klockan 21.00 till jobbet, efter fem minuter plötsligt stod med en patient, som var i ett mycket kritiskt skede, och gav en lång rad olika läkemedel intravenöst oavbrutet i fyra timmar. Samtidigt gav jag patienten ett flertal påsar blod, trombocyter, plasma och olika vätskor. Parallellt hade jag ansvar för fem andra patienter som jag inte visste hur de mådde. En sådan situation är naturligtvis stressande.
Tack och lov är det oftast inte på detta sätt en natt startar. Det normala är att börja med att läsa in sig på de patienter man har ansvar för, ofta runt åtta. Det tar en halvtimme och ger en bild av patienternas sjukdomsbild. Vad har de för grundsjukdom, vad har de för sjukdomshistoria, hur ser dagens blodprover ut, hur verkar blodtryck/puls/temperatur utveckla sig, vad har hänt de senaste dagarna, vad är planen?
Jag antecknar vilka läkemedel patienterna ska ha samt vilka prover som ska tas under natten och vilka undersökningar de ska på under morgondagen. De flesta av patienterna brukar ha någon form av antibiotika intravenöst under natten. Ofta har de pågående intravenösa cytostatikabehandlingar.
Runda till patienterna
Efter att ha tagit denna läsrapport går jag, tillsammans med undersköterskan, en runda till patienterna för att få en bild av deras allmäntillstånd. Jag ställer lite allmänna frågor, till exempel om vad de ser på TV, hör hur de mår och frågar om de behöver något inför natten. Jag påminner dem om vad som ska hända under natten och morgondagen samt understryker att de hellre får höra av sig för mycket än för lite.
Allt eftersom då man som personal får mer erfarenhet skaffar man sig en ”klinisk blick” – det vill säga att man bedömer patientens tillstånd utifrån vad man ser, tillsammans med den bild som läsrapporten gett. Det är för att använda den kliniska blicken man går rundan.
Rundan är också betydelsefull för att skapa ett förtroende hos patienten. Förtroende för personalen gör att patienten blir lugn och sover bättre. Det innebär också att patienten snabbare kommer att berätta ifall hon inte mår bra, vilket förstås är bra.
Under rundan dubbelkollar man att inget riskerar att öka fallrisken, exempelvis om det ligger något på golvet på väg till toaletten. Fallrisken är mycket högre på natten. Det är mörkt, patienten är trött och har kanske fått en sömntablett som hon är lite groggy av. Det är också mindre personal som i tid kan upptäcka att något är på gång. Det är därför en nattrutin att gå runt till patienterna ungefär varannan timme för att kolla till dem. Då är det en konst att inte väcka dem, på natten ska man ju sova. Det är inte alltid lätt med knirkande dörrar!
Nattens mörker ska inte underskattas
En speciell sak med natten är ju att det är mörkt och att patienten behöver sova. Samtidigt måste patienten få de ordinerade läkemedlen på rätt sätt och med bibehållen hygien. När intravenösa läkemedel ges måste slangen där läkemedlet ges spritas av noggrant. Ibland strular det också. Slangen kanske har blivit tät av blod eller så har det blivit en knix någonstans.
Då är det viktigt att ha bra med ljus och en bra arbetsställning – ett råd från en 60-plus sjuksköterska till den yngre vårdgenerationen: höj patientsängen och köp en ficklampa!
Under natten får patienterna sina läkemedel och prover måste tas. Då det handlar om mycket sjuka människor kan de under natten behöva hjälp med vad som helst. Det kan handla om toabesök, någon kanske är hungrig, någon har svårt att andas, en annan vill få berätta något, någon fryser, en annan har ont, en tredje kräks, en fjärde snurrar till det totalt och börjar tala osammanhängande. Ibland dör en patient. En natt gifter sig en patient. En anhörig gråter. Någon måste röntgas. En patient vill berätta en väldigt rolig historia.
Andra arbetsuppgifter
Utöver att ta hand om patienterna har nattsköterskan bland annat ansvar för att städa läkemedelsrummen samt fylla på förrådsvaror och läkemedel i läkemedelsvagnarna. Detta är viktigt för att underlätta arbetet för dagpersonalen som av naturliga skäl har det mer stressigt.
På natten beställer vi även läkemedel. Kostnaderna för läkemedelsbeställningarna varierar mellan 5 000-250 000 per natt (ja, tvåhundrafemtio tusen). Då vissa läkemedel är mycket dyra bör man inte beställa något i onödan. Vi blandar också all intravenös antibiotika som ska ges på dagtid, det tar runt en timme.
En sak som skiljer nattarbetet mot dagarbetet är att läkarna inte finns lika tillgängliga. Oftast behöver man söka dem via växeln och kanske väcka dem ifall man behöver deras råd eller ordination. Man har som sjuksköterska också färre kolleger i närheten på natten. Det här gör att det är stora krav på att kunna ta egna beslut vid nattarbete. Det är också oerhört viktigt att ha pålitliga arbetskamrater, både sjuksköterskor och undersköterskor. Och det har jag!
Kl 06.45 kommer dagpersonalen. De får en kort rapport och sen stämplar man ut. På min avdelning har nattpersonalen en rutin att vänta in varandra och åka hissen ner till omklädningsrummen tillsammans. Sammanhållning är viktigt.
Så fixar man sömnen
Sen kommer frågan om den egna sömnen. Hur fixar man att jobba natt och sova på dagen? Då jag började jobba natt fick jag en del goda råd av en undersköterska som jobbat natt i 40 år inom vården. Det första rådet var att sköta sin egen hälsa: träna tre gånger i veckan, hissen är till för 90-åringar (ta trapporna!), sluta röka. Det andra rådet var att vrida tillbaka dygnsrytmen omedelbart då man går av sitt pass. Det var goda råd.
Jobbar du ständig natt inom vården jobbar du ofta två veckor intensivt och är därefter ledig en vecka. Den veckan kan man utnyttja ifall man lyckas vända tillbaka dygnsrytmen. Då jag jobbat tre-fyra nätter på raken sover jag tre-fyra timmar på morgonen efter den sista natten. Sen somnar jag (mycket trött) klockan 22. Därefter stiger jag upp kl 07 den första lediga dagen och struntar i att jag är lite trött i bollen. Städar lägenheten, far och fiskar, gör något nyttigt så att jag tvingar tillbaka den normala dygnsrytmen.
Så här är det på den avdelning jag jobbar. På andra avdelningar är det andra patientgrupper och därmed andra rutiner. Det kan exempelvis variera stort hur mycket läkemedel patienterna ska ha på natten och hur mycket omvårdnad de kräver.
Som synes kan en natt på en vårdavdelning verkligen vara händelserik. Det är också tjusningen med att jobba inom vården: ingen dag (eller natt) är den andra lik!